Våfflor med sylt

Har längtat efter våfflor sedan i torsdags och tyckte att det kunde passa så här en lördagskväll. Fick leta längst inne i skåpet för att få fram våffeljärnet. Började reflektera och minnet från senaste användningen bubblade upp. Det var vintern 97/98.

Det var helg och snön yrde utanför fönster. Fick idéen att grädda våfflor något som dåvarande maken uppskattade. När jag höll på med första våfflan ringde det på dörren och ett par med ett spädbarn kom på oväntat besök. De hade ”vägarna förbi” och så snart de kände våffeldoften valde det att stanna och delta i ätandet. De satt i vardagsrummet medan jag stod i köket och gräddade. Maken agerande serveringspersonal. När all smet var slut gick jag ut till dem för att mötas av ett tomt våffelfat. De hade ätit upp allt och inte sparat en enda våffla till mig. De tyckte inte heller att de behövde be om ursäkt. ”Hur skulle de kunna veta att även jag ville ha?”

Satte mig i soffan med kurrande mage när kvinnan bad mig flytta på mig för att hon skulle byta blöja på barnet. Först jag, sedan maken försökte erbjuda andra platser att byta på men hon var redan i full gång. Hon skulle byta på barnet i soffan, trots våra protester.

Jag var arg, ledsen men samtidigt glad när de åkte. De ansåg då, kanske fortfarande, att jag var en ogenerös och petig person. Så olika kan vi tydligen se på samma situation. Så olika kan tydligen vi se på hur man bör uppföra sig, vad som är ett schysst uppförande. Jag vet i alla fall var jag står i mina värderingar.

Ikväll fick jag äta mina våfflor i lugn och ro. Och de är riktigt goda.

 

 

Givmildhet och generositet

En liten stund till övers under lördagseftermiddagen och jag tänkte unna mig en glass i solskenet. Jag hittade solen, torget och trevliga sittplatser men ingen glasskiosk. Väl inne i centrum igen fick Pressbyråns standardutbud av glass duga. Och det blev en lakritsglass som jag redan glömt namnet på.

I kassan stod två tjejer varvid den ene kom fram med en chokladrulle och frågade om jag ville ha den. Det visade sig att även den hade lakritssmak. Däremot var förpackningen inte hel och de skulle slänga den eftersom de inte kan sälja trasiga produkter. De tyckte att jag, som verkade gilla lakrits, även skulle testa chokladen och därför gav de rullen till mig.

En rulle choklad är ingen stor sak men jag blev väldigt glad över omtanken. Det här tjejerna visar medmänsklighet och låter en varm tanke bli till handling. På så sätt var den chokladrulle en stor sak. Sånt som värmer i hjärtat.