Flämtar

Flämt.
Det krävs kreativitet för att klara av att hantera värmen. Här hemma håller jag på att utveckla någon form av system för att öppna och stänga dörrar och fönster, dra upp och ner rullgardiner mm. Jag saknar persienner, just nu en stor saknad. Men mina insatser är begränsade. Efter såhär lång tid är hela huskroppen uppvärmd. Jag bor högst upp och har sovrummet under taknocken där alla värma samlas. Så här varma somrar fanns nog inte med i konstruktionsförutsättningarna när huset byggdes eller byggdes om.

Då kylskåpet var tomt, var jag tvungen att ta bilen för att handla. Jag undviker bilen eftersom jag inte har AC. Det står visserligen i skugga, idag bara 28 grader! Kom på mig själv med att välja en annan affär än den jag brukar. Det finns ett shoppingscenter med garage och det brukar vara lite svalare där, vilket avgjorde mitt val. Det här är en udda sommar på många sätt. Visst finns det lösningar men jag själv saknar erfarenhet av så stark värme att det tar tid innan jag kommer på alla knep. Värmen syntes även i min korg i affären: saft, smaksatt vatten, grönsaker och annat som kan ge svalka. Inga tunga maträtter är välkomna nu.

Att ha över 30 grader, både inne och ute, är inget jag fixar i längden. Hade detta varit normalt, hade jag flyttat. Nu överväger jag att resa bort. Kan ångra att jag inte gjorde det direkt. Det är lätt att vara efterklok men jag anade aldrig att hettan skulle bli så här långvarig. Om några dagar ska jag resa söderut och då hoppas jag på riktigt regniga dagar.

Var är bilen?

Att det är lite för mycket just nu, blev påtagligt idag. Jag besökte ett köpcentrum för att fixa presenter till min pappa. Skyndade runt och prickade av allt från min lista. Tyckte att jag var effektiv. När jag skulle åka, hittade jag inte bilen i det stora garaget. Jag var ju så säker på vart jag ställt bilen, ändå var den inte där. Började leta, lite förvirrat, innan jag insåg att jag var på fel våningsplan. Tänkt så snabbt oron hinner sprida sig i kroppen. Jag kände mig så otroligt korkad. Men så ändrade jag mig. Jag är inte korkad. Jag är i behov av ledighet med avkoppling och återhämtning.

Mitt liv som bilmekaniker

Bilar ska fungera. Det är ungefär så jag ser det. Men ibland behöver de omvårdnad. Eftersom min pappa alltid haft garage, varit bilhandlare och rallyförare, anser han att han eller jag ska fixa bilen. Nu är han så krasslig att det är svårt för honom. Men under några veckor har bilen fått bo hos honom och han och hans kompis har bytt bromsskivor. I helgen var det dags för besiktning.

Deras arbete fick godkänt men två andra fel uppdagades. De klagade på en lampa som jag bytt. Det har tagit mig hårt att de klagar på mitt arbete ;-). Det tog mig halva lördagseftermiddagen att rätta till felet. Varken besiktningsmannen eller min pappa kunder fixa det. Så lite nöjd är jag.

Idag har vi fortsatt med att fixa bromsen på höger bakhjul. Jag har mest varit assistent, sprungit med verktyg, bidragit med små fingrar och styrka medan pappa står för det mesta av kunskapen.

Egentligen kan jag nog mer än jag erkänner. Jag är inte intresserad. Och när något är fel, så tänker jag att det är nog bäst att lämna in i bilen, trots att jag kanske borde kunna själv. Min pappa har en annan syn. Jag tror dessutom att han ser det som ett sätt att umgås. En hel dag i garaget med mig, det är ju precis vad han vill ha.

Jag tänker mig en annan karriär, även om jag är väldigt nöjd med resultatet.