Tröttsamt tutande

Gårdagen var lugn och det var härligt att sitta på balkonge och läsa. Förvisso hett när solen låg på men ljuvligt under kvällen. Jag sitter skyddat och få märker att jag sitter där. Däremot märker jag vad som händer utanför.

Igår kom en plötslig och märkbar förändring. Höga röster och helt utan förvarning var det fullt med folk i området. Det brukar betyda strul med pendeltågen, eftersom jag bor nära en station, och så var fallet i går. Det märkes så tydlig att stämningen var dålig. Många var irriterade, ringde i telefoner och stampade med fötterna. Efter ett tag börjar bilar komma. Alldeles för många bilar för att få plats på de smala gatorna i området. Det är dessutom svårt att hitta och många körde fel. Oj så alla tutade på varandra. Det är tydligt svårt med hänsyn i trafiken. Det var inte bara en bil som tutade. Det var ett mer eller mindre ihållande tutande i över tre timmar. Det tolkar jag som att väldigt många var irriterade. Det hjälpte inte mycket med de ersättningsbussar som till slut kom. Alldeles för få kom med.

Från min balkong var det tydligt att folk var frustrerade och irriterade. När tågen inte går, finns få alternativ. Idag har jag läst i tidningen att det till och med var slagsmål vid stationen. Jag såg att polisen fanns i området, men fattade inte att det var så illa. Samtidigt kan jag förstå frustrationen. Inga tåg, ingen information och inga alternativ. Det känns ju som att vi borde kommit längre i vårt utvecklade samhälle.

Högmod går före fall

Idag skrev jag ännu en skrivning. Den var kort i det avseendet att jag hade max 30 minuter till mitt förfogande, men den täcker ett brett område. Den här gången var jag inte alls nervös. Jag har pluggat jättemycket och behärskar ämnet väl. Trodde jag. Nu tror jag att det kallas högmod.

Skrivningen var supersvår. Jag var inte ens i närheten av att hinna med alla frågorna på utsatt tid. Jag fattade inte ens vad de frågade om, rent språkligt. Det flesta av frågorna var specifika för just de ord som stod i boken. Jag som läst väldigt många böcker i ämnet blev helt förvirrad. Man var helt enkelt tvungen att bläddra fram de exakta formuleringarna i boken. Flera frågor var tvetydliga. En fråga kunde jag inte svar på då tekniken strulade. På något sätt skulle man flytta boxar med ord som skulle matcha olika beskrivningar, men boxarna ville inte flytta på sig och hamnade lite här och var, ibland på varandra.

Just nu är jag glad att jag har en trygghet i mig själv, jag vet att jag kan ämnet, oavsett vad detta märkliga test visar. Nu när jag skrivit av mig min frustration, ska jag ta mig en bulle till kaffe innan jag kastar mig över nästa ämne. Högmod går före fall, bulle går före resning.

Studiebubbla

Känns som att jag sitter i en mental studiebubbla denna vecka. Det är mer studier och mindre fritid. I tisdags hade vi deadline på grupparbete. Min grupp var ute i sista minuten vilket stressade mig. Det var skönt att få simma av sig frustrationen efteråt. Dock, på kvällen när jag var på biblioteket och lyssnade till ett seminarium, kom ett argt mejl från läraren att vi inte gjort som vi skulle och han ville ha en omedelbar ändring. Hoppsan!

Det blev ett intensivt arbetet under kvällen och onsdag förmiddag. Det var inte roligt men samtidigt, otroligt nyttigt för gruppen. Att det gått helt fel i arbetet är något vi kan lära av. Det ska bli intressant nästa veckan är vi ska prata om det tillsammans.
Under onsdagen tog jag en paus, med lunch och fika på stan, innan jag satte mig framför datorn igen. Jag har plöjt webbföreläsningar, som jag hittat, samt räknat på uppgifter. I torsdagsförmiddag har jag och en kompis räknestuga. Det känns skönt att snacka, hjälpa och peppa varandra.

Jag har även ett annat grupparbete, där gruppen inte hör av sig. Nu börjar det blir riktigt ont om tid. I gårkväll gjorde jag en plan, fördelade ut arbete och hoppas att de hör av sig snart. Vi arbetar i ett gemensamt system, men det förutsätter att alla går inte och arbetar i och läser i systemet. Just mina ”kompisar” har inte delat sina kontaktuppgifter, så jag når dem inte på annat sätt än via systemet. Nu håller jag tummarna för att de ska vakna. Känns väldigt trist att vara så beroende av andra.

Nu är det redan fredag och jag fortsätter i min lilla bubbla. Jag är mentalt förberedd på att behöva göra det ena grupparbetet själv samtidigt som jag förbereder mig inför en skrivning som jag ska göra i helgen. Sen ska jag sova!

Tryck i stegen

Med ilska och frustration som bränsle, blev det en powerwalk i kväll. Jag hade egentligen redan gått dagens planerade steg men jag behöver blir av med besvikelse och dåligt humör. Att skriva av sig är ett sätt, att motionera är ett annat – för att komma över mitt dåliga resultat på duggan.

Ikväll var det isiga vägar, där jag drev fram med bestämda kliv. Jag fick ta det lite lugnare på vissa partier, så det blev ingen rekordtid ikväll. Men det viktigaste är att jag blev gladare av promenaden och känner mig motiverad att fortsätta plugga igen.

Promenader gör så mycket gott, på så många olika sätt.