Oj så timmarna rann

När man som jag sover bort nästan hela förmiddagen blir dagen kort. Skulle bara fixa några saker och vips så inser jag att tiden gått och att jag ska in i ett möte. Behövde jobba en liten stund idag. Men när man väl är inne i jobbdatorn och jobbtankar så fortsätter tiden att rinna iväg. Klockan hann passera fyra innan jag kom till lunch som intogs på balkongen. Där har jag sedan suttit och läst och det var rejält hett. Svetten rann och jag fyllde på med vatten.

Ja, så kan man också spendera en dag. Inte särskilt produktiv, inte som planerat men jag är frisk och skadefri och det är ju toppen!

Oj, oj, det visade sig att jag glömde bort den enda nytta jag gjort idag – att fixa ett nytt elavtal. Det känns så bra att det är klart.

Full fart igen

Idag är andra dagen utan feber så jag tycker att jag kan betrakta mig som frisk. Är visserligen ganska trött fortfarande men jag tycker att jag mår bra. Satte mig vid datorn klockan åtta på morgonen och släckte ner strax efter sex på kvällen. Lunchen, mikrad mat, tog 3 minuter att tillaga och ungefär lika länge att äta. Inte så konstigt att jag känner mig trött. Jag behöver frisk luft. Hann bara ut i hallen då ett akutmejl kom och jag fick starta upp jobbdatorn igen.

Så mycket mer har jag alltså inte hunnit med och jag längtar efter att få komma ut i vårsolen. Kom på att jag borde deklarera men det skjuter jag upp till morgondagen. Jag är för trött för att tänka klart.

Besvikelse, upptäcktsfärd och kaffe

Sov uselt i natt och vaknade urlakad. Satt och frustade framför datorn under morgontimmarna. Det var hög tid att slutföra en rapport, ett grupparbete och den här senaste veckan har två av tre gruppmedlemmar lyst med sin frånvaro. Jag och en tjej har fått dela upparbetet mellan oss. Jag blir så besviken på de andra som inte ens kan inte kan göra det pyttelilla de lovat att göra. Känns inte schysst att lämna allt ansvar till någon annan. Det är visserligen inte första gången det händer, men det hindrar inte besvikelsen att välla fram.

Satte punkt eftersom det var dags för dagens utflykt: Karolinska sjukhuset. Det var tid för mammografi. Jag gör vad jag kan för att undvika både sjukhus och läkare men just mammografi har jag valt att göra. Tog bussen dit och lyckades orientera mig fram till rätt plats. Hade först tänkt mig en kaffe men fikat i den gamla delen av sjukhuset kan göra vem som helt deprimerad så jag gick direkt till provtagningen. Blev snabbt uppropad och blev ganska förvånad när en äldre dam försökte ”ta min plats” och hävda mitt namn. Hon tyckte att hon väntat tillräckligt länge men sköterskan var uppmärksam och sa ifrån. Misstänker att den gamla damen skulle till en helt annan undersökning. Hursomhelst så kom jag in, blev undersökt och kunde kliva ut i friheten igen.

Eftersom jag läst så mycket om Nya Karoliska, mest skandaler, så ville jag passa på att se det nya. Hade lite svårt att orientera mig på området, det är ganska stort med många byggnader och svårt att få överblick. Jag var inte ensam om problemet då fler personer gick med karta i handen för att hitta rätt. Jag gick på känsla och hittade snart de nya byggnaderna och till slut även entrén. Det är stort, ser fint ut men egentligen kan jag ju inte bedöma funktionaliteten. Jag hittade i alla fall ett trevligt café och fick njuta mitt eftermiddagskaffe i lugn och ro.

Min strategi är att hålla mig frisk så att jag slipper nyttja sjukhuset resurser. När jag satt där med kaffekoppen var jag helt övertygad om att jag ska fortsätta enligt den strategin. Min massiva huvudvärk är visserligen påfrestande men inte mycket att klaga över jämfört med många andras krämpor. Det är en stort lycka och frihet att själv kunna välja att ta bussen hem från sjukhuset igen, och är långtifrån alla som har den möjligheten.

Dagens segrar

Ser tillbaka på en lång dag med resa till Göteborg tur och retur.

  • Jag har överlistat SJ och deras dåliga mat/fika-utbud och tog med mig mat. Fick njut av en fantastisk sushi på hemresan.
  • Jag fick mästerlig service av Bokus för den bok jag reklamerat. Snabbt och smidigt så var problemet löst!
  • Min röst har hållit hela dagen och hostan är hel hanterbar.

Känner mig som en vinnare!

En gnutta trygghet saknas

Att gå till läkaren är inte min grej. Jag besöker bara sjukvården om jag absolut behöver. Brukar till och med hoppa över olika undersökningar som erbjuds. Men när jag behöver hjälp, vill jag träffa någon som jag litar på. Därför är jag så tacksam över min husläkare Eva som jag haft i väldigt många år.

Idag kom brevet som jag fasat över. Doktor Eva har gått i pension. Jag har visserligen anat att denna dag måste komma men jag hade hoppas på att det skulle dröja lite till. Jag fick ett nytt namn, men kan även leta upp en annan läkare. Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag ser egentligen bara en enda lösning:

Jag ska vara frisk, för alltid. krok1