Längtar till min egen helg

När jag sitter vid tangentbordet är det torsdagskväll och jag ser fram emot min första riktigt lediga helg på väldigt länge. Den här helgen ska jag känna både glädje och stolthet över de kurser som jag genomfört under vintern med bra resultat. Jag ska andas och känna mig fri. Ikväll har jag bokat en teaterbiljett till fredagskvällen och en massage tid till lördagen. Jag kan vara bra på att driva på mig själv och behöver även var snäll mot mig själv för att få balansen.

Den här helgen ska bli min och jag ska göra sådant som gör mig gott. Känns som viktigt att ta hand om sig.

En trotjänare

Det är märkligt hur man kan bli fäst vid vissa saker. Att det är lite svårt att släppa taget. Trots att det bara är ett nyckelfodral.

Jag har ett nött och ganska smutsigt fodral till mina nycklar. Det är, eller åtminstone var, turkost. Jag köpte det under mitt första gymnasieår. Jag och min bästis Marija var ofta ute på shoppingturer där vi drömde om att bli vuxna. Vi ville vara fria och samtidigt ansvarsfulla och har ordning och reda. Ett nyckelfodral var ett steg mot målet. Nu vill jag fortfarande bli fri, kanske har jag fått/tagit alldeles för mycket av ansvar och ordning och reda genom åren. Marijas vuxenliv kort, hon blev bara 25 år.

Mitt nyckelfodral har dock hängt med i alla år. Tänker på alla lägenheter och alla flyttar där nyckeln fått bytas ut i fodralet. Dragkedjan har gått sönder. Tänker på hur tiden förändrats. I den lilla fickan på sidan, har jag alltid haft några mynt. Då kunde mynten göra nytta: kronor till telefonautomaten, parkering eller lite tuggummi. Nu är det främst tiggarna som ta emot mina mynt.

Mitt nya fodral är ljust och fint. Men det har inga minnen. Inte än.

Kravlöst och utan förväntningar

För någon dag sedan skrev jag om Eva Dahlgrens musik och vad den betyder för mig. Det handlade om vad som är rätt för just mig, just nu. En låt, En plats på jorden,  som kom redan 1984, som inte var något för mig då men helt rätt nu. Att musiken betyder mycket för mig, innebär inte att den är rätt för andra. Jag vet ju ingenting om var ni befinner er. Det är upp till var och en om man vill utforska musiken.

När jag skriver detta inser jag att jag faktiskt har fått anledning att träna på detta synsätt, till viss del, i samband med coaching. I samtalen handlar det om att möta personen där hen är, där och då. Inte som personen brukar vara, borde vara, kunde vara mm. Det är en bra kunskap att ha med sig, tycker jag, viktig i många situationer.

Detta leder till tanken att jag vill vara en förebild, för mig själv. Precis som jag inte vill att andra ska ha förutfattade meningar om mig, ska inte jag har det om andra. Det gäller att alltid möta här och nu. Det har alltid varit viktigt för mig, men ändå värt att påminna sig själv om.

Kan jag bjuda på inspiration och goda tips, så gör jag gärna det, men det måste vara kravlöst, dvs utan förväntan om vad andra ska tycka eller känna. Jag tycker att det finns en frihet i detta sätt att tänka och den friheten vill jag ha!

Behov av frihet

Satt med kalendern för att hålla stressen i schakt. Jag står inför några intensiva veckor. Det ska självklart gå bra men det kräver god planering. När jag satt där kände jag av några vaga stresskänslor och jag undrade om det var positiv eller negativ stress.

Det kan tyckas lite märkligt. Det är ju inte första gången i livet jag har mycket att göra. Varför reagerar jag? Efter lite eftertanke kom jag fram till att den överfyllda planeringen innebär att jag saknar frihet. Det finns inte så mycket flexibilitet och utrymme för spontanitet. Jag känner inte stress av mycket arbete utan snarare av avsaknaden av frihet. Jag behöver frihet för att må riktigt bra.

Troligen är jag inte ensam om detta. Vi är nog många som skulle må gott av frihet, flexibilitet och utrymme för spontanitet. Kanske är vi på väg mot ett sådant samhälle. Jag är i alla fall på väg mot ett sådant liv.

Hur står det till med frihet och normer?

Jag håller mig helt utanför debatten om och var kvinnor bör raka sig. Jag vet vad jag själv vill med min egen kropp och förutsätter att andra kvinnor fattar egna beslut. Tänker att det är upp till var och en att avgöra själv och att göra som man själv vill. Och att vi väljer olika. Men igår kväll i badet fick jag anledning att tänka efter hur fritt samhället egentligen är.

Anledningen är att jag reagerade på en tjej, uppskattningsvis i 25-årsåldern, som hade en enorm buske i varje armhåla. Min reaktion har ingenting med rätt eller fel att göra, jag reagerade eftersom jag inte sett det tidigare.

Hur olika tillåts vi egentligen vara i samhället?

För om det vore upp till var och en, så borde jag ju ha sett fler varianter. Det har jag inte. Normer styr, trots att vi har frihet att välja själva. Eller så väljer vi lika.

 

Ledig dag

Idag har jag en ledig dag. Helt ledig. I morse fick jag sova hur länge som helst. Det är första gången på mycket länge. Så otroligt skönt. Och välbehövligt. Har massor att göra men ingen absolut plan. Idag får jag göra som jag vill. Det är frihet!

Sitter i pyjamas med en god kopp kaffe. Njuter. Och försöker att inte snegla på jobbmejlen. Det är jättesvårt.

Morgonsol

Solen skiner, kylskåpet är urrensat och träningsväskan är packad. Denna lördag har bara börjat och det har börjat bra. Benen känns pigga, kaffet smakade gott och tvättkorgen så pass tom att jag slipper klädvård i helgen. Det ska bli en fin helg. Den är helt oplanerad. Friheten är total. Och nu ger jag mig ut för att fylla på med upplevelser och att skapa nya minnen.

Trevlig lördag!

Begränsar smink vår frihet?

Härom kvällen hamnade jag i en mycket intressant situation om smink. Varför behöver tjejer sminka sig? Är det var och ens eget val? Eller har det blivit mer som ett tvång än ett fritt val?

Killarna menade att tjejer är fina utan smink. Tjejerna menade att de trivs med sitt smink, att de gillar att göra sig fina. Killarna stod på sig och frågade om tjejerna kunde tänka sig att gå ut utan smink. Och här började diskussionen djupna. Hur fri är en kvinna, om hon inte kan tänka sig att lämna hemmet utan smink?

För mig är diskussionen intressant men jag kan ändå inte relatera till den fullt ut. Jag sminkar mig ibland, men inte alltid. För mig är det ett fritt val. Jag ser fördelar med att sminka sig, att få känna sig pigg och fräsch men jag kan lika gärna prioritera att ägna tiden åt annat. Friheten är viktigare för mig än mascaran.

Å andra sidan, vet jag inte vad jag förlorar på att vara osminkad. Kanske missar jag vissa fördelar, kanske tror andra att jag är konstant trött, kanske uppfattas jag som en utomjording.

Har dock inga planer på att bli sminka mig mer ofta. Jag är trygg i mig själv och mitt osminkade ansikte får andra acceptera. Jag är fri.

Det onåbara

HDet finns människor som alltid vill ha det som de inte kan få. Människor som aldrig är nöjda. Människor som alltid vill ha mer, de vill ha annat, de vill ha det onåbara. Själv vill jag tro att jag är en människa som försöker glädjas av det jag har. Visst kämpar jag för mina drömmar och sådant jag vill ha, men glömmer inte insikten att jag trots allt har mycket gott i mitt liv.

Det ser så fint ut när jag skriver det. Ändå vet jag att det inte är riktigt sant.

Under några veckor kommer jag att vara utan bil. Jag är bilägare men använder bilen väldigt sällan, så sällan att det är tveksamt om det är ekonomiskt rimligt att behålla den. Det skulle vara billigare med taxi och hyrbil. Men bilen betyder frihet för mig och det är viktigt att ha känslan att kunna åka vart jag vill, när jag vill. Idag finns inte denna frihet.

I morse, när jag försovit mig från morgonträningen, tänkte jag på allt kul jag kan använda denna lördag till. Jag skulle kunna ta bilen till… men det kan jag ju inte. Det är rent löjligt många platser jag vill åka till just idag. Varför just idag? Det finns ju så mycket annat att göra.

FDet tycks finnas en lockelse i att drömma om det man inte kan få, att drömma om det onåbara.

Kanske behöver vi få drömma och längta.

Planerar och skapar frihet

Veckan framför mig ser rätt intensiv ut. Någon resan, olika typer av möten och flera kvällsaktiviteter. Många måsten, mycket kul men det krävs att jag även får inte lite tid för mig själv. Och det gör jag nu. Planerar och försöker hitta balans.

Jag har bestämt mig för tre träningspass per vecka. Varken mer eller mindre. Denna vecka ska det ske torsdag, lördag och söndag. Nu har jag bokat mina pass på Friskis &Svettis. Klart. Nu behöver jag inte ägna mer tid att fundera över träningen. Det kanske låter självklart men för mig är det en utmaning, att inte boka om, kanske hitta ett ännu roligare pass, kanske boka av. Den frestelsen ska jag motstå. Tre pass per vecka, varken mer eller mindre, så ska det bli. Men då räknar jag förstås inte promenader. Att traska är nödvändigt, alla veckans dagar.

Planerar även in tid för att skriva. Att komma hem, ta en promenad och sedan skriva en stund är skönt, något jag hoppas ska bli en vana. Den här veckan blir det lite knepigt, men till helgen kommer jag kunna skriva desto mer. Det är något jag verkligen ser fram emot. Att skriva regelbundet är en nödvändighet för att något av mina skrivprojekt ska bli klart. Och något ska bli klart. Med god planering ska det gå. Den planeringen ska jag göra i helgen.

Planering är mitt sätt att skapa frihet. Planeringen ger mig tid för att göra det jag vill, men även tid för att göra annat eller ingenting alls. När jag skrivit klart detta är det tid att koppla av. Bästa tiden för goda tankar.