Fredrik Backman

Igår var jag till Stadsbiblioteket i Stockholm för att träffa en väninna och att lyssna till ett författarsamtal. Det var Fredrik Backman som stod i centrum och Josefine Sundström ställde frågor. Tyvärr fick vi inte fota utan uppmanades att känna närvaro i samtalet. Backman har precis kommit ut med en ny bok ”Folk med ångest” men samtalet kom även att handla om andra av hans böcker.

Det var trevligt även om jag saknade ett bra flyt i samtalet. Det var ingen styrsel i frågorna, Sundström var lite fnissig och ganska okritisk så det var knappast några vassa frågor.

Jag vet inte mycket om Fredrik Backman men nu vet jag åtminstone hur han ser ut. Och självklart blev jag sugen på att läsa mer av honom.

Min mormor hälsar och säger förlåt

Fredrik Backmans bok ”Min mormor hälsar och säger förlåt” har väntat på att bli läst av mig under en längre tid. Det är många som har rekommenderat mig att läsa boken. Det har jag gjort nu. Det blev en fin läsupplevelse men även en hel det tankar om skrivandet.

Det handlar om en sjuårig flicka och hennes fina relation med sin mormor. Flickan och mormoderna har ett eget språk och tillgång till en omfattande sagovärd. I verkliga livet ger de sig ut på olika äventyr och när mormodern dör tar ett omfattade äventyr vid för flickan.

Det är osannolikt och saknar trovärdighet. Språkligt- och stilmässigt har jag massor av invändningar men ändå fortsätter jag läsa. Även om jag fattar mycket av vad som ska komma så vill jag ändå veta hur det ska gå. Så jag läser även om jag blir lite uttråkad och tycker att den är för lång och omständlig. Jag fattar inte hur man kan skriva så fängslade men ändå inte. Det gör att jag trots allt är mycket glad för denna säregna läsupplevelse.

Ditt livs affär

Ditt livs affär av Fredrik Backman är en novell i litet bokformat. Den går fort att läsa men jag tror att tankarna kan kring berättelsen kan sitta kvar länge.

Det är jul utan julstämning och det är sjukdom och död. Men mest handlar det nog trots allt livet, viljan att leva och eftertänksamhet om hur man lever det. Jag gillar det korta novellformatet, som ger fokus på det viktigaste. Samtidigt är det något jag saknar. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men för mig når det inte riktigt hjärtat.

 

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman är en vacker liten berättelse, mer som en novell än roman. Det handlar om en äldre mans kamp om att hålla kvar sina minnen när hjärnans kapacitet sviktar och sviker. Det kan ses som en berättelse om åldrande, döden men även relationer. Allt är ömsint beskrivet med stor varsamhet och mycket kärlek.

Kanske att berättelsen ska beskrivas som sorgsen, men samtidigt tycker jag att sorgen blir lite mjukare av denna berättelse. Oavsett så är det en mycket läsvärd berättelse.

Björnstad

Björnstad av Fredrik Backman är en roman med både viktiga och allvarliga teman. Det handlar mycket om värderingar och identitet med ämnena är betydligt fler men allt ska förstås inte avslöjas här.

Det är en berättelse om hockey i en småstad. Det är också en berättelse om en familj. Och en berättelse om ungdomar som försöker hitta sin identitet. Det kan låta rörigt men det är det inte. Det här är en jättebra roman som tar upp flera väldigt viktiga frågor.

Språket är riktigt bra. Ibland blir jag bara så avundsjuk, ibland tycker jag nästan att det är för bra. Som att jag skulle vilja ha lite skavank för att det ska bli mer levande. Med eller utan skavanker kommer jag, förr eller senare, även läsa uppföljningen till denna roman, som redan finns i handel. Till dess rekommenderar jag er andra att läsa Björnstad.

Britt-Marie var här

IMG_2797Britt-Marie var här” av Fredrik Backman, har ingått i min hög av böcker att läsa under sommaren. Och nu vet jag vem Britt-Marie är och var hon har varit.

Det är en lättsam läsning som ger underhållning för stunden och den erbjuder även undertoner av allvar. Jag upplever det som en varm berättelse som faktiskt lever kvar ett tag efteråt. Jag skriver ordet ”faktiskt” eftersom jag egentligen inte är så imponerad av språket och kvaliteten, tvärt om är jag ganska trött på en del upprepningar som förekommer. Det är såldes inte för språket som jag tar mig igenom berättelsen, däremot för värmen och mysfaktorn i berättelsen. Så även om boken känns en aning lång, så accepterar jag att det hör berättelsen till.

En avkopplande läsning kan ju behövas ibland!