2019 års sista dag

Tiden kring nyår är i mitt liv en tid för reflektion och eftertanke. Jag funderar över året som gått och planerar för det nya. Vad vill jag? Vad kan jag? Vart ska jag? Jag tar promenader för att tänka, dricker kaffe och skriver ner tankar och funderingar i mitt anteckningsblock. Idéerna på nya projekt är oftast fler än vad som är rimligt för ett år, så jag måste prioritera. Vad är viktigast?

Något som blivit en återkommande aktivitet på nyårsafton är att gå till NK och dricka nyårskaffet på Franska caféet. Det är något jag uppskattar och speciellt på nyårsafton. Där kan jag sammanfattar tankar från långpromenaden dit. Det känns både lyxigt och inspirerande.

Det kändes lite knasigt att NK har öppet till 17.00 på nyårsafton. Än värre att Åhléns City hade öppet till 19.00. Jag är inte så säker på att det är en bra utveckling. Det kändes även lite udda att gå i varuhusen tillsammans med festklädde medkonsumenter. Många var uppenbart på väg mot firande, det var inga vanliga shoppingkläder. Jag tänkte mig att det kan vara panik med strumpbyxor och liknande men folk tycktes handla det mesta, även på nyårsafton.

Min kväll blev lugn och jag arbetade vidare med mål för 2020 och ett nyårslöfte. Planen och målen kommer att behöver mer bearbetning innan de är klara men nyårslöftet är klart: ”Bjussa mer”. Det handlar om att bjuda mer på mig själv och min kompetens, att hjälpa andra. Det handlar mycket om att sprida tips och idéer, ge sammanfattningar och recensioner som andra kan ha nytta av etc. Idén kom från ett seminarium om nätverkande som handlade om hur vi kan hjälpa varandra. Jag kan hjälpa något med min kunskap och andra kan hjälpa mig med sin. Att vara generös, att dela och ge vidare kan bli väldigt avgörande och underlätta mycket i livet. Föredragshållaren sammanfattade: bjussa, bjussa, bjussa. Och det tar jag till mig.

Önskar en riktigt fin start och fortsättning på det år som precis gjort entré!

Nyårsafton

Avslutade 2018 på ett lugnt och harmoniskt sett. Sedan några år tillbaka har jag börjat att besöka Franska Caféet på NK på nyårsafton och det har blivit en mysig tradition. Det är så härligt att få unna sig lyx, sitta i lugn och ro och se hur andra stressar förbi. Det verkar pågå en ombyggnad. Caféet ligger kvar på samma plats men har ett lite annat utseende. Det bästa är att de äntligen har införskaffat trevliga kaffekoppar. Det gamla muggarna var urtrista, vilket jag skrivet till dem om vid ett flertal tillfällen. Med de nya kopparna blev upplevelsen betydligt bättre!

Tog bussen till Berwaldhallen för nyårskonsert. Jag har aldrig varit i Berwaldhallen tidigare och jag har heller aldrig varit på nyårskonsert. Det har var en klassisk konsert med musik av Strauss (pappa Strauss och tre av hans söner). Det blev en så fin upplevelse. Eftersom jag inte kan något om denna typ av musik (typ wienervals, polskor och masurkor) så är det bara att ta in allt man ser och höra, känna efter och uppleva. Det stod att det var en konsert för hela familjen men det känner jag mig tveksam till. Medelålder i publiken var hög och det kan jag förstå.

Det var en fin stämning, lokalen är härligt även om jag hade dålig plats. Jag hörde bra men såg inte allt. Det var några balettdansare där jag inte riktigt kunde se hela deras uppträdande. Musikerna var duktiga, jag kände igen några stycken men det mesta var okänt för mig. Det blev lite långdraget men tog sig mot slutet. Extranumren (eller var det kan heta) var de mest kända verken där publiken fick klappa med i Champagne-galoppen, vilket var kul.

Jag förstod aldrig om det fanns något tema eller hur styckena var valda. För mig fanns ingen röd tråd och jag förstod inte heller alla av dansarnas tolkningar. Det som förvånade mig var att jag upplevde flera stycken som ”somriga” och inte riktigt passade vid nyår. Men det finns säkert en förklaring till det.

Det blev en totalt sett en fin upplevelse men det fanns två saker som irriterade mig. Dels prissättningen, dels en tant i personalen. Det var olika pris beroende på var man satt. Det som förvånade mig var att prisskillnaden var så liten. Om man bara ska lyssna, kan jag förstå att skillnaden inte så stor men när man inte ser dansarna så kändes det konstigt att betala ett högt pris när man missade så mycket. Det ska jag tänka på till nästa gång (jag kommer absolut vilja besöka Berwaldhallen igen). Det andra irritationsmomentet var en publikvärd som var mer av vakt. Det var få barn i publiken men vakten var på dem flera gånger om att de inte fick titta över kanten och att de skulle vara mer stilla. Det slutade med att några föräldrar fick ta med barnen ut. Det är så trist. Barnen var lugna och tysta och störde ingen. Även om det inte satt exakt på stolen så kan man absolut ha överseende med det. Den här typen av konserter behöver välkomna alla och det är så onödigt att skrämma iväg barnen på detta sätt.

Oväntat sällskap

En grå och trött dag. Jag är sådan som kan påverkas av väder och idag har det varit ett sådant väder som gör mig trött. Efter en lång och långsam förmiddag drog jag mig in mot stan för en promenad i regnet. Östermalm var grått och stilla. Beslöt mig för att gå till Franska caféet på NK för en kopp kaffe.

Inne på NK fick jag syn på en kollega. Det är andra gången på kort tid som vi stöter på varandra där. Lite märkligt eftersom jag är ganska sällan på NK. Jag berättade om mina fikaplaner och hon gjorde sällskap.

Det är sådant som piggar upp en grå söndag. Ett oväntat sällskap, ett bra samtal och en skönt avkoppling. Och gott kaffe. Det ger mig energi.

Något franskinspirerat nyårsfirande

Nyårsafton är inte viktig för mig. Skönt med en ledig dag. Numera är dock inte kalendern lika viktig för mig, så på det sättet är nyårsfirande inte så noga.

Avslutade året med en långpromenad inne i Stockholm där jag njöt av att få gå hur länge jag ville samtidigt som jag tittade på imponerande hus och vackra vyer. Det var skönt att gå, inte så gräsligt kallt men visst kände jag av kylan efter några timmar.

Tänkte att Franska CaféetNK skulle kunna passa för en värmande kopp kaffe. Jag gillar stämningen, att se ut över granen som hänger i ljusgården och se alla människor. Där kan jag sitta och drömma mig bort, drömma att jag sitter på ett riktigt franskt café. Ett minus finns dock. Jag får mitt kaffe i jättetrista muggar. En kopp med fat – det tycker jag att de kan erbjuda.

Skred vidare till KulturhusetStadsteatern. Jag ville se ”Sista föreställningen” där Rikard Wolff sjunger sånger av Jacques Brel. I föreställningen blandas bra musik med anekdoter både om Brels och Wolffs liv. Jag njöt och fortsatte att drömma mig mot Frankrike.

Innan kvällen tog slut, hann jag med ett beslut om att en resa till Frankrike bör bli av under 2016. Inget löfte men det får finnas med på listan över önskade upplevelser för 2016.

God fortsättning på det nya året!

 

Fredagsfirande

Det har känt som en väldigt lång fredag idag. Sprängande huvudvärk har präglat hela dagen och det påverkar hela mina hälsa; mage, syn, glädje. Har haft svårt att koncentrera mig, svårt att få något avancerat genomfört.

Till dagens höjdpunkter hör firande. Ett luciafirande på jobbet är en fin tradition. Skönsång, glögg, lussebulle och pepparkaka smakade riktigt gott. Det är stämningsfullt och för mig som älskar traditioner betyder det mycket att vi bevarar kulturen.

En annan tradition som jag hann med i dag var att julfika på NK. Det skänker mig glädje och ro att sitta franska caféet och se all juldekoration, alla människor med påsar i händerna och bara känna in stämningen. Ett sådant besök hör till december och det känns lika viktigt varje gång.

Kvällen är inte slut än men snart kommer jag att snubbla ner i sängen ändå. Huvudvärken vill inte ge med sig och nu ska den sovas bort. Imorgon väntar nya äventyr.