Förändring

Under sommaren tog jag mig lite tid att fundera över framtiden, vad jag vill och hur jag vill utvecklas. Tog även ett beslut som stängde en väg framåt. Rätt eller fel, det vet jag inte, men det är ett beslut.

Mitt jobb består är egentligen två. Dels har jag ett ordinarie chefsjobb dels är jag även tillförordnad chef för en större avdelning. Den tillförordnade rollen är tidsbegränsad men har dragit ut på tiden. Min gissning är att jag kommer att ha kvar mina dubbla roller till årsskiftet. Det finns väldigt mycket roligt i allt detta men tiden räcker inte till. Tillfälligt är det inga problem men på sikt kan jag bara ha en roll. Men vilken roll vill jag ha?

Min plan var att använda sommarens vandringar för att reda ut den tanken. Så blev det inte. Men några promenader och hotellnätter gav åtminstone reda i tankarna. Jag behövde komma till ett beslut eftersom tjänsten där jag är tillförordnad, var ute på annons och ansökningstiden gick ut. Jag sökte inte. Det finns jättemycket i den rollen som jag verkligen vill göra, men inte riktigt allt. Det kändes inte som rätt roll för mig. Det var skönt att ta ett beslut.

Det innebär dock att jag inte vet vad som väntar. Det kommer att bli en ny organisation och den är inte beslutad än. Jag utgår ifrån att det blir förändringar och min ordinarie roll blir säkert förändrad eller försvinner helt. Det kommer att visa sig med tiden och fram till dess fokuserar jag på det jag kan göra och påverka. Jag känner mig trygg i att det finns en roll för mig även om jag inte vet vad eller hur. Förhoppningsvis tog jag rätt beslut att inte söka den andra tjänsten, men än jag kan jag inte veta.

Det här är inte första gången jag hamnar i dessa lägen, där jag inte vet vad som händer med jobb och framtid. Det är trist men man lär sig att hantera det. Jag vet vad jag behöver göra och inte göra. Att inte hantera, bara vänta, det är det sämsta. Ibland tänker jag att det vore skönare men något mer tryggt och stabilt men jag skulle inte vilja välja bort det jag brinner för. Att förändringar kommer är naturligt. Det som, i min erfarenhet, skiljer sig åt är hur olika arbetsgivare hanterar frågan. Jag har varit med om bättre och sämre. Idag har jag en väldigt nära dialog med min chef. Det ger trygghet.

Nu fortsätter tankearbetet med vad jag faktiskt vill göra och vilka förändringar jag behöver. Det kommer bli fler beslut. Och förhoppningsvis fler vandringar som får tankarna att klarna.

Kaffetankar

Redan lördagsmorgon med kaffe. Veckan har gått så fort. Det känns som att det inte är så länge sedan jag satt här med kaffekoppen senast. Ändå har det hänt så otroligt mycket, förra veckans aktiviteter känns avlägsna. Tiden har verkligen mång ansikten.

Började veckan med cykelkläder på men det har inte hjälp. Det är fortfarande tomt på luft i däcken så det blir väl till att fixa i helgen. Jobbmässigt har massor av möten avverkats, både nya och gamla problem har blivit lösta, tårtkalas, museibesök och middag har vi också hunnit med. Och några riktigt viktiga beslut.

Jag har haft två jobb sedan drygt ett år tillbaka. Det är en tillfällig lösning som skulle vara förbi årsskiftet kanske en bit in på vårvintern. Jag tänkte mars men efter en tid förstod vi att det kanske skulle fortsätta fram till maj. Sedan trodde jag fram till semestern, sedan september och nu ser det ut att fortsätta en till oktober/november. Det kom ett viktigt besked i veckan som sätter förutsättningarna för framtiden. Det är blandade känslor för mig. Det är fantastiskt roligt jobb, jag har det gärna. Däremot har jag för mycket att göra och behöver avlastas med saker. Sedan vill man ju gärna veta vad man ska göra framåt. Det är inget jag vanligen tänker på men varje gång jag tror att den roliga tiden ska ta slut, då funderar man ju. Men som sagt, nu behöver jag inte fundera eftersom jag lär fortsätta en stund till. Det är bra.

Det sämsta med veckan är värk i ryggen. Någon liten vridning i början av veckan gjorde ont men gick över. Men igår kom den tillbaka med kraft. Jag har helt sne och det gör ont. Urk. Jag har ingen problemrygg men det har hänt två gånger tidigare i livet. Nästan exakt 17 år mellan gångerna. Det verkar som att rörelse är medicin så det ska jag testa idag.

Nu tar jag helg. Promenad och vila. Återhämtning och fylla på med energi. Och påtår.

Lördagskaffet

Det blev inga lördagsreflektioner över morgonkaffet i morse. Behövde skynda mig in till stan, där jag tillbringat dagen. Nu är jag hemma igen, det är en halvtimme kvar innan kaffeförbudet inträder så jag kan njuta av dagens sista kopp i lugn och ro.

Det har varit en tuff vecka. Jag hade ju förberett mig så bra, redan i söndag. På måndagsmorgonen kom en kris att hantera och det har tagit hela veckan. Långa dagar, knappt ens tid för lunch, allt för att få ordning på situationen. Och det har jag lyckats med. När det gäller människor och mående ger jag allt och tycker att det är värt det. Men det känns i kroppen och det var så oerhört skönt att få lyssna på Spanarna i P1 i går, och sedan ta en lugn kväll. Gott att få sova i morse.

Trots att det är mycket på mitt jobb, betydligt mer än jag tänkt mig, känner jag att jag är på rätt plats. Det jag gör betyder något och jag gör skillnad. Och jag kommer inte ha dubbla roller för alltid, det kommer bli lugnare. Det tänker jag på när jag sitter med kaffekoppen och funderar över framtiden. Framtiden inspirerar mig.

Var framtiden bättre förr?

Lyssnade på något intressant föredrag på Svt Forum härom dagen. Tyvärr vet jag inte vad eller vem. Men det var flera ord och tankar som fastnade.

En debatt gällde positiva bilder. En man menade att han inte gillade alla positiva bilder som vi omger oss med. Problemet, som han ser det, är inte att de är positiva utan att det blir sedda som norm. Livet går upp och ner, det finns bra dagar och dåliga dagar och normen finns någonstans mitt i allt ihop.

Jag kan förstå det resonemanget. Å andra sidan ser fördelar med att tänka positivt och se positivt på tillvaron. Jag fattar att det inte är normen, att livet inte alltid är toppen. Men det hjälper mig att sträva efter ett gott liv. Jag kan vara medveten om bottnar och mörker men jag ser ingen direkt fördel i att fokusera på det.

När mannen fick frågan ”Var det bättre förr?” svarade han ”Framtiden var bättre förr”. Först tyckte jag att det lät kul men vid närmare eftertanke blir jag lite förskräckt. Vi vet mycket lite om framtiden. Vad har jag för anledning att tro att utvecklingen inte ska fortsätta att gå framåt? Nej, det passar inte mig. Jag vill fortsätta tro på en ljus framtid, jag vill fortsätta att kämpa för utveckling och förbättring både för mig själv och andra och jag vill fortsätta att vara starkt hoppfull.

Oroliga tider

Sitter framför tv:n och väntar på regeringens presskonferens. Jag har inte följt alla turer i detalj men mycket. Och jag kan inte låta blir att följa, förargas och förundras. Det tycks vara mycket spel men mycket allvar. Tonen är hård, tycker jag. Oroliga tider och jag undrar hur framtiden kommer att te sig.

För mig är debatt om säkerhet mycket viktig – den vill jag verkligen uppmuntra. Jag tycker även att demokratin är viktigt, utredning och att basera beslut på fakta. Respekt och god ton även om man inte är överens om sak, är också sådant jag vill ha. Ledarskap är en central del i allt detta.

Hoppas att det blir en bra lösning, dvs bra för Sverige.

Framtidsdrömmar

Satt en kväll och tänkte på olika framtidsscenarion, olika möjligheter hur framtiden kan bli, olika alternativ att sträva mot. Ett av dem blev en vacker bild.

Jag tänkte mig att jag satt på en glasveranda till ett litet hus, vid havet eller med helt fri utsikt. Det lilla huset var praktiskt och hade en avskild del för min samtalsmottagning. Jag hade stor frihet, kunde skriva i lugn och ro på mina böcker och ta emot klienter för coaching närhelst de ville komma. Dvs flexibilitet för oss alla. Mellan coaching och skrivande kan jag var och leva, ta promenader och läsa. På något sätt kommer tillräckligt med pengar in, från samtal och författarskap. Kanske inget överflöd men full tillräckligt för att leva.

Det är en vacker framtidsbild där jag känner harmoni. Men jag känner även en viss rastlöshet. Den bilden behöver nog 10-15 år innan det är dags för mig att slå mig till ro på detta sätt. Samtidigt kan jag känna en trygghet i att möjligheten finns. Coachingutbildningen som jag gått kan vara ett steg i rätt riktning och jag vet hur jag kan gå vidare, fortsätta utvecklas och utbilda mig vidare. För mig är den någon form av trygghetskänsla att veta att det finns alternativ om nuvarande vägval inte blir rätt.

Kanske har tryggheten alltid funnits där men nu blev den tydligt, bilden gjorde scenariot konkret. Det känns också väldigt bra att kunna fatta ett beslut, att det inte är rätt nu, utan att behöva säga nej för all framtid. Det kan bli verklighet en dag, men inte nu. Nu är tid för annat.

Stora framtidsbeslut

Hej och hå så många tankar som virvlar i skallen. Vilken utbildning och kompetens ska jag skaffa mig? Vad behöver jag och vad är ”bara” kul? Hur mycket ska jag satsa för att ändra riktning? Vad är det värt? Vad är jag beredd att offra?

Det är inte helt lätt att besvara alla frågor och jag är övertygad om att jag behöver tänka efter innan jag agerar. Så det gör jag nu. Tänker och funderar och ser nya möjligheter.

Förändring

I helgen kände jag ett stort behov av förändring i livet. En känsla av att det vore kul att få uppleva något annat, något som utmanar. Ta ett jätteskutt framåt i livet. Helt plötsligt fick jag för mig att byta efternamn, ta tillbaka mitt flicknamn.

Lite eftertanke var allt som krävdes för att inse att ett namn knappast kommer bli någon större förändring, jag har ju testat det tidigare.

Förändringslusten består, så nu återstår att tänka ut något annat som får mig att ta ett modigt skutt rakt in i framtiden.

Statistik

Det är tid att se framåt. Det är tid att sätta nya mål för träningen. Det är tid att våga mer.

Till min hjälp har jag statistik. Jag har en träningsdagbok på nätet och där har jag registrerat min träning på samma sätt sedan mars 2009. Det är med glädje som jag konstaterar att jag ökat min träning. Jag har redan passerat ”årsvärdet”, trots att tre månader av åter återstår. Det är jag riktigt nöjd med.
Dia 1

Vid djupare granskning ser jag att det är stora skillnader mellan åren. Det kan jag lära av. Jag tränar som mest under augusti. Det är då jag har semester och har mer tid för träningen. Jag gillar att ha en aktiv semester. Däremot är det svårare mot slutet av året. Där finns inte tiden på samma sätt. Det ska jag ändra på.
Dia2

Det här är enbart exempel på de analyser jag gör. Det är intressant. Det är lärorikt. Jag finner lärdomar, ser sådant jag kan göra mer av och jag ser fallgropar som jag vill undvika. Historien har mycket att lära ut. Men framtiden, den ligger framför mig. Nu ska jag bestämma mig för bästa vägen dit.