Hur långt är ett snöre?

Under hela mitt liv har jag blivit uppmuntrad till att ställa frågor: i skolan, kurser, seminarier etc där syftet har varit att jag ska lära mig något. Ansvariga har alltid sagt: ”Det finns inga dumma frågor”.

Nu tycker jag mig se en ändring. Den senaste månaden har jag vid flera tillfällen hört en föredragande säga: ”Hur långt är ett snöre?, när de får en fråga som är svår att svara på. Ett subtilt sätt att säga att det är en dum fråga men budskapet går fram. Jag har självklart hört uttrycket tidigare men numera hör jag det mer frekvent än någonsin.

Även om vissa frågor är svåra att svara på, är det möjligt att ge beskrivningar och exempel. I mitt tycke får man anstränga sig för att kunna förklara. Kan man inte svara, kan man även förklara varför det är svårt eller helt enkelt enbart erkänna att man inte kan svara. Däremot, tycker jag, att det inte är okej att lägga skulden på den som ställt frågan, ifrågasätta frågan eller frågeställaren. Det är inte den föredragandes roll att värdera om en fråga är relevant eller ej. Den som undrar och frågar har sina skäl, väl värda att respektera. I de fall som jag har varit med om, har det varit fullt möjligt att resonera fram till ett svar på det som frågeställaren vill veta.

Jag vill värna traditionen att alla frågor är tillåtna. Den öppenheten förtjänar vi att ge varandra.

Saker jag undrar över

Har en lite lugnare period och hinner fundera över både det ena och andra. Exempelvis:

  • Är Tareq Tayler verklig? Ser kockarnas kamp och jag är så grymt imponerad.
  • Finns några barn-fredade zoner denna vecka? Jag är liksom rädd för barn och ser annons efter annons som välkomnar läsledig barn – vilket jag ser som en varning.
  • Varför använder så många ordet ”vintertid” för normaltid?
  • Vad kan vi göra för att barnen görs sina ”bus eller godis”-besök en dag, istället för utspritt över hela vecka?
  • Var är mina vantar. Jag fryser.

Nåja. Det är egentligen bara en fråga som jag behöver svaret på.

Stora framtidsbeslut

Hej och hå så många tankar som virvlar i skallen. Vilken utbildning och kompetens ska jag skaffa mig? Vad behöver jag och vad är ”bara” kul? Hur mycket ska jag satsa för att ändra riktning? Vad är det värt? Vad är jag beredd att offra?

Det är inte helt lätt att besvara alla frågor och jag är övertygad om att jag behöver tänka efter innan jag agerar. Så det gör jag nu. Tänker och funderar och ser nya möjligheter.