Så många intryck

Hjärnan är full av intryck. Efter två intensiva dagar sitter jag nu och försöker koppla av. Orkar inte riktigt göra något som kräver min fulla kapacitet. Igår började jag på ett nytt jobb. De var så många nya personer, rutiner, platser och intryck. Jag började på kontoret där jag ska arbeta. Sedan for hela avdelningen iväg till en halkbana. Vi fick säkerhetsutbildning och halkkörning. Vi fick bl.a. prova att sitta i en bil som vändes upp och ner. Det var första gången för mig, som jag hängde i säkerhetsbältet. På kvällen hade vi gemensam middag. Förstås ville jag träffa alla och alla ville prata med mig. Jag var inte hemma förrän efter 23 och hjälp så trött jag var då.

Idag har det varit en del möten. Jag har även fotograferats, bl.a. för hemsidor och annat. Fotot skulle tas utomhus vilket blev en fars att få till en stygg frisyr när det blåser halv storm. Det blev inte så bra, kan man säga. Även denna dag blev lång med vid sextiden kunde jag i alla fall gå hem, trött av alla intryck. Och glad. Det känns som att jag valde rätt och hamnat på ett ställe som passar mig väldigt bra. Det känns förstås väldigt bra och jag är glad.

 

Bildvalskval

I fredags var jag hos en fotograf för att ta några bilder. Det är inget som jag är förtjust i men ibland måste man ju gå utanför sin komfortzon. Har fått bilder digitalt att välja bland. En digital bild ingår i priset sedan kan jag välja mellan att köpa till fler för ett styckpris eller köpa alla bilder för en klumpsumma. Det är inget lätt val.

Jag vet inte riktigt vilka bilder som är bra. Det beror förstås inte på fotografen utan min egen syn på mig själv. Det är flera som jag tycker är okej. Men det är riktigt svårt att välja. Min första reaktion var att fyra bilder var rättvisande och bra, idag såg jag fler. Hur många behöver jag egentligen? Å andra sidan är priset förmånligt så kanske jag sluta snåla och unna mig alla. Jag lär ju inte gå till fotografen igen, inte i en nära framtid. Så här velar jag fram och tillbaka.

Jag ska nog sova på saken och ta beslut i morgon.

Att hänga ut andra med bild

Känner mig lite besvärad av den ökande mängd bilder på facebook som hänger ut andras beteenden. Jag tänker på de bilder där man delar misstankar om brott, vad man själv uppfattar som ett dåligt beteende eller upprörs över.

Ett ständigt återkommande fenomen att lägga ut bilder på ”misstänkt beteende” när någon går runt i ett område eller erbjuder hjälp. Det kan förstås var att något rekar inför inbrott men kan lika gärna vara något helt oskyldigt. Jag skulle själv inte vilja bli fotad när jag promenarar i områden för att kolla möjliga boenden eller beundrar någon trädgård. Jag tycker att det är otrevligt när misstänksamheten tar överhand och går ut över personlig integritet.

Ett annat återkommande fenomen är bilder på bilar som antingen körs illa eller parkerat fel. Här tänker jag att vi har polis och vakter som sköter sådant. Naturligtvis kan vi kontakta varandra, men att hänga ut på facebook blir ingen glad av, det löser inte fråga utan kan snarare förvärra relationer.

Lite då och då kommer läggs bilder upp på misstänkta brott. Problemet, som jag ser det, är att det just misstänka men har en tendens att bli dömda av andra utan att någon egentligen vet vad som ligger bakom bilden.

Jag tror inte att folk menar illa, inte alla i alla fall, men jag tror inte heller att de tänker igenom alla konsekvenser. Det är som att de skriver i affektion, skriver av sig frustration. Jag kan förstå känslan men tycker ändå att det finns anledning att tänka efter innan man hänger ut folk.

Bilder

När jag var liten, så var det fint att se hur barn fick sina teckningar uppvisade i TV. Det fanns några olika program, tror jag, som man kunde skicka in till. En stor lycka för dem som fick se sina bilder i tv. Kanske finns det även idag.

Det blev en väldigt överraskning för mig när folk, vuxna, började skicka in foton till TV. Det finns ju i en hel del program som tar emot foton idag, bland annat tv4 i samband med väder och precis nu såg jag det i Svt:s Go kväll. Nu fattar jag att det inte är barnsligt men jag hade aldrig kunna tro att vuxna skulle vilja skicka in bilder, precis som barnen gjorde när jag var liten.

Kanske är det något helt mänskligt att vilja se sina alster i tv.