Återseenden

Idag har jag helt oväntat träffat två olika personer som jag känner sedan tidigare. Båda har det gemensamt att de var lite av strul-Puttar när jag hade med dem att göra. Idag är situationen en annan. Vi är alla äldre, har hittat nya roller och jag misstänker att jag mötte dem under en jobbig period i livet, förra gången våra vägar korsades.

Det här påminner mig hur viktigt det är att se en person som en person och inte alltid sina handlingar. En person kan bara en helt annan, med rätt förutsättningar. En strul-Putte kan prestera alldeles utmärkt i andra sammanhang. Det krävs en öppenhet att våga se det.

Framförallt krävs det en öppenhet från personen själv. Att själv våga komma till insikt att man kanske inte är på rätt plats i livet. Det är inte alltid som det är jobbets fel när det inte känns bra, man kan helt enkelt vara på fel jobb. Eller att man har saker att utveckla.

Jag är i alla fall glad att jag behållit kontakten, om än på låg nivå, och att vi nu får chans att lära känna varandra igen. Det hade varit så lätt att bara fly, kalla personen energitjuv och stänga dörren. Det gjorde inte jag och det har jag glädje av idag. Det blev ett glatt återseende.

Tärande träning

Det är måndag och jag klev iväg till samma träningspass som jag besökt de senaste två måndagarna och som jag skrivit om här och här. Det är Indoor Walking hos Friskis&Svettis, som jag lärt mig älska. Tre precis likadana pass och tre helt olika upplevelser.

2Kvällens pass var tungt. Lite ont i magen ställde till det och det kändes redan under uppvärmningen. Blev snabbt varm och svajig. Det var svårt med balansen. Jag tog i men hade svårt att avgöra rätt belastning. Jag kämpade vidare. La på tuffare belastning och mådde lite illa. Tog det lugnare och ökade igen. Kände hur lungorna sved. Den var ren vilja som gjorde att jag fullföljde passet och när jag klev av Walkern kändes det ovanligt skönt. Jag fixade det.

Min kropp är unik och det agerar utifrån sina förutsättningar. Ibland ger jag den bra förutsättningar: god sömn, bra mat, lite stress och mycket vatten. Ibland ger jag det motsatta. Ibland sliter jag på kroppen, utan att låta den vila. Ibland är jag omtänksam. Inte så konstigt att den reagerar så olika. Inte så konstigt att den känns starkare vissa dagar men mer trög andra.

Medvetenheten om detta ger mig utveckling och hälsa. Ju mer jag tänker efter, känner efter, desto bättre kan jag må. Jag ger mig själv bättre förutsättningar, både genom att träna och genom att tänka efter att mat och sömn också har sin betydelse. Jag låter medvetenheten mogna. Så får vi se vad det leder till.