Återkoppling och kompensation

Befinner mig i Göteborg och njuter av sommaren. Att jag är här just nu beror bl.a. på en gratis hotellövernattning vars erbjudande löper ut vid månadsskiftet. Det ville jag inte missa. Det är en rest av förra årets mindre angenäma vistelse. Jag fyller alltid i enkäter efter besöken. Jag vill inte klaga men beskriver gärna vad jag upplevt, både bra och dåligt. Förra året var servicen ganska usel. Jag hade ett rum med tropisk hetta och det var svårt att ha fönstret öppet på nätterna pga av en tillfällig, lite skum och mycket högljudd nattklubb utanför mitt fönster. Det blev inte mycket sömn. Det visade sig även vara en omöjlighet att köpa en kopp kaffe på hotellet. Det jag reagerade mest på var personalens totala handfallenhet. Det fanns ingen förmåga till initiativ eller ens försök att känna lite med sina kunder.

Efteråt hade jag bra dialog med en chef och antagligen står en del av min kritik och mina önskemål i något kundregister. Incheckningen gick jättesmidigt och de var ovanligt trevliga. Rummet är fint och en liten godispåse väntade som välkomstpresent. På rummet har jag även en vattenkokare med möjlighet att fixa kaffe och därtill står en AC-anläggning. Det är svalt och skönt! Suveränt bra! Bästa vistelsen här!

Den där vattenkokare, borde de ha kunna fixa redan förra året, chefen visste inte varför de inte ordnade det direkt. När det gäller värmen, så är det ett gammalt hus så de kan inte bygga om hur som helst. Jag tipsade om att erbjuda lakan istället för varmt täcke, erbjuda is och isvatten eller kanske till och med köpa in några bordsfläktar. Bara att visa att de bryr sig. Nu vet jag vet om det har portabel AC i alla rum, eller om det är en speciallösning, men för vissa känsliga personer är det ju avgörande för om man kan bo på hotellet eller ej. Och isvatten finns i receptionen!!!

Känns som rätt och riktigt att jag gav återkoppling och fick kompensation. Nu har de visat sig från sin bästa sida och kan få tillbaka mig som gäst. Förtroendet är återställt!

Förtroendefull grupp

Vi var 10 personer anmälda till kursen Skriv! vid Katrinebergs folkhögskola. Vi var åtta som dök upp, alla kvinnor i åldrarna mellan 19 och 70 år och vi kom från olika delar av landet. Någon hade skrivit en del tidigare, andra inte alls. Det blev en kreativ blandning av personligheter och erfarenheter.

Vi blev snabbt en harmonisk grupp vilket är viktigt. Att dela med sig av sina texter och få respons kräver både öppenhet och förtroende. Vissa texter kan vara utlämnande. I vårt gäng var alla snälla och det var fint att både få dela texter, ge och ta emot respons.

Vid ett tillfälle satt jag och en lärare i ett separat rum, då jag fick personlig återkoppling. När vi kom tillbaka till klassrummet var stämningen helt annorlunda än när vi lämnat. Många hade tårar i ögonen, en grät och en av lärarna bad oss att sätta oss ner för det var något vi måste få höra. Det handlade om att en av kvinnorna skrivet en mycket personligt och känslosam dikt om sin barndom, en text som inte lämnade någon oberörd. Det är en mäktigt känsla när tilliten finns, att få höra en person innersta ord. Och att bli berörd.

Jag hoppas att jag kan hålla kontakten med mina nya vänner. Vi har delat fina minnen och det vore kul att se vad alla kommer att göra med sitt skrivande.

Tappar hoppet

Åh, jag är så upprörd att jag inte kan sitta still. Det är agerandet i svenska akademin som stör mig. Det går från riktigt illa till att bli ännu värre. Jag läser och lyssnar till olika analyser och blir så upprörd över hur åtta personer kan brista så i lyhördhet och förmåga till att se sitt eget ansvar. Det här är så extremt illa skött.

Numera tycker jag att Svenska akademin är usla förebilder och jag känner inget förtroende alls för dem.

Koordinering

I morse fick jag ägna en stund åt koordinering, bokning och ombokning av resor, möten och andra aktiviteter. Det här är områden som tillhör mina starka egenskaper och jag är granska på koordinering, men det tänker jag sällan på.

En mindre attraktiv av skolarbete är gruppaktiviter som är obligatoriska. Gårdagens utmaning var att hantera en situation som krävde att alla i gruppen skulle närvara vid ett och samma tillfälle och vi skulle anpassa oss efter lärarens tider. Det här är inte lätt och nu kunde inte en person den tiden vi fått tilldelad. Alternativet var:

  1. Att hitta en tid där alla kan och övertyga läraren om att göra undantag för oss och hitta en tid som även läraren kan acceptera.
  2. Strunta i eleven som inte kunde och låta resten av gruppen gå vidare i kursen.

Min grupp bestämde sig för att vi skulle försöka alternativ 1 och det blev ett gidder att få ihop allas kalendrar och önskemål. Det är supersvårt när vi bara hör varandras röster via Skype. Till slut hade vi i alla fall tre alternativa tider att erbjuda vår lärare. Gruppen utsåg mig att lösa frågan. Och det gjorde jag!

Tyvärr var blev det en tid som inte passade mig, och jag fick boka om resor och boka av andra aktiviteter. Det är ok. Jag är stolt över min grupp som valde att tänka på sina gruppkompisar och se till att alla kommer vidare i kursen. Jag är stolt över att de vågade ta det merarbetet. Jag känner även att vi fick till en bra diskussion om prioritering, som jag tror att de andra kommer att ha nytta av. Och trots merarbete för mig så är jag glad att jag har gruppens förtroende och jag kan ge en viss trygghet till gruppen.  Det känns bra.