Att visa förståelse

Idag har jag varit på två olika bokcirkelträffar. Den ena var under lunchen tillsammans men några kollegor, den andra på biblioteket på kvällen. Två helt olika grupper och den här gången har jag läst två helt olika böcker. Att läsa är berikande för mig. Att samtal om böcker och läsning, ger mig ännu mer.

Det är intressant att höra hur olika vi uppfattar en bok, en historia och karaktärerna i en berättelse. Men det ställer även en del frågor. Jag kan bli lite skrämd. Jag kan bli lite skrämd när jag märker att någon sällan kan känna empati, sällan känner så mycket alls inför berättelsen. Jag kan också bli skrämd av någon som ofta avfärdar historien som ”osannolik”, att allt som är olika hens eget liv inte är verkligt.

Alla har självklart rätt till en egen uppfattning. Men i grunden tror jag att det är viktigt att vi kan förstå varandra, att vi kan ha förståelse för att det finns olika sätt att leva livet, att vi lever under olika förhållanden och med olika förutsättningar. När förståelsen saknas, väcks en oro i mig.

Kanske gör det bokcirkeldiskussionerna än viktigare. Att vi vågar prata om det, att vi åtminstone försöker att ta till oss av varandras upplevelser. Det berikar.