Är det lördag?

Har tillbringat några dagar hos mina föräldrar, för att hjälpa dem med allehanda saker. Det blev intensiva dagar och sedan bråttom hem för att försätta med ännu ett grupparbete. Vardag och helgdag får ihop till ett och jag försöker bara att få tiden att gå ihop.

I den mån det går försöker jag även njuta av våren, eller om det är försommar. Hos föräldrarna blev det mycket trädgårdsarbete och här hemma sitter jag på min balkong och har det bra. Tyvärr är det dock svårt med datorn på balkongen, det blir för ljust, men läsa teori, föra handanteckningar och redigera texter går bra.

Ett säkert tecken på att det faktiskt är lördag är att jag ska kolla Eurovision Song Contest i kväll. Jag har missat deltävlingarna och ser fram emot att få se finalen. Har en tidigare klasskompis som delar som låtskrivare, så jag måste ta reda på vilket land han tävlar för. Jag är även lite sparsam med kommentarer på Facebook. Även om jag inte alltid gillar den musik han gjort, så är det ju ändå stort att han är där.

Årstider

Jag vill ta in alla årstider, ta vara på vad var och en av dem ger och njuta av dess skiftningar.

Vädret är som det är. Det är temperatur, nederbörd, soltimmar och vindstyrkor. I årstider har både väder och klimat en betydelse men där årstider även har fler dimensioner. Det finns kalendermässiga årstider och det finns meteorologiska årstider. Numera undrar jag om det även kanske kan finnas sociala årstider.

För mig utgår en årstid från meteorologin, och därtill lägger jag till andra upplevelser såsom hur ljuset är, hur naturen ändras mm, mycket av det naturliga som vi inte kan påverka. 12 grader och regn är väder och det kan upplevas olika under olika årstider; en brunslaskig vinterdag, en vårdag med takdropp, midsommarafton eller en höstdag i gyllenfärger. Det är det unika som bland ljus och natur ger, som ger de olika årstiderna.

Några årstider har flera perioder. I vissa delar av landet är vårvintern som en egen period. Sommaren kan delas in i försommar, högsommar och sensommar och vissa år får vi även brittsommar och indiansommar. Andra årstider ger oss föraningar. Vi talar om vårtecken långt innan våren gör sitt inträde. Kanske behöver vi det även för andra årstider?

Är det här ens viktigt? Jo, jag tror det. Av flera skäl. I vårt samhälle har vi relativt hög grad av stress, stressrelaterade sjukdomar, mental ohälsa och andra former av ohälsa. En del av detta har sitt ursprung i orealistiska krav och förväntningar. Kanske att det även finns en koppling till en oförmåga att landa i nuet och att alltid vara på väg någon annanstans. Balansen saknas och ställer till det för oss.

Att känna sig okej med att vintern inte alltid är snörik, är inte så dumt. Att kunna njuta av vårens alla dimensioner, trots att några ibland har mer att önska, har sina fördelar. Det finns en sundhet i att se sommarens olika skiftningar och ta in hösten när den väl kommer. Däremot har jag mycket svårt att se fördelarna med att bli besviken pga orimliga förväntningar på naturens helt naturliga växlingar.

Många har längtat till hösten. En längtan som många gånger beskrivs som längtan till struktur och vardag och att kravlöst får krypa upp i soffan och tända levande ljus i hemmet. Andra längtar till sommarens frihet och semester. Här är min tro att vi kanske borde börja ta om ”sociala” årstider, dvs årstider som har mer med vårt sätt att leva och vara, än naturens skiftningar.

En annan tanke är att vi behöver fler ”övergångsfaser”. Precis som vi ser vårtecken långt innan våren kommer, kan vi se hösttecken som det första gula lövet, ett moget bär etc. Att ha förmåga att skilja mellan föraningar och när det verkligen inträffar, kan göra oss mer medvetna och nyanserade.

Att ta saker för vad det är, att ha ett gemensamt språk att använda kan hjälpa oss att han rimlig förväntan. Jag ser att det kan hjälpa oss att må bra och göra gott för vår mentala hälsa. Och det är viktigt för mig.

 

Att leva i nuet

Läser bland bloggar, tidningar och facebookuppdateringar om att njuta av de sista dagarna. Många skriver om höst, att sommaren är över. Det är som att sommaren tog slut när semestern avslutades. Det är som att hösten börjar tillsammans med skolorna. Det är som vissa tar sig rätt att bestämma att detta är sista helgen denna sommar. Jag blir negativt påverkad, rent av stressad av detta. Var tog naturen vägen? Varför kan vi inte leva i nuet?

Jag ser att vi även begränsar sommaren genom vårt språk. Det finns en tendens att enbart mena att högsommaren är den riktiga sommaren, i övrigt är det försommar och sensommar som inte riktigt räknas. Sommaren blir kort med detta betraktelsesätt. Höst och vinter, som inte har någon språklig indelning, upplevs som långa. Möjligen förlänger vi hösten eftersom den börjar vid skolstart, men vintern är knappast slut efter sportlovet. Vintern pågår tills vi med säkerhet vet att våren är kommen. Jag önskar att det samma gällde sommaren. Låt oss njuta av sommaren till hösten verkligen kommer. Än är den inte här. Låt oss njuta av hela sommaren, utan prefix.

Min önskan är att vi ska kunna leva mer i nuet, att se att vi har det fantastiskt fint idag och låta det vara så. Inte ta ut morgondagen i förskott, oavsett om den innehåller hösten eller ej. Så vill åtminstone jag leva.

IMG_2048

Söndagströtthet

Efter fyra dagars ledighet känns det lite stressande att det redan är söndagskväll. Jag har varit på kalas, träffat släkten, varit på utflykter mm. Fullt program från morgon till kväll. Väldigt trevligt i försommarvärmen, så skulle man kunna sammanfattade det.

Men jag orkade nästan inte köra hela vägen hem idag på eftermiddagen. Så fruktansvärt trött. Jag behövde stanna för en kaffepaus vilket är lite fånigt för en bilresa på drygt två timmar. Väl hemma blev det en liten power nap. Nu försöker jag hålla mig vaken till dess det är dags för nattvila.

Tänk att fest och ledighet kan vara så tröttande. Eller är det så enkelt att man sover bäst hemma i egna sängen?