Forskning och bevis

Reagerar ganska ofta på begrepp som ”… forskning säger…” eller ”det saknas bevis…” som visserligen kan vara sant med det är inte säkert att det är hela sanningen. För självklart så är det ju så att forskningsresultat ofta är rejält avgränsande, att det kan finns delvis motsägande resultat beroende på att någon parameter skiljer och att det inte finns forskningsresultat för allt vi vill veta etc. Det är helt enkelt mycket att ta hänsyn till.

Idag reagerade jag på Folkhälsomyndigheten som menar att det saknas bevis för att coronaviruset smittar under inkubationstiden. Det jag vill veta är om det finns bevis för att det inte smittar. Jag har liksom ingen lust att chansa när det gäller människors hälsa och liv. Finns ingen bevis så kan man behöva använda sig av försiktighetsprincipen. Det handlar inte om att tro på rykten, utan snarare att vara rädd om sig själv tänker jag. Nu anser jag inte att jag är i någon riskzon, så det är mer hypotetiskt från min sidan. Dock, principen gäller i andra sammanhang.

I morse såg jag en facebooknotis som sprids nu. Det är ett foto på en sko som några ser som rosa/vit medan andra uppfattar den som grönt/grått och texten menar att de beror på vilken hjärnhalva som dominerar. När jag googlade om dominerade hjärnhalvor fanns massor av texter som slog varandra i huvudet med forskningsresultat och sanningar om det finns dominerande hjärnhalvor eller om hjärnan är så finurlig att den använder båda halvorna på ett klokt sätt. Jag gjorde en del gratistester med varierande resultat men fördelning vänster / höger långa nära 50% +/- några få procent. Jag blev inte sp mycket klokare men möjligen något mer medveten om att de olika sidorna i hjärnan har olika specialiteter. Jag tror att det räcker för mig att ha den medvetenheten.

Ytterligare notering är att vara källkritisk. Det är otäckt så mycket skräp man hittar när man googlar.

Träningsvila

Det gick ju så bra. Jag var igång med träningen. Kämpade och tyckte att det vara roligt. Jag kände mig stark och såg förbättringar. Jag såg framåt. Och så kom febern.

Nåja, det får man kanske räkna med. Det är lätt att bli smittad, trots att jag försöker vara försiktigt. Men hur försiktig är jag egentligen? När jag mådde som sämst läste jag in en tidning att man ska vara försiktigt direkt efter ett hårt träningspass, då man är extra mottaglig för baciller (dock uttryckt på ett annat sätt). Det är jag ju inte. Jag åker hem, oftast på ett överfullt pendeltåg, där många hostar och snörvlar. Det är så vardagen ser ut och det får jag acceptera. Och innerst inne tror jag att kroppen gör det, den vänjer sig. Det är åtminstone vad jag vill tro.

Jag vill även tro att några dagars vila inte gör någon skada. Det kanske till och med kan göra lite gott. Nu känner jag längtan efter träning och känner mig inspirerad att få kämpa vidare. Det är värt mycket!

flodhäst