Förnekelse och tillit

Ibland är förnekelsens makt stor. Det blev tydligt idag då jag kämpade med min krånglande skrivare. Jag tog bort ett papper som fastnat men min enkla skrivare fortsatte att blinka rött. Jag hade svårt att tolka vad blinket betydde. Jag öppnade apparaten, letade, startade om – hur många gånger som helst utan resultat. Kom på idén att installera en felsökare på datorn. Den gav besked: tonern är slut. Det borde jag ju ha förstått men ville inte inse det. Att köpa toner är kostsamt, en trist utgift och jag tänkte att den borde räcka länge. Ren förnekelse som hindrade mig från att inse faktum. Utskrifterna som faktiskt kom ut är fortfarande fina men tyvärr går det inte att fortsätta utan att byta toner. Konstruktören har bestämt hur det ska vara och det tjänar de säkert bra pengar på.

Eftersom jag ville ha en ny toner direkt, fanns ingen tid att beställa via nätet. Istället begav jag mig till min hovleverantör Kjell & Co. Jag känner den största tillit till dem och är en trogen kund. De har de flesta produkterna bakom disk, vilket gör att jag kan gå fram till disken, förklara mitt problem och sedan får den bästa service. De tar fram vad jag behöver, ger goda råd som gör att jag kommer hem nöjd och glad med rätt saker. Det är nästan alltid unga, teknikintresserade killar bakom disken vars genuina intresse ger mig perfekt service. Jag är så tacksam.

Nu är det fredagskväll, jag är lite fattigare men har en fungerande skrivare. Så kan livet också vara.

Förnekelse

Härom dagen träffade jag en väninna som jag inte ser särskilt ofta. En kort period fanns vi på samma arbetsplats och hade mycket kul. Numera ses vi bara någon gång per år.

När vi sågs häromdagen kunde jag inte se vad som förenade oss en gång i tiden. Vi har inget gemensamt. När jag tog upp ett frågor som oroar mig i samhället, var hennes svar ”Det där tror jag inte på”. Det var inte mycket som vi hade lika syn kring.

Är det jag som tänker för mycket? Blir livet enklare att inte se problemen? Jag har funderat mycket på det den senaste tiden. Exempelvis; som jag ser det, finns det människor i samhället som är utsatta, de blir lurade och utnyttjade av andra människor. Jag ser detta som ett problem. Jag känner mig bedrövad och vet inte vad jag ska göra för att bidra till en lösning av problemet. Min väninna tror inte att utsattheten finns. Det finns inget problem. Hon känner ingen bedrövelse.

Kanske är det jag som tänker för mycket. Men jag tror inte på att leva i förnekelse. Jag ser inte hur världen kan bli bättre om vi inte vågar se problemen och ta tag i dem. Känslan av bedrövelse kan jag leva med. Den vägs upp av känslan av att vara en del av samhället, en del av utvecklingen. Det finns en balans. Nej, jag vill inte leva i förnekelse. Det är inte min grej.