Dagen utan fokus

Tänk att det redan gått fem år sedan den där hemska dagen, en av de svåraste i mitt liv. Min ögonsten, min brorson gick bort alldeles förtidigt och det blev en stort chock. Svårt att inte tänka på det när det är årsdag. Men framförallt vill jag minnas allt som var han, hans glädje, värme och allt han kom att betyda för mig. Han, den mest betydelsefulla personen i mitt liv, är det viktigaste som hänt mig. Det får man inte glömma bort.

Hade tänkt göra något klokt idag men det går inte. För varmt för långvandring som annars är mitt knep för att hålla tankarna i styr. Känner även av gårdagens vaccin en aning. Så jag har tagit det lugnt. Blandat minnen med att lyssna på radio. Försökt läsa några rader men det är svårt med koncentrationen. Och så får det vara. En dag om året.

Minnet av honom finns med mig alla dagar. Och det känns tryggt.

Märkliga tjuvar

Imorgon är det två veckor sedan jag blev av med min plånbok. Jag har fått nya betalkort, Icakort mm och nu har även alla nya koder kommit , som jag försöker lära mig. Jag har dock ännu inte förnyat körkortet, eftersom jag blev rekommenderad att avvakta om plånboken blir upphittat. Men hittills har ingen hört av sig, varken polis eller allmänhet.

Under veckan har jag kommit på att det låg några ”bonus-kort” i plånboken, sådana där man är med i någon kundklubb eller liknande. Numera går det ju oftast bra med id-kort då allt fler klubbar blir kortlösa. Det är värdsliga problem för mig.

Idag kom jag på att det finns ytterligare ett kort i plånboken, det som jag betalade med den ödesdigra lunchen. Jag minns att jag blippade, dvs behöver inte ens använda kod. Jag har inte så mycket pengar på kortet och eftersom det inte varit spärrat, räknade jag med att pengarna var förlorade. Men… när jag kollade saldot och transaktioner, ser jag att det är orört.

Vem har egentligen tagit min plånbok? Är den inlåst på någon hittegodsavdelning med lång hanteringstid? Är det kastad i papperkorg dvs att det enbart var kontanterna som var intressanta? Eller kan den ligga gömd någonstans? Jag blir så förvirrad av detta eftersom jag inte kan hitta någon logisk förklaring.

Polisens hittegodsavdelning

Min försvinna plånbok grämer mig och men idag är det vardag igen och möjlighet att agera. Jag for in till city och besökte Polisens hittegodsavdelning. Polismannen var trevlig och serviceminded trots att han inte hade mycket att erbjuda.

Tydligen får de in mängder av upphittade plånböcker, vilket jag ser som hoppfullt. Däremot går det inte att identifiera alla ägare (beror på vad som finns kvar av innehållet) och dessutom tar det tid. De kontaktar mig om de hittar något. Jag kan räkna med två till tre veckor innan de hör av sig. Jag har ett unikt namn och är på så sätt lätt att identifiera (både för poliser och bovar). I nuläget finns inget mer jag kan, eller förväntas, göra. Det råd jag fick var: ”Ha is i magen och hoppas på tur”. Tre veckors väntan på ett telefonsamtal, var inte riktigt vad jag hoppas på.

En annan reflektion är att det numera är lätt att polisanmäla, spärra olika typer av bank- och betalkort samt beställa nya. Jag har redan fått sms om att nya kort är på väg. Dock, de skickas med posten som numera har två dagar på sig att nå fram. Den effektivisering som ny teknik och bankernas servicekänsla ger, förloras i distributionen. Det ska bli intressant att se när allt kommer fram.

Nu vet jag i alla fall mer och vet att jag inte göra mer nu än att vänta. Med den vetskapen känns lite bättre men tillräckligt trist för att jag ska få unna mig något gott till kaffet.

Plånkan borta

Jag som hade en så fin dag, men så blev det strul ändå.

Solen skiner, det är sommarvarmt och alldeles underbart att vara ute. Jag mötte min väninna på Djurgårdsbron och så gick vi till Rosendals trädgårdskafe för lunch. Allt var helt perfekt. Efter maten tog vi en promenad på Djurgården. Det kan inte bli bättre än solig fredag.

Väl inne i stan igen, skulle jag köpa en flaska vatten. Då upptäcker jag att plånboken inte ligger på sin plats i handväskan. Sådant få min puls att skena. Jag fick be om ursäkt och försökte nå caféet men ingen svarade. Började där efter att spärra de viktigaste korten medan jag tog bussen tillbaka till Djurgården. Jag letade runt efter plånboken och frågade på flera ställen om någon hittat den men tyvärr hade jag ingen framgång.

Väl hemma har jag spärrat allt som jag minns finns i plånboken och gjort polisanmälan. Nu kan jag inte göra mer. Det som återstår är att komma på hur jag ska klara mig utan körkort, kontokort, betalkort, kontanter mm till dess att allt är återställt igen. Det är ju helg och jag gissar att det dröjer till nästa veckan innan får tillgång till pengar igen. En annorlunda känsla.

Lucia avklarad

Ytterligare ett kliv närmare jul. Nu är lucia avklarad. För mig som lever med sorg och förlust så är dessa högtidsdagarna en utmaning att ta sig igenom. Men jag tar en i taget.

Igår var jag på ett föredrag som handlar om ”Att vara kapten på sin egen båt” dvs att vara kapten och den som styr i det egna livet. Det handlade om att vara aktiv, att inte vänta in vackert väder utan att agera i alla lägen och inse att det är en del av livet. Det var mycket inspirerande och bra. Det hela avslutades med ett lucia-mingel med glögg, skinkmacka och luciatåg.

Visste inte hur jag skulle se på luciatåg i år men det gick bra. En stor fördel var att de medverkande i tåget var 50+are, dvs jag slapp utsättas för små söta barn. Det var skönsång och blev en trevlig stund.

Passade på att köpa julkort och lite annat innan jag for hem igen och la mig på soffan. Då slog migränen till. Jag var helt utslagen under några timmar. Gissar att det handlar om anspänning som släppte. Det får man kanske räkna med.