Förkylningsvåg

Under hela denna tid när vi jobbat hemma, har de flesta av mina medarbetare och kollegor varit friska. Det har varit en del planerade operationer och en del stressrelaterade symptom men inte särskilt mycket av influensor mm. Det har nästan varit en sanning att vi håller oss friska nu när vi är hemma med tvättade händer. Men igår och idag har jag fått en skörd av VAB-meddelanden. Det är främst förkylningar och det är spritt över hela landet. Alla ska förstås testa sina barn och än finns inte tecken på corona. Jag känner att detta är lite typisk för den här pandemi-period – vi vet så lite och när vi tror att vi lärt oss, sett mönster, så ändras förutsättningar och det som var sant är inte längre hela sanningen. Det gör det förstås jättesvårt att veta hur man ska agera. Försiktigt förstås men jag tror även att vi inte ska vara för tvärsäkra när vi bildar oss en uppfattning utan ha en öppenhet för det nya som händer.

Nu håller jag tummarna för att all snart ska bli friska igen och att de inte smittar vidare. För även lindriga förkylningar ger oro och den är inte alls bra.

Fiasko

Ibland blir det inte riktigt som jag tänkt. Gårdagskvällens packning tog tid och var fylld av hinder. Upptänkte några av mina favoritkläder som är slitna och behövde lagas, utrustning som krånglade som laddning-sladdar som saknades. Har bl.a. köpt ett nytt uppblåsbart liggunderlag som jag inte använt tidigare. När jag skulle testa insåg jag att det inte var självuppblåsande och att det saknades en pump. Pumpen måste köpas separat, vilket jag inte varit medveten om. Att blåsa upp manuellt känns inte riktigt som ett alternativ. Då får jag nog hellre ta med det gamla liggunderlaget. Natten hann bli sen innan allt kom till rätta och packningen var klar. Och ja, alla sladdar låg på sin plats där jag förstås borde ha letat först.

Vaknade förvirrad tidigt i morse. Snorig och hostig. Trodde först att jag inbillade mig. Vankade runt här hemma med sprängande huvudvärk. I virrvarret lyckades jag stänga av jobbmobiltelefon och jag kan inte komma på koden. Till slut fanns ingen annan råd än att boka om tågresan. Vill förstås inte sitta på ett tåg och snörvla. Tror inte att det är någon allvarligt förkylning men jag chansar förstås inte. Jag vill inte heller resa utan den extra mobiltelefonen. Bättre att skjuta upp resan några dagar. Vilket fiasko.

Som alltid så är de så trist när man inte har något att skylla på. Jag hade ju kunna kolla all utrustning redan förra helgen men var så självsäker på att allt var i ordning. Nu kan jag bara klandra mig själv, eller åtminstone lära av händelsen. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv, allt är ju lösbart.

Nåväl, solen skiner, det är varmt och härligt och jag ska nog kunna njuta av en ledig söndag. En tur till jobbet för att leta kod, kan väl också passa som aktivitet samt att sätta fart i att planera om semester.

Restid

När jag pluggade, och inte hade restid till och från jobbet, upptäckte jag hur mycket extratid jag fick. När jag summerade per dag, vecka, månad så insåg jag hur mycket tid ett resande kan ta. Det gav incitament att fundera på hur jag vill ha det i mitt liv. Jag tänker att det är olika för oss alla och förmodligen även olika i olika perioder i livet. Jag kände att jag inte vill lägga alltför mycket tid på att resa. Extratiden jag fick då valde jag att lägga på läsning vilket förklarar min uppgående trend i antal lästa böcker per år.

Nu har jag relativt kort restid till jobbet, åtminstone för att vara i Stockholmsområdet. Det tar mellan 20-30 minuter beroende på hur snabbt jag pinnar på till stationen och om jag måste vänta på tåget. Jag har inga byten vilket känns bra. Jag jobbar vid ett köpcentrum och jag handla vad jag behöver innan jag åker hem och kan såldes undvika omvägar.

Nu har jag redan insett att tågresan, 11 minuter, är lite för kort för att hinna läsa. Jag hinner inte så långt i boken, bara några sidor. Dessutom är det sällan jag får sittplats och det är trångt även att stå vilket försvårar läsningen. Det blir i stort sett att jag tar upp mobiltelefonen istället, kollar nyheter och mejl och så är jag framme.

Trots den korta tågresan har baciller redan hunnit anfalla mig. Jag tänkte att jag skulle börja dricka ingefärashots för att motverka förkylning men glömde av det. I morse vaknade jag med snuva, halsont och huvudvärk. Nu ska jag genast börja med ingefära och inte sluta med det förrän sommaren är här.

Det är nog bara att inse att det finns inga helt optimala lösningar. Det finns fördelar och nackdelar med det mesta. Jag tänker att förkylningen lär gå över och tids nog har jag hittat böcker med lagom korta avsnitt för en kort resa.

Små, larviga krämpor

Mina krämpor är av den löjligare sorten, egentligen inte värda en text, men jag går ändå och funderar över hur jag ska komma tillrätta med dem.

Förkylningen är nu inne på en tredje vecka, vilket gör mig lite less. Orken är ju inte som det brukar vara. Det är helt enkelt jobbigt när man inte kan andas när näsan är fylld med snor. Jag är röd om näsan och alldeles öm i ansiktet.

Igår kände jag något konstigt på armen, men det var först när jag kom inomhus och tog av mig jackan som jag upptäckte ett stor sår som började blöda när jag petade på det. Det är som att hela huden är öm. När jag senare på kvällen tog av mig brallorna, upptäckte jag ett väldigt stort blåmärke på insidan av låret.

Blåmärken och sår brukar vara tecken på vitaminbrist eller liknande. Jag har egentligen inte kollat upp det så noga, det är något jag fått för mig. Lite bra mat och några vitamintabletter är min standardlösningen, men jag har egentligen ingen aning om den fungerar. Ändå tänker jag att samma sak denna gång: Om jag bara får i mig mer vitaminer och mineraler så mår jag nog snart bättre. Hoppas att det är så enkelt.

En tur till brevlådan

Det har gått åt en ansenlig mängd pappersnäsdukar den senaste veckan. Mitt lager sinar och min nos är öm. Kanske, kanske, kanske att jag börjar se en ljusning med hopp om hälsan igen.

Efter en väldigt lång förmiddag tillsammans med en väldigt trist kursbok, begav jag mig ut på en kortare promenad idag. Jag har skrivit klart ännu en novell och längtade efter känslan att få lägga den i brevlådan och hoppas att vingarna bär. Frisk luft och solsken på näsan är en värdefull bonus. Tyvärr räckte inte min krafter så långt som jag trott, så jag fick gena och ta en snabbare väg hem. Det är en ynnest att få ta en eftermiddagslur efter en sådan krafturladdning.

Känner att det skulle smaka gott med eftermiddagskaffe, vilket för mig brukar vara ett tecken på krafterna är på väg tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas.

Tid att läsa

Förkylningen som valt ut mig som boplats trivs mycket bra och tycks inte ha några planer på att flytta. Jag kan se en del fördelar med att få ligga nerbäddad i soffan, men det finns även en viss irritation då jag ser en trist trend med fler virussjukdomar och att jag bli mer sjuk än tidigare.

Till fördelarna hör att jag fått tid att läsa. Huvudvärken är sådan att den sitter kvar i huvudet, utan att gå ner över ögonen och påverka synen. Huvudet gör mest ont när jag rör mig medan det går utmärkt att ligga alldeles stilla. Jag har därför kunnat ligga på rygg i soffan och läst både kurslitteratur och skönlitteratur. I kombination med att teven återigen saknar bild, så har jag fått många ostörda lästimmar.

En annan fördel är att jag aptiten minskat. Jag har ätit när jag varit hungrig men inte suktat efter fika som jag brukar. Igår glömde jag att köpa lördagsgodis. Bland ytterligare fördelar är att jag sovit ut ordentligt. Det har blivit sovmorgnar, eftermiddagslur, mikropausar och power naps, vilket är skönt.

Dock, dagarna går och det är mycket som inte hinner bli gjort. Jag drömmer om att bli pigg igen.

Förkylt

Har drabbats av förkylning denna vecka. Det är en snuva som hämmar mig en aning. Det var inte så roligt under ett teaterbesök i onsdagskväll. Jag satt med näsduk mest hela tiden för att stoppa flödet och hindra nysningar. Samma sak under gårdagens inspelning av Babel. Dessutom åt jag massor av halstabletter för att inte få någon hostattack. Man vill ju inte störa, inte ens riskera att störa.

Idag måste jag avstå mitt planerade domstolsbesök. Det fungerar inte att snora och hosta hela tiden, med risk att störa för mycket. Det fungerar inte heller så bra att sitta lutad över böcker. Biblioteksbesök är inte att tänka på. Istället får jag krypa ner under filten i soffan och läsa de böcker som kan läsas i ryggläge. Man får anpassa sig, helt enkelt.

Dock, det som stör mig allra mest är orsaken till förkylningen. När jag började plugga upptäckte jag att jag blev mindre sjuk, troligen eftersom jag inte utsätter mig lika mycket för andra människor baciller. Nu har jag fått för mig att jag inte längre har lika bra immunförsvar, eftersom det inte utsätts av baciller. Jag vet inte om det ligger något i det men tanken stör mig. Jag vet att jag blir sjuk flera gånger de senaste månaderna och att jag blivit mer sjuk än jag brukar bli. Det är ingen bra trend.

Trötter

Lyckades sova bort eftermiddagen. Turligt nog vaknade jag i tid för att hinna in till stan och en teaterpjäs där jag bokat biljett. Pjäsen var en dryg timme så det trodde jag att jag skulle fixa utan problem. Så här i efterhand kan jag ångra mig lite. Det hade varit klokare att stanna hemma i sängen och kurera mig. Men pjäsen var bra, så jag vill inte ha den osedd.

I höst läser jag en kurs i juridik och en frivillig uppgift är att besöka en rättegång och skriva en kort rapport om den. Eftersom det vore skönt att få den avklarad tidigt, har jag förberett och planerat besöka en rättegång under morgondagen. Det finns en tingsrätt hyfsat när där jag bor och det vore intressant att se hur ser ut och går till. Idag läste jag dock en nyhet om att en ung man dött i häktet, där han satt inför torsdagens rättegång. Där tappade jag lusten. Det finns förvisso några andra huvudförhandlingar under morgondagen men jag tror att jag avvaktar någon dag. Jag vet inte hur vanligt det är med dödsfall i häktet med det var ett för något år sedan där den häktade tog av tröst eftersom vattnet var avstängt i cellen. Fruktansvärt hemskt, tycker jag.

Nu är det dags att sova igen då jag hoppas att John Blund eller någon fe kan trolla bort förkylningen när jag sover.

Mellandag

Pust och stön. Det blev en lång kväll igår, med både seminarium och gruppmöten. Det är mycket som ska diskuteras och det blir tidvis rörigt. Det hör nog till. Men när orken tryter så påverkar det mitt glada humör och jag är inte lika tolerant mot oändliga återupprepningar.

Vaknade i morse med en tilltagande förkylning. Halsont och dunkande huvud har även kompletterats med rinnande näsa. Så nu sitter jag med näsdukar och försöker få hjärnan att tänka klart. Det är ingen vidare fart på hjärncellerna när man är sjuk.

Har bestämt mig för att det här får bli en mellandag. Jag kan förbereda texter mm men utan att slutföra. Det kan nog vara bra att läsa igenom dem när hjärnan är piggare. Känner mig tacksam att jag inte har deadlines denna vecka. Undrar samtidigt om denna förkylning är ett resultat av tidigare veckors stress. Hoppas inte att det är dagar balkongen som fått näsan att rinna.

Oläglig förkylning

En förkylning kommer sällan lägligt och så tycks det vara för mig just nu. Med en tenta på lördag, så vill jag ju gärna vara i toppform nu när pluggandet är intensivt. Men kroppen vill annat. Snuva, förfärlig huvudvärk, rosslig andningen och en ömhet i hela kroppen gör mig svag. Jag läser och läser med grusiga ögon men det är som att medvetandet inte är helt mottaglig. Så att snor och slem gör hela tankeverksamheten seg.

Jag får nog helt enkelt sova mig i form.