Ett område i förändring

Bor i ett lagom trist område norr om Stockholm. Det är en blandning av hyresrätter, bostadsrätter, radhus och villor. Både nytt och gammalt. Ett lugnt område. Här händer inte särskilt mycket.

De senaste veckorna har jag märkt av en förändring. Några av tiggarna på pendeltåget hoppar av vid min station. En kväll mötte jag ett gäng mörkklädda killar som drog om kring planlöst på vägar där ungdomarna inte brukar gå. I fredags morse hade en kvartett farbröder kaffekalas ute i regnet. För mig var deras språk främmande.

Så läste jag om klädinsamlingar och hur lyckliga några av mottagarna blivit. De bodde på ett transitboende/akutboende i mitt område. Människor på flykt som bor här i väntan på annat boende.

Där kom förklaringen. Så klart att farbröderna var vana att träffas utomhus, kanske lite överraskade av det svenska novembervädret. Och killgänget hade förstås ingen aning om var det var, vilka vägar som skulle ta dem någonstans och var svenska ungdomar brukar gå. Det annorlunda beteendet var helt naturligt.

Jag förstår att myndigheter och organisationer inte skyltar med var boendena finns. Men kanske att lite mer öppenhet kunde hjälpa. Kanske att vi som bor i området har något vi kan lära oss, att vi kan hjälpa till.

Jo, lite kan man hjälpa. De söker varma kläder. Främst kläder till tonårskillar. Tyvärr inget som finns hemma hos mig. Men jag är ju listig, så något ska jag nog komma på. Och nästa gång ska jag hälsa på dem!

Omvärlden känns nära

Den här veckan har omvärlden känts väldigt när och jag har känt mig väldigt okunnig om den.

Då jag passerar Centralen i Stockholm åtminstone två gånger per dag, så ser man en hel del. De senaste dagarna jag sett nya aktiviteter, en ny typ av resenärer, nya insamlingsboxar och en hel del poliser. Det väcker tankar och massvis av frågor.

  • Vad har egentligen hänt i flyktingarnas hemländer? Hur ser egentligen framtiden ut?
  • Vad händer med alla som kliver av tåget? Ger vi bra hjälp och stöd?
  • Vad kan jag göra för dem? För att förändra situationen i deras hemländer? För att hjälpa dem nu?

Jo, jag ser på nyheter och jag läser tidningar. Men jag tycker ändå att det är svårt att förstå. Jag tycker att det är svårt att hur jag kan göra nytta. Jag vill inte bara se på. Jag vill göra skillnad.