Tove

Igår kväll besökte jag min favoritbiograf som är biograf Spegeln i Malmö. De har oftast väldigt bra filmer och jag älskar att det finns en bar i salongen och möjlighet att äta god mat under filmen. Det blir nästan garanterat en trevlig filmupplevelse.

Jag valde att se filmen Tove, som förvisso var bra men ändå en besvikelse för mig. Filmen handlar om några år i Tove Janssons liv dvs filmen är biografisk. Tove Jansson var en driven person som konstnär, författare, debattör, karikatyrtecknare mm. Hon var engagerad och tog ställning. Det finns så mycket spännande i hennes liv, ändå valde filmmakaren temat sexuell relation med en kvinna. Det hade jag inte riktigt räknat med. Och även om jag visste att det handlade om relationer så trodde jag att mer om hennes liv skulle komma fram. Så, även om det är en påkostad film men flera fina skådespelarinsatser så hade jag ändå förväntat mig mer av innehåll och mindre av nakna kroppar.

Full fart mot julledighet

Suttit framför datorn från tidig morgon till sen eftermiddag. Enda gången jag lyfter rumpan är när jag ska hämta kaffe eller värma mat i mikron, mat som jag sedan äter framför datorn. Men i morgon ska jag gå ut en stund och få frisk luft.

Har inte hunnit lyssna på Spanarna i P1 som jag alltid gör på fredagar men såg en liten stund på ”På spåret”. Har sett fram emot att så filmen ”Vi” som går på svt och som jag hört reklam om hela veckan. Jag har läst boken, som betydde mycket för mig. Men… filmen är ingen film utan en serie i fyra delar och den är inte alls som jag minns boken. Vilken besvikelse, som förstås beror på mina höga förväntningar.

Det är i alla fall skönt att det är helg.

Filmer

Ser inte film så ofta och börjar ana att jag är lite kräsen, vilket skrämmer mig. Jag vill se bra film, annars föredrar jag att läsa en bok eller gå på teater. För mig är manuset viktigt i en film, har jag upptäckt. Jag nöjer mig inte med läckra skådisar och vackra miljöer. Jul-mellandagar-nyår-trettonhelg är bra filmtid där tv-kanalerna (även för oss utan många kanaler) visar många filmer.

Härom kvällen såg jag ”Borg” och blev så besviken. Jag tycker inte att de fick fram det intressanta. Den var långsam men gick ändå inte särskilt djupt i mitt tycke utan tog bara tid utan att något särskilt sades. Dialogen var sisådär, ganska tillrättalagd och förutsägbar. Bra skådespelar men jag känner mig tveksam till manuset. Jag tycker att den liknar filmen om Ted Gärdestad. För mig tycks det som att man försöker ge publiken vad man tror de vill se, istället för att berätta en riktigt intressant historia. Även Ted-filmen hade många tillrättalagda dialoger. Båda filmerna hade kunna göras så mycket mer givande, tror jag.

Bottennappet, i mitt tycke, visades igår på Svt; Filmen  X och Y. Tror att det är Anna Odell som står bakom. Jag försökte verkligen se men efter några minuter stängde jag av. För mig kändes det mer som ett projekt som säkert är jättekul att genomföra men intetsägande att se på. Nej, mitt liv är för kort för att ägna tid åt sådant.

I helgen har jag kollat på ”Unga kvinnor” på Svt play. Kostymdrama med bra skådespelare. Här gillar jag storyn och dialoger. Jag njuter av att vara omsluten av en svunnen tid med starka kvinnor. Det finns ett flyt, det känns välkomponerat och genomtänkt. I mitt tycke ett bra manus. Och jag gillar filmen skarpt.

 

 

Höstsonaten

Igår visade Svt Ingmar Bergmans Höstsonaten dvs filmen från 1978. Jag har sett minst tre olika teateruppsättningar av Höstsonaten, kanske även delar av filmen. Igår blev det en nära upplevelse eftersom jag ser via Svt play på min lilla datorskärm.

Jag tycker att dramat är intressant eftersom det finns så många bottnar och kan tolkas på olika sätt. Personligen tycker jag även att jag tar till mig olika delar varje gång. Hur jag tycker och tolkar är mycket beroende av min egen situation och erfarenhet, kanske även mognad. Jag tycker även att jag kan ta till mig pjäsen på olika sätt beroende av skådespelarna. Liv Ullman och Ingrid Bergman är i mitt tycke enastående i filmen medan jag möjligen kan ha sett andra tolkningar av övriga karaktärer som berört mig mer.

En annan tanke är hur jag kan se en pjäs i olika uppsättningar, se om en film men att jag sällan läser om en bok. Vad är det som gör att man agerar så olika?

Skådespel och skicklighet

I lördags kväll såg av filmen ”Trolösa”, som visades på Svt, där Lena Endre och Christer Henriksson har ledande roller. Söndags såg jag dem spela mot vandra i en Wallander-film som visades på TV4. Same, same but very different. Det är några år mellan inspelningar men inte alls så många som jag först trodde. Jag även sett Endre och Henriksson tillsammans på Dramatens scen, men det var några år sedan nu. Tiden går ju så fort. Faktum är att det enbart är Endres insats jag minns från den föreställningen.

När jag ser dem i så olika roller som i helgens filmer, tycker jag att man kan se hur skicklig en skådespelare är. Vissa skådespelare gestaltar ganska lika, oavsett roll medan andra har ett brett och rikt register. För mig är Lena Endre en skådespelare som har förmågan att gå in i varje roll och göra den unik. Det beundrar jag mycket. I mitt tycket var hon alldeles enastående i ”Trolösa”. En njutning att se.

Sämsta servicen

Igår var jag inne i en, i mitt tycke, skum butik. Enligt skyltar och reklam ska de både hyra ut och sälja DVD-filmer. När jag kom in, satt två killar och pillrade med elektronik utan att ta notis om mig. Jag gick fram och frågade efter filmen ”Änglagård”. Ena killen kollade i datorn, så jo, det hade triologin. ”Den finns där någonstans” sa ha och pekade mot en lång vägg fylld av filmfodral.

Filmerna stod huller om buller. Det fanns ingen som helst indelning. Efter ett långt letande bad jag om hjälp igen. Det tog tid men efter ett tag kom killen fram och visade var filmer fanns. ”Jaha, ville du ha den filmen du fråga efter”, sa han och började hjälpa till i letandet. Han kunde inte heller se var filmen fanns. ”Nej, jag har ingen aning om var filmen står”, sa killen och satte sig igen.

Under tiden kom en del andra in i butiken. De köpte dock inga filmer, möjligen annan form av rökbart material. Jag vet inte. Jag valde att skynda därifrån och tänker inte gå tillbaka.

Hemma igen blev det beställning via nätet. Jag vill egentligen inte köpa filmen,  och definitivt inte tre filmer, men nu får det bli så. Min tid är inte helt gratis och jag vill inte besöka fler skumbutiker.

Änglagård

I en av mina kurser, som handlar om kultur, ska vi se filmen Änglagård. Vi ska studera olika gruppkulturer, hur de är att komma in i olika sammanhang, människosyn mm. Det ska bli kul men har visat sig vara en utmaning att hitta filmen.

Jag började att leta i det egna filmförrådet men jag har inte den filmen. Därefter har jag leta på nätet för att kunna köpa filmen, vilket varit svårt. Den är ofta slutsåld. På vissa ställen finns den som Blu-Ray vilket jag inte har. Mina yngre skolkamrater letar förstås på streamingtjänster men har inte hittat den där heller. Jag misstänker att filmen finns i många hem och på många loppisar, det tar dock tid att leta. Har även sett några få bibliotek som har filmen, vilket är ett alternativ. Häromdagen kom jag att tänka på videobutiker som fanns när jag var ung. Jag har trott att de var utdöende men det finns faktiskt några som hyr ut filmer. Otroligt!

Idag ska jag ut och leta. Det känns lite som att åka tillbaka till en tid jag för länge sedan lämnat bakom mig. På upptäcktsfärd efter en film jag egentligen inte vill se. Men, men, jag gör som jag blir tillsagd och belönas förhoppningsvis med bra betyg!

 

 

Sameblod

Det händer att jag går på bio och i gårkväll var en sådan kväll. Jag och några väninnor såg ”Sameblod” och det är en stark film.

Det börjar i nutid med en begravning men snart få vi en tillbaka blick och större delen av filmen handlar om en samisk flicka som drömmer om ett annat liv än det hon har. Hon är stark och tar steg för att frigöra sig men det är inte helt lätt.

Jag blev starkt berörd. Det finns mycket om hur samiska flickor har haft det, som man helst inte vill tro att det är sant men ändå nyttigt att få ta del av. Däremot är det lite svårt att veta tider. Hur gammal är flickan? Tonår? När i tiden utspelar sig detta? 30-tal? 40-tal? 50-tal? Jag vet faktiskt inte.

En mycket sevärd film. Det berörde mig djup och jag kommer att tänka på den länge.

 

Den allvarsamma leken

Nästan två års längtan är över. Ikväll har jag sett filmatiseringen av ”Den allvarsamma leken”.

Mitt intresse för berättelsen om Lydia och Arvid startade då jag såg en pjäs på Stadsteatern i Stockholm, det blev en stor upplevelse. Jag blev så intresserad att jag ville läsa hela boken och det gjorde jag förstås. Det var i det sammanhanget som jag upptäckte filmatiseringen och min längtan började brinna.

Filmen var en långsam historia. Inte särskilt mycket dialog, däremot fokus på det gånger paret träffades. Stockholmsskildringar var nästintill frånvarande, ja det var mycket som jag saknade i den här filmen. Jag tror att jag både suckade och gäspade under filmens gång. En fin film men jag tycker inte att den gjorde berättelsen rättvisa.

 

Vilsen i biotablån

Tänkte att jag skulle gå på bio. Jag bor på hotell nu ett par dagar och har nära till flera biografer. Det känns så lyxigt att ha nära till och från biografen. Men hur ska jag orka? Och vad vill jag se?

Orken kan jag kanske fixa med starkt kaffe. Men att veta vad jag vill se är inte alls lätt. Jag kan inget om filmer, känner inte igen namn på regissörer och det är även många skådisar som jag inte heller känner till.

Försökte besöka SFs hemsida. Säkert bra men jag är ovan och jag tycker att det är svårt att navigera rätt.

Mycket skönare att slappa på hotellrummet. Och nu orkar jag inte gå ut.