Samtal, feelgood och tänder

Gårdagen innebar samtal av olika slag. En stor del av dagen satt jag med telefonen. Det kan krävas ganska många samtal innan man når rätt person. Det är tydligt hur mycket möten folk sitter upptagna i, oroväckande många möten. Igår lyckades jag i alla fall med hela listan av planerade samtal. Envishet och ihärdighet lönar sig.

Ännu roligare var det med lunchsamtal då jag åt lunch med en tidigare kollega. Det var så skönt att få vara sig själv, utan att behöva sälja in sig. Personliga samtal är något som jag uppskattar betydligt mer än intervjuer.

I gårkväll var jag på feelgoodfest på biblioteket. Så mycket fest var det nog inte men väldigt trevligt. Vi fick fika och massor av bra boktips inom feelgoodgenren. Bibliotekarien berättade och alla deltagare delade generöst med sig av egna tips. Vi fick även tips av en fotograf om hur man kan skapa fina bilder med böcker. Därtill fick vi skapa läsdagböcker. Det innebar att klippa och klistra med papper för att dekorera en skrivbok, vilket var mycket uppskattat bland deltagarna. Damerna älskade att pyssla medan jag själv var lite överrumplad då jag inte förväntat mig det av kvällen. Jo, det var enbart kvinnliga deltagare och många var med i någon av bibblans bokcirklar, dock ingen mer än jag från min bokcirkel.

Idag väntar tid hos tandhygienisten. Det lär inte bli något myssamtal utan snarare förhör om hur jag sköter tänderna. Jag brukar känna mig som ett litet barn när bannorna om tandtråd och mellanrumsborstar kommer. Så nu laddar jag för att kunna komma med bra svar.

Feelgoodkväll med hembakat

Känner mig så lycklig och påfylld med energi. Ikväll har jag varit på ett bibliotek för en kväll med feelgood och hembakat. Christoffer Holst från Printz förlag modererade ett samtal mellan författarna Marie-Louise Marc och Camilla Davidsson. De var en varm stämning där författarna bjöd på många kloka ord och glada skratt.

Jag uppskattade att de pratade om sina böcker och även om feelgood som genre. Det blev intressant. Samtidigt blev jag väldigt sugen på att läsa mer av dessa författare. Marie-Louise, har skrivit om karaktären Betty i tre böcker. Camilla har skrivit en kvartett böcker, som inte är feelgood, om karaktären Emma och en bok en helt annan karaktär, Sofia. Självklart tog jag chansen att köpa böcker och få dem signerade.

Eftersom jag själv älskar att skriva, så insöp jag inspiration och sög åt mig tips. Jag upplever kvinnorna som väldigt olika men varma och härliga på sina egna. De gjorde kvällen till en väldigt lyckad tillställning och jag är glad att jag fick vara med.

Härligt ineffektiv helg

Stressade runt under lördagsförmiddagen för att hinna med allt som stod på min att-göra-lista. Egentligen hände inget speciellt med en kedjereaktion av många små händelser gjort att jag inte hann till Uppsala i tid och fick vända hem innan jag ens var framme. Jag missade alltså min tenta. Kall, trött och frusen gled jag ner i soffan, under en filt tillsammans med mitt lördagsgodis och några böcker. Och det kändes riktigt bra – det där betyget var inte viktigt för mig. Att kurera min slitenhet känns som en bättre prioritering och jag är glad att jag kan landa i att tillräckligt bra kan vara gott nog.

För några år sedan kom jag i kontakt med Sara Olsson. Vi är inte bekanta men jag har haft en kortare kontakt med henne. När jag för en tid sedan förstod att hon gett ut böcker, som hon skrev på då, blev jag förstås nyfiken. Det är anledning till att jag läst ”Du glädjerika sköna”. Det är svårt att ge en rättvisande beskrivning av boken då den ligger långt utanför mitt intresseområde. Jag är mer intresserad hur hon skriver och ska förstås läsa mer av henne. Just nu läser jag Betty värld av Marie-Louise Marc, även det en glättig feelgoodroman. Marc och Camilla Davidsson kommer till ett bibliotek nära mig om en månad och jag vill hinna läsa deras böcker innan jag går dit och lyssnar. Det blir massor av feelgood. Nästan lite för mycket. Så för att väga upp läser jag även Christina Richardssons bok, Sluta aldrig gå, där hon beskriver sitt liv som gatubarn i Brasilien innan hon kom till Sverige. Där finns varken glättighet eller feelgood och ger en välbehövlig kontrast. Boken är vald av kollegorna i en bokcirkel, annars hade jag aldrig valt att läsa den.

Idag vet jag inte riktigt var tiden har tagit vägen. Jag har pulat här hemma hela dagen, ändå syns inga märkbara spår av resultat mer än att jag varit handlat och fyllt på i kyl och frys. Det tog sin tid att gå till affären, då man halkar fram. Nu är jag hemma igen och är så grymt kaffesugen. Men det är åtminstone lätt att åtgärda.

Feelgood

I somras gjorde jag ett kort stopp i Kristianstad och där hittade jag fina Kristianstad bokhandel med fantastisk service. Kvinnorna som jobbade där var väldigt trevlig och generös med boktips. De var noga med att lyssna in vilken typ av böcker jag ville ha.

Jag bad om feelgood och det fick jag. Trots att jag har massor av böcker att läsa har jag redan läst de fyra böcker jag kom hem med. De är:
Faller stora kärlek av Thommie Bayer
Avd. för grubblerier av Jenny Offill
Vinter i drömhuset av Maeve Binchy
Vägen till Suger Maple Inn av Louise Miller

Det här är böcker jag inte själv skulle ha hittat eller valt och därför är det kul att få upptäcka dessa berättelser. Det har varit ett lättsamt tidsfördriv men nu är jag aningen mätt på feelgood och behöver lite annat. Variation förnöjer.

Det kan du drömma om, Hilda

Det kan du drömma om, Hilda av Chris Lee spelades på Kulturhuset – Stadsteaterns lilla scen i Stockholm. Sissela Kyle står för regi. Igår spelades sista föreställningen och jag satt i publiken. Den anges som en feelgood-pjäs om vänskap. Men med viss ton av bitterhet.

Handlingen rör sig kring 29-åriga Hilda som jobbar som mentalskötare och bor med sin mamma. Hennes bästa väninna är Kathryn. Kanske är de ett udda par, kanske att de kompletterar varandra. Livet är inte lätt; mamman är krävande, för lite kärlek från andra samtidigt som många behöver Hilda. Kathryn har sina problem med skilsmässa och väldigt mycket alkohol. Nutid blandas med dagdrömmar och Leonard Cohen lägger en stark prägel på hela pjäsen.

Publiken gillade pjäsen. Skratten var många och hjärtliga. Det kändes som att jag satt ensam och förvirrad och att det bara var jag som inte såg det goda i pjäsen. Men så är det kanske med smak. Jag tyckte pjäsen var rörig, grund, ganska larvig med alldeles för mycket rumpa och runda ord. Rakel Wärmländer gör en bra insats, den uppskattade jag. Men för mig räcker inte det. Jag förväntade mig mer.

Att man kan uppleva en pjäs olika är en del av tjusningen. Läs gärna vad andra bloggar tycker: Kulturdelen, Mitt liv i ord, Vesnas Vardag . Det är alltid bra med lite perspektiv.