Tankar

Söndagssolen skiner och kanske att jag borde gå ut men jag håller mig faktiskt inne i värmen. Så många tankar som snurrar och det är fint att få tänka och varva med att få koppla av i soffan med en bok.

I fredags var det begravning för en släkting men vi kunde inte vara med. Pandemin begränsar deltagare och resor och jag kan absolut inte ta med min mamma till Skåne där smittrisken är hög. Känns lite annorlunda att inte ta det där sista avskedet, en ny känsla, men det är självklart rätt beslut att stanna hemma.

I dag har jag kollat när Miljöpartiet valde nytt språkrör och ikväll får vi veta vem/vilka som blir nya Ica-Stig. Vet inte vilket som är mest intressant.

Dagens datum för tankarna till farmor då de är hennes födelsedag, en stort dag då jag var liten och alltid uppvaktade farmor stort. Vi bodde i samma hus när jag var liten. Det är trettio år sedan hon dog, så helt naturligt att hon inte finns kvar även om jag tror att hon skulle gilla vår tid. Min farmor gillade allt som var ”modernt” och var tidig med det mesta. Fart och fläng och stort umgänge var hennes melodi så pandemitiden hade hon förstås avskytt. Jag tror inte jag ärvt något av hennes drag.

Har även tänkt på flera av mina barndomsvänner. Alla klasskamrater från lekis till gymnasiet, jubilerar i år och det väcker tankar kring att ingen av oss kan fira stort i år. Jag tänker även på hur olika våra liv blivit, oftast bra och att var och en har sina utmaningar att hantera. Häromdagen skrev en väninnan att hennes rullstolsburne son var med på tv, en annan att hennes lilla dotter åter igen behöver operera en tumör i hjärnan som börjar växa igen. Våra liv är så olika.

Jag ska nog ta den där promenaden ändå.

Farfar och hans båtintresse

När jag ska göra om på min farmor och farfars grav, skulle jag vilja ha göra det personligt på något sätt. Jag tänker mig att täcka jorden med sjösten och då skulle jag kunna dekorera med något fin sak. För dem skulle det inte riktigt passa med något hjärta eller liknande så jag försöker komma på något annat fint, något de skulle ha tyckt om.

Jag frågade pappa och han började prata om när han var liten, när de hade sommarstuga och åkte i farfars snipa. Båt-temat återkom hela tiden och jag började inse att farfar haft ett antal olika båtar under olika perioder i livet. Jag har ju sett fler bilder på farmor på båtar men inte riktigt fattat att detta var ett stort intressen. Farfar pratade aldrig om båtar med mig.

Men nu minns jag att för någon månad sedan började min bror snacka om en prydnadsbåt som han skulle ha hemma eftersom den påminde honom om när han åkte båt med farfar. Jag fattade inte vad han menade, inte då. Jag har aldrig sett något båt i familjen och inte åkt båt med farfar.

Av detta har jag lärt mig att jag kan jobba vidare med någon form av marint tema till graven. Framförallt inser jag hur lite jag vet om min farmor och farfar. Jag var 15 år när farfar dog och kanske hann han inte berätta så mycket, och ville nog inte prata om det gamla. Jag, som stod farfar mycket nära, inser ju att jag bara sett några år av hans 70 åriga liv. Både spännande och lite tråkigt. Ska nog se till att gå igenom alla gamla fotalbum ytterligare en gång med pappa i sommar, så att jag får veta så mycket som möjligt.

Smörgåsrån

Av någon märklig anledning kom jag hem med ett paket smörgåsrån härom dagen. Jag har inte ätit det på många år. Däremot förekom det i min barndom. Så snart jag satte tänderna i rånen dök två starka minnen upp.

Jag minns hur min farmor kunde bjuda på smörgåsrån med ost. Då var det fest! Jag och brorsan tyckte att det var jättegott och väldigt lyxigt. Visst förekom det även hemma men var godast hos farmor.

Mitt andra minne är på ett sjukhus. Jag hade först blivit opererad pga blindtarmsinflammation, kom hem men blev inlagd igen pga tarmvred. Det dröjde länge innan jag kunde börja äta efter dessa åkommor. Jag minns första gången jag tog mig ut i dagrummet på sjukhuset, tog ett glas blandsaft och ett smörgåsrån med lite smör på. Så ljuvligt gott!

Dessa varma minnen gör att smörgåsrån smakar gott, än i dag.

Farmors gryta

I mitt köksskåp har jag en stor, oval, orange gjutjärnsgryta som jag har ärvt. Det är farmors gryta. Det är alltid så som jag sett den och alltid så som jag benämnt den.

Tänk om det är farfars gryta.

Vad säger det då om mig? Mitt moderna jag som tror på att varje människa är unik och tror på jämlikhet. Jag som borde vara upplyst och påläst.

Grytan har funnits så länge kan minnas i mina farföräldrars kök, troligen långt innan jag föddes. Vem som lagade mat har jag egentligen ingen koll på. Jag vet några rätter som de gjorde men knappast vad de använde grytan till. Jag vet inte vem som köpt den, tyckt om den eller brukat den. Eftersom farfar dog flera år före farmor, så var farmor den som hade grytan före mig. Men ändå, det kan lika gärna ha varit farfars gryta.

Jag vill inte mena att jag är trångsynt. Jag är bara en tjej som påverkats genom åren att tänka på ett visst sätt. Kanske inte så att samhälle, skola och omgivning har menat något särskilt, absolut inga baktankar, men på olika sätt som fått det att bli naturligt att tänka att det är farmors gryta. Men visst borde jag ha kunnat tänka till, kunnat ifrågasätta.

Jag tror inte att vi ska skämmas för det som varit. Vi förändras, samhället ändras likaså värderingar och ideal. Däremot kan vi ifrågasätta våra egna tankar och vårt eget agerande lite då och då. Utmana oss själv och utvecklas.

Nästa gång som jag ska göra köttfärssås, så ska jag göra det i farmor och farfars gryta, och samtidigt sända en liten tanke av tacksamhet för allt som de gett mig. Och så en extra tanke till gryttillverkaren som satsade på kvalitet.