Helgen fortsätter

Morgonkaffet smakar lika gott idag. Älskar att mjukstarta dagen. Lördagen blev en dag för återhämtning. Jag skrev, läste och tog en ljuvlig promenad till bibblan för att lämna några böcker. Istället för att gå raka vägen så letade jag mig fram genom bostadsområden med blommande fruktträd, via en slottsträdgård och sedan längs vattnet innan jag vek upp mot biblioteket. Det var väl inte direkt soligt men dimman hade lättat och regnet avtagit. Skönt, var det.

Även kvällen blev lugn. Jag läste, somnade på soffan men vaknade i alla fall till dess att ”Muren” började på svt. Kollade även en kort stund på ”Let´s dance”. Jag har inte följt danstävlingen men ville se vem som vinner, det känns lite som allmänbildning. Resten av kvällen lyssnade jag på musik och jag insåg att det gör jag väldigt sällan.

Under de senaste dagarnas promenader har jag sett många fåglar. Tyvärr har jag insett att jag är urdålig på fåglar. De är alldeles för få jag vet namnet på. Det dyker alltid upp namn i huvudet men jag vet inte om det stämmer. Jag är inte jätteintresserad men vore kul att ått åtminstone komma ihåg det jag någon gång lärt mig.

Idag fortsätter helgen och hela dagen ligger framför mig.

Husdjur

Det har funnits många och långa tider i mitt liv då jag haft husdjur. Jag har haft olika fåglar, fiskar, råttor, dvärghamster, iller, marsvin och chinchillor. När min ”sista” chinchilla dog för åtta år sedan bestämde jag mig för att inte skaffa något nytt djur. Jag reste en del i jobbet och då är det svårt med husdjur. Det är en frihet att kunna resa, att inte ha all skötsel att ta hand om men det är även en saknad av att ha en gosig och trogen vän här hemma.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på djur. Det är ju ensamt när man inte får träffa någon. När jag pluggade hade jag många lunchträffar, deltog i kvällsaktiviteter, möten mm för att träffa människor men allt sådant går bort nu. Det skulle vara trevligt med någon liten krabat som sällskap.

Min dröm är att den dag jag kan skaffa ett radhus eller liknade, då ska jag ha en kanin. Min drömkanin ska vara stor och bo ute i trädgården. Det ligger dock långt in i framtiden. Därav tankarna på om det kan finnas något trevligt husdjur för mig att ha redan nu. Men vad? Nja, det har jag inte kommit på än.

Mina pilfinkar

Eftersom jag numera tillbringar en hel del tid på min balkong, får jag beskåda en del av fågellivet. Det som tidigare bara var ljud är numera väldigt många olika arter av fåglar som kommunicerar med varandra. Några fåglar tycks bo under taket, nära min balkong. Nu har jag lyckats ta reda på att det är pilfinkar.

De är inte helt nöjda med mig. Det verkar som att de tycker att jag kan göra annat än att sitta på balkongen. Jag misstänker att de ser balkongen som ett bra ställe att vara på, och gillar därför de inte när jag ockuperar den. De gillar även mina smulor som jag tappar vid fikat. Det bjuder jag på.

Idag var det en rackare som inte nöjde sig med att konkurrera om balkongen, utan flög in i lägenheten. Det tycker jag inte om. Utomhusmiljön kan jag gärna samsas om men inne ville jag bo själv.

Är det tantvarning att intresserar sig för fåglarna? Har det gått för långt när man överväger att ge namn på fåglarna?

Igår skulle jag fotografera ”mina” fåglar. Men annat kom i fokus.

Svan-tjatter

Under påsken fick jag möjligheten att besöka Tysslingen, en sjö i Närke där bland annat svanar tar en paus i varje år. Det kan vara flera tusen svanar på ett mindre område. Förra året var det ett rekord, någon dag med över 5000 svar. När jag under helgen var det 1600 svanar som samlats, enligt webbplatsen.

Jag är ingen fågelskådare och kan enbart skilja de olika arterna år när jag har en bok eller guide i handen. Men jag kan uppskatta naturens små underverk. Det är imponerande att se hur stora dessa fåglar är och hur de samverkar när de transporterar sig och väljer landningsplats. Men mest av allt är det ljudet som imponerar. Det är ett enormt tjatter när så många fåglar samlas, ett ljud som är svårt att beskriva och som jag rekommenderar andra att uppleva. Jag har hört någonstans att tjattret är en viktigt del av deras kommunikation.

Härligt vårtecken!

 

Desperata småfåglar

De senaste somrarna har jag haft visst bekymmer med grannen som bor på bottenvåningen. Han har en uteplats där han gärna grillar och röken och matoset hamnar bland på min balkong och i min lägenhet då jag ofta har balkongdörren öppen. Det är inte tillåtet att grilla på balkongerna och det är tydligt att man ska gå iväg en bit från husen för att inte störa andra. Det tycker dock inte de som bor på bottenvåningen eftersom de, så klart, vill nyttja sina fina uteplatser.

Varje gång det ryker på mig, funderar jag över olika hämndaktioner. Det är förstås bara en rolig tankelek, inget som jag genomför. Men jag tänker att de vore nyttigt för personen att förstå att det har sina fördelar att visa hänsyn till andra.

Idag har jag bekymrat mig för småfåglar. När jag var ute på balkongen, råkade jag skrämma iväg ett par som satt och kurade i ett hörn. Jag misstänker att det var skönt för dem att sitta skyddat i värmeläckage från huset. Under hela dagen har olika fåglar besökt balkongen och letat efter något ätbart. Jag har ingen fågelmat på balkongen eftersom jag inte vill att fåglar ska bosätta sig på där. Den är alldeles för liten för det. Det räcker med alla fåglar på tillfällig visit som sitter på balkongräcket och kackar. Då kom idén… tänk om jag råkar spilla ut mat som hamnar på uteplatsen på bottenvåningen… Eller råkar hänga upp fågelmat på busken alldeles nära uteplatsen. Då får grannen många fåglar att studera.

Nej, inte ens det kommer jag att göra. Men det kan vara skönt att få dagdrömma ibland.

Isig promenad

Idag var det dags för andra turen på min 5-km-runda, den som ska ta mig mot min dröm att bli en joggare. Det blev en halkig promenad. Hu, så halt det var. När jag tittade ut, såg jag snö men det visade sig att gångvägarna är plogade och skrapade och har nu en tunna hinna is över sig. Jag gjorde misstaget att inte ta mina icebugs-kängor med dubbar, vilket förstås var dumt. Efter ett tag fick jag även ta av gummitassarna på stavarna. Tyvärr blev det inte så stor hjälp, då istäcket är tunt men halt. Jag fick inget grepp.

Promenaden gick i vackert vintersolsken, därmed slapp jag lösa reflexproblemet. Å andra sidan är det så vackert att jag ibland glömmer tiden. Ibland kan jag inte låta blir att stanna och njuta av vyer och utsikter, eller att jag ser en fågel som jag måste fotografera. Det är en del av njutning men för konditionens skull vore det bättre om jag satte fart.

Halka och distraktioner till trots, så blev den en skön promenad. Den tog tyvärr 5 minuter längre tid än i söndag, vilket främst beror på halkan. Jag prioriterade att komma hem hel.