Ensam i Paris och andra historier

Ensam i Paris och andra historier av Jojo Moyes är en bok med två kortromaren och ett flertal noveller. Flera av berättelser är i sann feelgood-anda men det finns även andra inslag.

Min upplevelse är att det är en ovanlig komposition av boken. Den börjar med den längsta berättelsen, vilken ger mersmak för resten av boken. De längre berättelserna har tydligt kärlekstema och man anar direkt att man kan känna sig trygg i att det slutar lyckligt. De korta novellerna har mer av oväntade vändningar och överraskande slut. Det blir en kul, men udda, blandning av berättelser.

I mitt tycke är novellerna lite väl korta. De känns lite ”nakna” dvs jag upplever att de skulle må gott av att bygga upp mer, kanske något mer av beskrivande miljö och karaktärer.

Flera av berättelserna är som tonårsdrömmar, dvs sådant man drömde om som ung – då man trodde livet som vuxen skulle vara lätta och flyta på. Det är kanske inte vad jag har mest utbyte av att läsa men det är otroligt avkopplande med sådan läsning i semestertid. Dessutom, jag gillar ju noveller och det är härligt att de ges ut i denna form.