Mottaglig

Under den senaste veckan har jag upptäckt att jag är sårbar nu, inte har så starkt skyddsvärn som vanligt. Jag är trött, sliten och även mottaglig när jag nås av ledsamheter. Jag märker att det tar av den lilla energi jag inte har.

I söndags hörde en medarbetare av sig. Hen har sorg i familjen. Vi skickade sms till varandra men det är verkligen inte mycket jag kan göra, inte när jag är 150 mil bort. Jag bara finns där via telefon, om det behövs. Det är svårt att ge stöd på resande fot. Jag märkte hur jag blev berörd, trots att jag inte känner den som gått bort. Men jag känner ju min medarbetare och vill finnas som stöd om det behövs.

I mitt facbookflöde kommer lite då och då bilder på kvinnor med rakade huvuden. Numera är jag i den åldern där det händer titt som tätt, flera gånger per år. Vissa skriver anledningen direkt, andra ger antydningar. Jag blir alltid lika berörd. Nu i pandemitider så hinner det ju gå år innan man har kontakt, hör inte skvaller från andra och är omedveten om vad som händer i bekantskapskretsen. Det gör mig ledsen.

Å ena sidan tycker jag att det är bra att jag bryr mig, att jag känner. Men det är svårt att vara till stöd när man blir så berörd att energi tar slut. Och just nu märker jag att dessa besked gör att jag tappar energin för dagen, inget blir gjort. Min slutsats är att jag måste bli bättre på att ta hand om mig själv för att kunna ta hand om andra. Och nu behöver jag vila och nyttig mat.

Energi

Idag pratade jag i telefon men en person som gav massor av energi. Och det är flera som har hört av sig till mig och sagt samma sak. Det är en så intressant person, lugn men har ändå så mycket äventyr i sitt liv. Efter ett tag kom vi in på att hans hem varit med i ”Vem bor här”. Han var inte med utan hans sambo och det räckte med en detalj och jag visste ju direkt vilket hus det var. Det satte igång tusen frågor från min sida om inspelningen, förberedelser mm. Oj så spännande. Efteråt ville jag ju förstås skvallra lite med någon annan men jag var ju ensam på kontoret idag.

Så tacksam för att denna energipåfyllnad. Det var precis vad jag behövde idag.

Energi gick och kom

Så nöjd med min dag på jobbet. Den var nämligen inte enbart fylld med möten, så jag hann tänka och få undan en del saker. Och börja på nya idéer. Det kändes bra. Jag hann dessutom fika med kollegor, både fysiskt och digitalt. Härligt!

Bestämde mig för att cykla hem innan det blev mörkt. Det känns lite lättare. De senaste dagarna har jag suttit kvar alldeles för sent på kontoret och tagit tåget hem. Men idag var det dags för cykeln igen. Det gick bra några kilometer. Sedan tog energin slut. Den bara försvann. Det var som att cykla i sirap och benen blev alldeles darriga. Jag fick stanna för att börja om, försöka få upp farten igen men det var hopplöst. Vid en lång, seg uppförsbacke valde jag att gå en bit. Det gjorde skillnad. Vips kom energin tillbaka igen och efter promenaden kändes det bra att cykla igen. Det tog tid, förstås, men till slut så kom jag hem.

Nej, roligt är det inte med cyklingen men jag kämpar på. Dessutom känner jag mig löjligt nöjd när jag är klar. Det känns lite lättare att lämna jobbtankar och få ligga på soffan med en bok eller korsord.

 

Pigg, glad och sorgsen

Pepp, pepp, pepp – så har det känts hela dagen. Jag är ivrigt att komma in i arbetet och att få leverera. Samtal med nya bekantskaper ger massor av energi. Att återse gamla bekantskaper ger minst lika mycket energi. Huvudet är fyllt av idéer.

Fick rusa iväg från jobbet och skynda till Gamla stan. Ett styrelsemöte väntade och jag har övervägt att sluta. Ikväll var dock en riktigt lyckat kväll när det är riktigt roligt att arbeta i styrelsen. Så jag lär bli kvar min tid ut.

Det har varit extra viktigt med energin idag. Det är min ögonstens födelsedag, han skulle fylla 17 år idag om han levt. Nu får jag minnas honom och allt han gav. När han föddes så var det här dagen bästa dagen i mitt liv – att han kom in i mitt liv. Även om tiden blev alldeles för kort så är jag ända tacksam för den tid vi fick. Men viss gör saknaden ont. Tårarna rinner när jag skriver det här men jag känner att jag lärt mig leva med minnen, sorg och saknad.

En ytterligare anledning till att dagen känns lite extra är att det även är min svägerskas dödsdag. Det blev början några tunga år och även start för en hel del förändring i mitt liv. Jag är verkligen inte densamma  som jag var för fyra år sedan.

Min tanke och tro är att när jag mår bra i grunden, har jag lättare att hantera tunga dagar. Jag är bättre rustad att hantera sorgen. Saknaden är lika stor som tidigare men när jag är stark känns det tunga mer hanterligt. Det har varit ett hårt arbete att nå dit jag är idag men det är värt allt slit. Det är så jag tänker när jag ser in i ljusen jag tänkt för dem jag saknar så mycket idag. Ljusen påminner om hur de lyst i mitt liv och värmt mitt hjärta.

Att ställa om

Livet som jobbsökande går vidare. Det är ett annorlunda liv med många märkliga upplevelser. Ingen dag är den andra lik. För min del gäller det att ta kontroll och fokusera på det jag faktiskt kan styra över, annat finns ingen anledning att lägga energi på.

Tillvaron är ojämn och oplanerad. Vissa perioder är tysta medan jag under andra tider springer från en intervju till en annan. En framgångsfaktor är att var förberedd, och det är jag alltid. En annan viktig faktor är att snabbt kunna ställa om. Det blir jag allt bättre på. Som vanligt är det så att träning ger färdighet och vana. Man kan lära sig mycket och man kan mer än vad man först tror, om man vara vågar.

En kontrast till snabba omställningar är långa processer. Förutsättningar förändras dessutom under tid. Jag får vara beredd på allt. Känner mig glad att jag har en trygghet i mig själv. En lärdom är dock att det tar av mina mentala krafter. Jag anspänningar och fokus gör att jag kan känna mig trött när jag väl slappnar av. Jag behöver mina lediga kvällar och helger. Det är ju inte så länge sedan jag pluggade, nästan dygnet runt. Återigen så är det här förmågan att kunna ställa om viktig.

Jag är i en lärorik period i livet där jag samlar på nya erfarenheter. Då får man vara lite trött om kvällen.

Vila för skallen

Det är tydligen skillnad på vila och vila. Min tandläkare påminde mig om att jag är spänd. Han ser det på sönderpressande tänder, jag känner det som nackont och spänningshuvudvärk. Trots att jag har någon form av ledighet, så är jag inte fri att göra vad jag vill och har massor av måsten och åtaganden. Min hjärna behöver lite vila. Jag saknar en paus som är längre än någon enstaka dag.

Har tänkt en del på vad som ger avkoppling och vad som ger energi. Läsning är en viktig del för mig. Men inte enbart. Att läsa studielitteratur har knappast gett avkoppling och det gäller i viss mån även mitt eget bildningsprojekt med att läsa klassiker mm. En del av böckerna är bra, andra enbart intressanta. Men det ger ingen lustfylld läsning på samma sätt som när man väljer helt efter hjärtat. Nu har jag läst flera klassiker på rad, för att komma i kapp min plan. Kanske är det dags att läsa något av hjärtans lust.

Naturen är också viktig för mig. Jag upplever oftast naturen genom mina vandringar. Förra veckan blev vandringen kortare än planerat och jag satt länge och bara njöt av mitt termoskaffe. Kanske behöver jag mer av sådant, typ picknick, att bra ligga på en gräsmatta eller att sitta i en skogsglänta. Jag tror att jag måste få in mer kortare naturstunder i livet.

Jag tänker även att jag behöver något helt nytt. Något krångligt som kräver fokus så att jag kan släppa alla andra tankar. Jag vet inte vad jag behöver men anar att det är något som fattas. Klurigt men även lite spännande att komma på vad som kan passa just mig.

Kaffe och socker

Har lite obalans i kroppen som yttrar sig i magkrångel och huvudvärk. Vaknade tidigt i morse, kunde inte somna om men efter en stund framför morgon-tv somnade jag gott i soffan. Fattar att det är vanligt men jag kan inte förstå varför kroppen gör så – håller oss vakna fast vi är trött och sedan somnar när vi inte har tid. Vad är logiken i det?

Tänkte att en förmiddagspromenad skulle hjälpa upp energinnivån. Men ack. Orkade knappt gå 2 km i långsam takt. Jag som gick/joggade Tjejmilen i bra fart så sent som in lördags. Vilken skillnad på några få dagar. En stor nackdel med energibrist är att jag vill ha kaffe och socker. Det ger en viss pigghet för stunden men är ingen optimal lösning.

Köpte kaffe i en kiosk och spillde ut delar över handen. Aj så hett det var. Jag klarar mig från blåsor men huden är ömmande röd. Blev lite irriterad att ingen kunde hjälpa mig. Viss, det var jag som höll i muggen som mjuknade men det var ju inte med flit, det var en olycka. Det var ett trassel att balansera den kladdiga muggen, betala, varna andra för spillet samtidigt som jag behövde kyla handen. Men ingen kunde ge en hjälpande hand, ens fråga hur det gick. Så trist att vi slutat bry oss om varandra.

Nu ska jag vila en stund, en powernap, så att jag orkar med resten av dagen. Bara för att jag kan.

Att sälja in

Att sälja har aldrig varit någon stark sida hos mig och att sälja in mig själv är inte alls lättare. Det går, jag kan till och med göra det bra men det tar mycket energi och det är inget som jag tycker om att göra. Det här har varit en utmaning det senaste året.

I utbildingen ingår en hel del olika mindre projektarbeten. I nästan varje kurs finns något moment där jag behöver ta kontakt med något företag för att få ställa frågor eller göra vissa utredningar. Detsamma gällde i coaching, där jag behövde hitta personer att coacha. Att söka jobb innebär också att behöva sälja in sig själv och sin kompetens. Att försöka få in en novell någonstans innebär samma säljande.

Även om jag kan se att det går lättare, så är jag ändå inte riktigt bra på det. Jag tycker exempelvis att det är svårt att veta hur många jag kan fråga utan att få för många svar. Att fråga en i taget tar ofta för lång tid, men samtidigt kan jag ju inte ta på mig flera uppdrag. Det är sådant jag grunna över.

Ibland tänker jag att jag är bra på andra saker. Jag behöver inte vara bäst på att sälja, enbart kunna hantera det. Samtidigt inser jag att det är just detta som gör att jag inte attraheras av att starta eget.

Det finns många skäl till att vilja utveckla förmågan att vara säljande, det tycks behövas i dagens samhälle. Viktigast för mig är att känna mig bekväm i alla situationer där säljandet krävs av mig.

Jag ser hopp om mer saklig debatt

När jag ser debatten i sociala medier blir jag riktigt orolig för kommande valrörelse. Jag upplever en mycket hårt ton och faktaunderlag kan både vara rörigt och vilseledande. Även i riksmedia ser jag att tonen hård. Partiledardebatt och riksdagsdebatter upplever jag som mer varierande, tidvis hård men många gånger saklig. Var kommer de hårda tonen ifrån?

Det har jag funderat över när jag tittat på partiernas partistämmor/partidagar som ibland visas via Svt Forum. Häromveckan vad det Centerpartiet, nu är det Moderaterna. Retoriskt och debattmässigt är de duktiga, tycker jag och det gäller många partier. De lägger fram argument, lyssnar, debatterar och ger energi till debatten. Inte alls lika hårt och de undviker elakheter.

Partiernas egna debatter ger mig hopp. Det ger mig hopp om en mer saklig debatt, även i valrörelsen. Vad jag kan se, bygger partierna nu upp energi och engagemang och rustar sig för valrörelse och kommande riksdagssammansättning.

Jag förstår inte vad som ligger bakom den hårda tonen och var den kommer ifrån. Men jag ser att det finns andra krafter. Det finns mycket bra energi att ta tillvara. Det vill jag uppmuntra till och visa respekt för.

Att lära tar sin energi

I onsdags började jag på ytterligare en utbildning. Denna gång är det en diplomutbildning som håller på under begränsad tid. Det kommer att bli en intensiv vår. Utbildningen handlar om coaching och det intresserar mig. Utbildningen innehåller både teori och praktik och det blir den hel del arbete mellan gångerna man träffas.

Redan i onsdags kväll kände jag av tröttheten. Det tog på krafterna att lära, lyssna och träna. Jag trodde jag var van vid att plugga men det är något annat med andra människor att lära känna och lyssna till. När jag skulle göra läxan på kvällen, var det i det närmaste omöjligt att få något att fastna. Jag valde i stället att fortsätta att plugga på morgonkvisten, på ett kafe med en god frukost.

Det blev en bra start på torsdagen och det behövdes. Torsdagens skoldag blev än mer intensiv. Jag, och hela gruppen, var helt slut redan på eftermiddagen och hade svårt att ta in vad lärarna sa. Vi var flera som avbokade kvällaktiviteter. Ändå går det inte att sova. Kursen väcker så många tankar.

Idag, fredag, fick bli en ledig dag för att vila upp. Solen sken tidvis och det blev en avkopplande och skön dag precis som jag behövde. Nu hoppas jag på en god nattsömn så att batterierna laddas ordentligt. Ser fram emot en fin helg!