Pennskaftet

Elin Wägner skrev Pennskaftet 1910 och temat är kampen för kvinnors rösträtt. Det är en trovärdig skildring av Stockholm på 1910-talet och den politiska kampen. Pennskaftet, ett smeknamn, för Barbro som är en ung kvinna och journalist. Hon är en av de kvinnor som engagerar sig i kampen för att kvinnor ska får rätt att rösta och hon gör det på ett både modigt och vågat sätt. Samtidigt finns kärleken och relationen till en man som också är en viktigt del av berättelsen.

Jag började läsa förra året men kom inte in i boken. Boken råkade lämnas kvar i en ryggsäck som varit undanlagd under vintern och i somras kom boken fram igen. Jag mindes inte alls vad jag läst och fick börja om från början. Det tog emot, men så kom jag över en tröskel och hela berättelsen öppnade sig för mig.

Tidigare har jag läst Norrtullsligan av Wägner. Eftersom jag visste för lite om Stockholm, i början av 1900-talet, och miljöbeskrivningarna var magra, har jag försökt lära mig mer bla sett på gamla foton. Det hade jag viss nytta av nu, eftersom miljöbeskrivningarna är begränsade även in denna berättelse. Det är inte det fattigaste av Stockholm som visas upp. Klasskillnaderna var stora och det kan var svårt att veta karaktärernas sociala ställning.

Att läsa boken i valtider innebär att man tydligt ser att kampanjandet var tufft och orden hårda redan på den tiden. Det var inte helt lätt att få människor att ställa upp och jobba för en god sak, däremot lätt att få bedömd och förminskad. Det tycker jag att jag känner igen, även idag.

Min läsupplevelse började i moll men slutade i dur. Det har gett mig massor av tankar som jag absolut bär med mig. Just nu tänker jag på att Wägner, sent i livet, blev invald i Svenska Akademin. Jag tänker att hon skulle ha behövts där en längre tid, även idag. Personligen känns det en aning ironiskt att det är Horace Engdahl som skrivit en inledande text till utgåvan.

Jag har läst denna bok som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50

Sommargarderoben

Idag var det 23 grader varmt och solen sken så vackert. Det blev kjol, blus och sandaler när jag gav mig ut en stund vid lunchstid. Häromdagen hade jag jeans på mig. Den senaste veckan har jag haft på mig de kläder som alla andra somrar har klassats som sommarkläder. Kollade nämligen på bilder härom kvällen och såg att veckans outfit är det normala för semestertider, enligt bilderna. Denna sommar har varit unik och det har även synts in min klädstil som varit helt fokuserad på tunna, lätta kläder. Funktion har gått före flärd.

När jag drack eftermiddagskaffet på balkongen, tog jag mig tid att njuta. Tänk att jag kunnat sitta på balkongen, utan filt, sedan början av maj. Det är magiskt även om jag kan oroas av orsaken.

På balkongen gick även tankarna till demokrati. Jag läser nu Elin Wägners ”Pennskaftet”. Den handlar om kampen för kvinnlig rösträtt och skrev 1910. Boken är svårläst men väcker tankar. Debatten var het och hård. Förändring tog tid. Några eldsjälar gav inte upp, vilket har en direkt påverkan på vårt samhälle och mitt eget liv idag. Har inte läst klart än, så bedömning kommer senare. Elin Wägner var medlem av Svenska Akademin under några år. Men en sådan här fin dag orkade jag inte alls tänka på De Aderton. Det får blir en annan dag.

Norrtullsligan

Elin Wägner skrev boken ”Norrtullsligan” i början av förra seklet och kom ut 1908 och blev hennes debutroman och genombrott. Jag har inte kommit i kontakt med Wägners författarskap tidigare och nyfikenheten var stor.

Det handlar om fyra unga kvinnor som bor tillsammans i en liten lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm i början av 1900-talet. Det handlar om deras liv och deras utsatthet som kvinnor och deras önskan efter fler rättigheter.

Personligen har jag lite svårt att hänga med i berättelsen. Den fastnar inte. Jag känner ingen direkt sympati med kvinnorna och har svårt att förstå vad de verkligen vill ha. Budskapet är viktigt men inte så tydligt.

Jag är glad att jag läst boken och kommer att läsa mer av Wägner för att försöka förstå mer av hennes kamp för kvinnors rättigheter och hennes författarskap. Men just den här berättelsen är ingen som jag kommer att bära med mig.