Herravälde

Herravälde av Elin Olofsson är en roman som utspelar sig i början av 1920-talet, främst i norra Sverige. Det är tre unga kvinnor som står i centrum och vars livsvägar korsas. De har olika bakgrund, olika förutsättningar och olika angreppsätt för att hantera svåra situationer.

En oerhört stark öppningsscen gör att man fastnar snabbt i boken. Språket är vackert och det finns ett driv. Men efter ett tag tycker jag att det blir allt mer utdraget, lite långtråkigt och mindre sannolik berättelse. Ingen av kvinnorna är särskilt sympatisk. För min del är det lite för mycket sex och kroppsvätskor berättelsen som inte riktigt hörde hemma där.

För mig som läst alla Elin Olofssons böcker, blev denna en besvikelse. Jag hade hoppas på mer och en mer unik berättelse. Jag läste ut, eftersom jag alltid läser ut men det blev kämpigt på slutet.

Krokas

Krokas av Elin Olofsson är en roman om två kvinnor och djupa hemligheter. Berättelsen utspelar sig i Krokom 1949 och beskriver en efterkrigstid i kyligt landskap.

En tysk kvinna dyker upp i Krokom och letar efter en kvinna hon vill ha kontakt med. De känner inte varandra men får anledning att göra varandra bekantskap. Det går krävt men på snåriga stigar slingrar sig historien framåt. Det är välskrivet och lätt att ta tills sig berättelsen, även om jag inte vet något om Krokom eller hur det var där i slutet av 40-talet. De yttre miljöbeskrivningarna är sparsamma, medan kläder inom innemiljöer är tydligare.

Jag läste med viss spänning och irriterade mig ofta på kvinnornas handlingar och beslut. Kan inte bestämma mig för vad jag tycker. Kan man tycka om en bok som irriterar? Visar min irritation att berättelsen lockar fram känslor? Kan det vara nyttigt att läsa om andras perspektiv? Det är frågor jag funderat över efter läsningen. Själva berättelsen lär inte stanna i hjärtat men kanske att några tankar ändå stannar kvar i medvetandet.

Gånglåt

IMG_5842Elin Olofsson är en författare som jag har kommit att gilla och med hennes tredje bok ”Gånglåt” så anar jag ett författarskap i utveckling. Även den här berättelsen har kvinnor i centrum och det utspelar sig i Jämtland.

Det handlar om syskonskap, kärlek i alla dess former och här finns en närhet till naturen. Det tar sin början i hur en känd musiker kommer till sina gamla hemtrakter för att skriva en bok. Men boken slingrar sig ut i alla möjliga relationer och komplikationer och är så mycket bredare än sångerskans liv.

I mitt tycke är detta den mest lättlästa av Olofssons böcker, inte riktigt lika unik som de tidigare berättelserna. Men något får mig att vilja läsa vidare och det blev en bra läsupplevelse. Det handlar om hur livet kan vara, och det kan vara skönt att läsa om ibland.

Så här har jag tyckt om tidigare böcker av samma författare:
Då tänker jag på Sigrid
Till flickorna i sjön

 

 

Till flickorna i sjön

IMG_2931Till flickorna i sjön” är en roman av Elin Olofsson är en bok som jag tycker mycket om. Det är så jag vill sammanfatta den. Jag hade visserligen svårt att komma in i boken, vet inte om jag förstod allt, men nu efteråt tycker jag verkligen om den.

Det handlar om en kvinna som blivit av med ett jobb, sin man och som nu har ett nytt jobb och därmed nya kollegor. En vänskap från barndom dyker upp, och kvinnan får anledning att se tillbaka på svåra tider i livet. Det handlar mycket om släktskap men även mycket om vänskap. Språket är kargt men det berör. Och det är nog därför som jag tycker om boken.

Precis som jag skrivit om tidigare, så har jag svårt att recensera en bok. Jag kan bara beskriva min egen läsupplevelse. I det här fallet var det en svår men betyder ändå något för mig. Den är dock inte riktigt lika bra som Olofssons tidigare bok ”Då jag tänker på Sigrid”. Så ha ni inte läst något av Olofsson, börja med ”Sigrid”.

Då tänker jag på Sigrid

Förra helgen passerade jag igenom Ica Sergel och gjorde ett kortare stopp vid en korg med pocketböcker. 20 kr för en bok är ju så billigt att det är svårt att låta bli att kolla. Jag fick med mig två böcker varav den ena har gett fina läsupplevelser under veckan.

IMG_0751(1)Elin Olofssons ”Då tänker jag på Sigrid” är en lågmäld, karg men ändå varm berättelse. Hanna flyttar från Stockholm till en släktgård i Jämtland. Hon lämnar allt bakom sig för att kunna måla. Och där på gården finns den möjligheten, men det finns mer än så. Familjen, historien har en hel del att lära och många har att lära av varandra.

Drygt 250 sidor och jag tycker att de är mycket väldisponerade, åtminstone för min smak. Berättelsen når ner på djupet i centrala känslor och fastnar inte i miljöbeskrivningar. Personporträtten är direkta. Språket är häftigt, en blandning av dialektala uttryck och vackra formuleringar. Den här boken inspirerar mitt eget skrivande.

Jag är jätteglad att jag stannade vid den där korgen. Jag är glad att jag vågade bli överraskad av en för mig okänd bok. Jag gillar verkligen berättelsen som gett mig skön avkoppling under veckan. Och det är värt betydligt mer än 20 kr.