Förmiddagsfunderingar

Sov lite för länge i morse vilket behövdes efter en orolig natt. Vakande så många gånger av vinden. Nu sitter insvept i koftan och lyssnar hur vinden fortfarande tar i men något mildare än i natt.

Igår när jag var ute och fixade ärenden så råkade jag se en pressobryggare i ögonvrån, precis en sådan jag vill ha till ett ovanligt fyndigt pris. De är en bryggare i metall som håller värmen bättre tack vare dubbelvägg. En del förknippar dem med franska caféer men jag vet inte det egentliga ursprunget. Eftersom jag snart fyller år blev det en present till mig själv. Tack! Nu börjar jag testperiod att hitta rätt mängd bönor och rätt tid för att låta kaffe dra. I morse lyckades jag inte, galet starkt kaffe. Gott men min mage kommer inte tycka om det.

Ovädret har gjort att jag funderat en del på vår tålighet mot oväder. Det går framåt. Jag tänker på stormen Gudrun då många var rejält oförberedda och det blev en prövning för många. Nu får vi varningar, vi tänker till om agerande, företag är förberedda och ökar bemanning och många ser till ha mat och utrustning hemma. Men visst finns det fortfarande en del som beger sig ut i onödan eller inte säkrar sin utrustning. Vädret kan vi inte påverka så det måste vi hantera och jag tycker att vi trots allt blir bättre och bättre på det.

En annan av mina funderingar är egentid. Eftersom jag bor ensam har jag i princip väldigt mycket egentid då ingen annan bestämmer över tiden. (Undantag just nu när föräldrarna tar min tid). Men den egentiden är ju inte enbart för mig. Jag tänker att tvätt, städ, handla, ärenden, jobba övertid etc inte är tid då jag tar hand om mig. Så tiden då jag bryr mig om mig själv är betydligt mer begränsad. Det kände jag i går när jag efter mina ärenden, tog en extra runda av strosande vilket bland annat resulterade i pressobryggaren. Den typen av ledig tid behöver jag regelbundet, det får mig att må bra. Så det ska in i kalendern, bland allt annat.

Så planering, prioritering och sortering står på dagens agenda. Kanske en liten promenad om vinden mojnar men annars stannar jag förstås inomhus för att undvika att få grenar eller annat bråte i skallen. Trevlig söndag!

Egentid

Mina föräldrar är pensionärer men alla tänkbara krämpor. Numera är det begränsat vad vi kan hitta på att göra tillsammans, det bli mest korta utflykter. Det blir tyvärr inte så ofta efter som jag inte bor i samma stad som dem.

När jag besöker dem vill min mamma gärna att vi gör saker, att vi åker iväg en liten tur bra hon och jag. För mig känns det mer naturligt att fråga både mamma och pappa om de ska med. Men jag ser ju att hon uppskattar att göra saker med bara mig.

I helgen pratade jag med pappa i telefon. Han ville att vi skulle ut och köpa tröjor till honom. ”Men mamman får inte följa med”. Jag blev så full i skratt. Det är tydligt att det är viktigt. Det liknar den där rättvisan jag och brorsan eftersträvade som barn. Gulligt!

 

Att strosa i Göteborg

Tåget i söndags morse tog mig till Göteborg. Det var väldigt skönt att få lämna hetta och komma ner till ett somrigt och mer uthärdligt Göteborg. Jag har haft riktigt fina dagar.

Söndagen och måndagen ägnades allra mest om att strosa runt och ta in atmosfären. Det blir väldigt många steg och jag kan i efterhand ångra att jag inte hade bättre skor. Mina sandaler är bra men benhinnorna skriker efter dagar på kullersten. Jag promenerade i stan, fönstershoppade, besökte några butiker som inte finns i Stockholm, gick i parker och besökte caféer. Göteborg är ett paradis för en café-älskare som mig.

Tyvärr var jag lite dagvill. Jag tänkte inte på att jag reste på en söndag. Min plan var att besöka ett antal museer men dessa är förstås stängda på måndagar. Det vet jag men som sagt, jag hade inte koll på dagarna. Det gjorde att det fanns än mer tid för strosade, att fika och att sitta på en bänk i trädgårdsföreningen och läsa en bok. Det är så avkopplande, underbar egentid och effektiv återhämtning.

Att ge sig tid

Ibland behöver man tid. Det är åtminstone min övertygelse. Igår hade jag en sådan dag. Jag var trött, ledsen och hade svårt att koncentrera mig. Jag ville bara vara, få tänka, få vara för mig själv helt utan krav. Jag hade möjligheten att ge mig en sådan dag. Men inte utan dåligt samvete. Och det leder till tanken att det är något som inte riktigt är bra i vårt samhälle.

Väldigt många har inte ens möjligheten att ta paus en dag. Jobb, familj, åtaganden medger inte det. Och även jag som har tillräcklig flexibilitet och kan ge mig möjligheten, har svårt att ta vara på den. Ändå är jag övertygad om att alla behöver sådana dagar.

En tanke är förstås att var och en får skaffa sig sina egna möjligheter. En annan tanke är att samhälle och normer kan hjälpa till. Vad är det som säger att det är lördagar och söndagar som ska vara lediga för många? Behöver kalendern vara så styrande i våra liv?

Det finns ju även förslag om kortare arbetsdagar. Kanske att det snarare är mer flexibilitet, mer frihet som behövs. Jag har inget emot att jobba hårt och mycket men denna höst har jag lärt mig att värdesätta just flexibiliteten, att få jobba när jag mår bra, att få jobba klart. Och att få lägga en uppgift åt sidan när jag inte har kraft och ork att prestera.

Det här tarvar mer eftertanke. Jag har inte svaren men känner att det här är viktigt.