Egentid

Mina föräldrar är pensionärer men alla tänkbara krämpor. Numera är det begränsat vad vi kan hitta på att göra tillsammans, det bli mest korta utflykter. Det blir tyvärr inte så ofta efter som jag inte bor i samma stad som dem.

När jag besöker dem vill min mamma gärna att vi gör saker, att vi åker iväg en liten tur bra hon och jag. För mig känns det mer naturligt att fråga både mamma och pappa om de ska med. Men jag ser ju att hon uppskattar att göra saker med bara mig.

I helgen pratade jag med pappa i telefon. Han ville att vi skulle ut och köpa tröjor till honom. ”Men mamman får inte följa med”. Jag blev så full i skratt. Det är tydligt att det är viktigt. Det liknar den där rättvisan jag och brorsan eftersträvade som barn. Gulligt!

 

Att strosa i Göteborg

Tåget i söndags morse tog mig till Göteborg. Det var väldigt skönt att få lämna hetta och komma ner till ett somrigt och mer uthärdligt Göteborg. Jag har haft riktigt fina dagar.

Söndagen och måndagen ägnades allra mest om att strosa runt och ta in atmosfären. Det blir väldigt många steg och jag kan i efterhand ångra att jag inte hade bättre skor. Mina sandaler är bra men benhinnorna skriker efter dagar på kullersten. Jag promenerade i stan, fönstershoppade, besökte några butiker som inte finns i Stockholm, gick i parker och besökte caféer. Göteborg är ett paradis för en café-älskare som mig.

Tyvärr var jag lite dagvill. Jag tänkte inte på att jag reste på en söndag. Min plan var att besöka ett antal museer men dessa är förstås stängda på måndagar. Det vet jag men som sagt, jag hade inte koll på dagarna. Det gjorde att det fanns än mer tid för strosade, att fika och att sitta på en bänk i trädgårdsföreningen och läsa en bok. Det är så avkopplande, underbar egentid och effektiv återhämtning.

Att ge sig tid

Ibland behöver man tid. Det är åtminstone min övertygelse. Igår hade jag en sådan dag. Jag var trött, ledsen och hade svårt att koncentrera mig. Jag ville bara vara, få tänka, få vara för mig själv helt utan krav. Jag hade möjligheten att ge mig en sådan dag. Men inte utan dåligt samvete. Och det leder till tanken att det är något som inte riktigt är bra i vårt samhälle.

Väldigt många har inte ens möjligheten att ta paus en dag. Jobb, familj, åtaganden medger inte det. Och även jag som har tillräcklig flexibilitet och kan ge mig möjligheten, har svårt att ta vara på den. Ändå är jag övertygad om att alla behöver sådana dagar.

En tanke är förstås att var och en får skaffa sig sina egna möjligheter. En annan tanke är att samhälle och normer kan hjälpa till. Vad är det som säger att det är lördagar och söndagar som ska vara lediga för många? Behöver kalendern vara så styrande i våra liv?

Det finns ju även förslag om kortare arbetsdagar. Kanske att det snarare är mer flexibilitet, mer frihet som behövs. Jag har inget emot att jobba hårt och mycket men denna höst har jag lärt mig att värdesätta just flexibiliteten, att få jobba när jag mår bra, att få jobba klart. Och att få lägga en uppgift åt sidan när jag inte har kraft och ork att prestera.

Det här tarvar mer eftertanke. Jag har inte svaren men känner att det här är viktigt.