Det har gått åt en ansenlig mängd pappersnäsdukar den senaste veckan. Mitt lager sinar och min nos är öm. Kanske, kanske, kanske att jag börjar se en ljusning med hopp om hälsan igen.
Efter en väldigt lång förmiddag tillsammans med en väldigt trist kursbok, begav jag mig ut på en kortare promenad idag. Jag har skrivit klart ännu en novell och längtade efter känslan att få lägga den i brevlådan och hoppas att vingarna bär. Frisk luft och solsken på näsan är en värdefull bonus. Tyvärr räckte inte min krafter så långt som jag trott, så jag fick gena och ta en snabbare väg hem. Det är en ynnest att få ta en eftermiddagslur efter en sådan krafturladdning.
Känner att det skulle smaka gott med eftermiddagskaffe, vilket för mig brukar vara ett tecken på krafterna är på väg tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas.