Promenad till Ulriksdal

Det är svårt att komma igång igen med promenader efter vackra vandringar. Känner igen det efter förra sommarens vandring vid Öresund, samma sak detta år efter vandring på Österlen och Helsingborgs strandpromenad. Men jag har faktiskt möjligt att vandra längs vatten där jag bor, både sjö och havsvik.

Idag valde jag att ta en lite längre promenad längs Edsviken. Från Edsbergs slott kan jag gå söderut längs vattnet och så småningom hamna vid Ulriksdal. En stor del av sträckan går på gångväg precis vid vattnet men en del går genom villaområdet. Det här är inte okända trakter för mig men jag brukar inte gå hela sträckan på en gång.

Hemifrån där jag bor nu och till Ulriksdal är det ungefär en mil, lite beroende på vilken väg man väljer. Det blir lite för långt för en vanlig promenad eftersom det är lika långt tillbaka. Det är anledningen till att jag inte gått denna promenad tidigare. Men idag fick jag en fantastiskt promenad. För mig som gillar blommor och kaffe blev det ett perfekt avslut vid slottsträdgårdens café.

För många år sedan rekommenderade en kollega att jag skulle gå till trädgårdscaféet. Då bodde jag närmre. Men på den tiden var promanden inte lika fin som idag. Då var det en trång stig som ingen tog hand om, idag var det en jättefin promenadslinga. Då, för många år sedan, vände jag vid en grind. Jag trodde att det var långt innan caféet.  Så fånigt fel jag hade. Jag har vänt otroligt nära, bara en uppförsbacke, så hade jag varit framme. Ja, ja, promenande väckte många minnen. Och mersmak, den här vägen ska jag gå igen.

Söndagspromenad

img_6097I Sollentuna finns möjlighet att promenera längs med Edsviken. Ett promenadstråk som många uppskattar. Idag var jag inte ensam om att vilja fotografera.

Jag älskar hösten, jag älskar den klara luften, den glittrande solen, de sprakande färgerna och den alldeles ”lagoma” temperaturen. De här dagarnas promenader är sådant som bygger energi för hela vintern.

Och sen behöver jag lite kaffe, förstås.

img_6094img_6106
img_6112

Söndagspromenad

Det var ganska mulet på förmiddagen när jag hade ett akut behov av frisk luft och att få röra lite på benen. Med beslutsamhet gav jag mig ut på en söndagspromenad. Glömde mössan hemma men vantarna värmde gott.

Jag styrde stegen mot Edsviken, jag gillar verkligen att gå längs strandpromenaden där. Men redan i Edsbergs slottspark blev det ett stopp. Noterade att Café Brygghuset hade öppet och jag kikade in. Till min stora förvåning fanns det gott om plats. Jag såg min chans till mysigt fika. I mitt tycke är Brygghuset det mysigaste caféet i Sollentuna. Men det är litet och trångt och sällan som jag fått en plats. Idag var turen min och fikat var jättegott.

Promenerade vidare och så snart jag kom ner till strandpromenaden, bröt solen fram genom molntäcket. Det blev varmt och jag fick ta av mig vantarna och sätta på mig solglasögon. Underbar känsla!

Det enda trista med att gå med näsan mot solen är att man förr eller senare måste vända, i alla fall om man vill hem igen. Det ville jag. Dessutom svider det fortfarande hårt i lungor och luftrör då förkylningen inte vill släppa taget.

Att få dessa stunder i solen är ovärderligt. Det är något att vara tacksam för.