Hotell Savoy

Någon gång i barndomen, jag var kanske 7-9 år skulle jag tro, så var min familj i Malmö. Vi bodde hos en moster till mig. Pappa körde runt i bilen och barnen satt i baksätet. Inne i centrala Malmö såg jag det som jag tyckte var det finaste hotellet som jag kunde tänka mig. Vid entrén fanns en röd matta och där ville jag bo. Det ville inte mina föräldrar. Jag minns hur jag satt där i baksätet och drömde om att någon dag få bo på Hotell Savoy.

Drömmen har funnits någonstans  bakhuvudet, inte något jag går och tänkt på, men så i vintras dök minnet upp igen. Jag minns den känsla jag drömde om: att få bo fint, äta gott, ingen stress och inget tjafs. Som vuxen är jag övertygad om att det är lyxkänslan som är det centrala i drömmen, en dröm som jag låtit bo i Hotell Savoy.

Nu lever jag i den drömmen. I går tog jag tåget till Malmö och checkade in på Hotell Savoy. Känns riktigt bra förstås. Tyvärr välkomnade Malmö med regn och ganska kall blåst. Hu, som jag frös i min alldeles för tunna kläder. Turligt nog hade jag bokat tid för manikyr och pedikyr så lyxkänslan finns här.

Nu ska jag fortsätta att leva i känslan, upptäcka hotellet och Malmö. Jag ska äta gott och unna mig sådant som känns lyxigt för mig. Precis som jag som liten flicka drömde om. Nu är drömmen sann!

Vasaloppssöndag

IMG_0035För ett år sedan satt jag på precis samma plats där jag är nu, och skrev om mina Vasaloppsdrömmar. Det handlar inte om att åka loppet utan att vandra samma sträckning. Det var en gammal dröm som jag försökt att uppfylla men som aldrig hade lyckats. Och som jag funderade på igen.

Det är med viss stolthet som jag nu sitter och tittar på Vasaloppet och följer hela sträckningen. Minnena slåss om uppmärksamheten, jag känner igen backar, stigar, myrar, stugor och andra landmärken. Det är en helt annan tv-upplevelse är tidigare år.

IMG_0152 Största stoltheten är att det faktiskt är gjort. Att det har hänt något under året. Att det jag sitter här och skriver inte fastnar i en dröm och en bloggtext utan blir verklighet.

Min vandring gav inget pris men jag känner mig som en segrare. En stolt segrare!

Resedrömmar

Ägnar kvällarna åt drömmar. Jag drömmer om olika resor, kollar resmål och tider och försöker planera. Än så länge kan jag inte boka något. Så snart det är möjligt är jag väl förberedd. Till dess njuter jag av alla drömmar. Det är härligt.

Gamla och nya drömmar

Augusti är semestertid för mig och drygt hälften har redan passerat utan att jag fått ner ett enda ord om det. Jag har semestrat, levt och uppfyllt en dröm. Och nu jobbar jag på att skaffa nya drömmar.

Drömmen som gått i uppfyllelse är att jag vandrat Vasaloppsleden, från Sälen till Mora med packning på egen hand. Detta är något jag velat göra under många år men väder, sjukdom, tidsbrist och annat har hindrat mig. I år ville jag övervinna alla hinder och bestämde mig för att det skulle bli av. Det har varit ett av mina helt egna projekt som känns mycket bra att ha genomfört.

Vandringen blev inte alls som jag drömt om. Men det viktigaste är att jag genomförde den. Jag har lärt mig mycket, både om vandring, naturen och mig själv. Tids nog ska jag skriva mer om vandringen, men än så länge behöver minnet vila.

Växjö och Göteborg har varit andra besöksmål där båda ständernas kalas har varit överraskande bra. Växjö bjöd på Karl-Oskar-dagarna och det var en överraskande trevlig folkfest. Göteborgs kulturkalas levererade, precis som jag förväntat mig. Mycket kultur och många konserter har gjort mig lycklig. Musik är viktigt för mig, mycket viktigare än jag anat.

Tyvärr tillhör jag dem som hamnat i regnskurar i stort sett varje dag under min semester. Fötterna lider av att gå i blöta strumpor och en förkylning har gjort mig lat den senaste veckan. En vecka för återhämtning, och kanske att jag behöver det lika mycket som vandring och kultur. Det har gett mig tid att fundera på nya drömmar, nya mål att uppnå. Inget är bestämt än, men jag har ju fortfarande tid att tänka. Det finns mycket kvar av såväl augusti som semester!

Joggingskor eller cykel?

P1000683(1)Sedan en kort tid tillbaka funderar jag på att köpa ett par nya joggingskor. Mina är egentligen inte utslitna men jag har fått för mig att jag behöver ett par att variera med. Jag tror att det ska bli roligare med ett annat par än mina Ukraina-färgade.

Sedan en något längre tid tillbaka har jag funderat på att skaffa cykel. Jag tror tyvärr att det började redan för ett år sedan även om jag inte tänker på det varje dag. Jag har gjort en del efterforskningar. Jag har 16 km till jobbet. Det är möjligt att cykla dit men kanske inte varje dag om jag ska orka med annat. Jag älskar att vara ute på Järvafältet och där finns massor av fina cykelvägar. På sparkontot finns pengar avsatta för en cykel. Nu gäller det bara att välja.

I lördags försökte jag ta mig an dessa små drömmar. Letade skor men hittade inga jag gillade. Jag vet ungefär vad jag vill ha och är inte så beroende av försäljare men uppmärksam på om de försöker lura på mig något som inte passar mig. När det gäller cykel är jag betydligt mer beroende av en trovärdig försäljare. Jag kan inget om cyklar.

Nu blev det varken det ena eller det andra. Och jag har fortfarande en fråga kvar att besvara: När ska jag hinna med att använda dessa grejer? Magkänslan säger dock att det enbart är en tidsfråga innan både finns i min ägo. Ibland behöver man inte välja.

Trötter

Inte nog med att jag sover länge på morgnarna. Idag behövde jag sova ett par timmar efter jobbet med. Genom att sova får jag både dagar och kvällar att försvinna. Var ska detta sluta?

Hoppas innerligt att detta är något övergående. Sömn är visserligen bra men jag har annat att göra i livet. Tex att uppfylla mina drömmar.

Dröm om midnattsloppet

Den senaste tiden har jag fått för mig att det vore roligt att springa Midnattsloppet. Jag skulle gärna vilja komma igång att jogga och när jag kör mina Indoor Walking-pass har jag haft Midnattsloppet som en mental förebild för att kämpa hårdare. Men för att ta reda på om loppet verkligen är något för mig, passade jag på att promenera banan idag. I strålande solsken och med vårvindar i ansiktet, gav jag mig ut på Söders nysopade gator med solglasögon, walkingskor och ryggsäck. Och med en urusel karta i handen.

Det liknade stadsorientering där jag letade mig fram. Jag fick se och besöka platser jag aldrig varit på tidigare. Det här är inte mina gator. Solen värmde gott och jag blev riktigt glad när jag passerade platser som jag nyligen läst om i romaner. Det förgyllde lite extra. Men samtidigt blev jag tidigt medveten om att detta inte var något för mig. Jag tycker att det var en ganska trist bansträckning, om jag nu hittade rätt. Jag inser att jag fel några gånger, fick gå tillbaka och leta. När jag kom fram till Fjällgatan, ångrade jag tankarna om trista gator. Och nog är det lite märkligt att jag inte varit där tidigare, när jag bott i Storstockholmsområdet i mer än tjugotvå år. Men å andra sidan, jag känner mig väldigt udda på Söder, känner mig inte alls hemma där. Och kartan gömde jag snabbt i fickan när jag kom ut på Götgatan.

Nej, något Midnattslopp är inget jag längtar efter längre. Det är dags att leta efter en annan dröm, ta fram en annan målbild för min träning. Just nu känns det lite tomt men det fyller jag snart igen.

Vasaloppsdrömmar

Delar säkert upplevelsen att sitta och titta på Vasaloppet nu på morgonen. TV-skärmen är fylld av tuffa, glada människor som verkligen kämpar för nå sitt mål. Framför tv:n sitter vi som är fyllda av beundran och kanske även drömmar.

Att skida vasaloppet har aldrig varit en stark dröm för mig. Jag har inget emot det, men alldeles för lite snö för att kunna träna på ett rimligt sätt. Tiden ska räcka till annan träning. Däremot har jag en mycket stark dröm att få vandra Vasaloppsleden. Den har levt i många år, varje år kommer jag närmre men ännu är den inte uppfylld.

P1000368(2)Vasaloppsleden följer spåret väl, den är uppmärkt och det finns både stugor, vatten och vindskydd längs leden. Man kan gå hela leden eller etapper. Den är ganska lätt att gå men de kan vara blött. Och blötan har hindrat mig några år. Vissa somrar, när jag haft planer på att vandra, har de varit så blött i marken att det knappast blir en trevlig vandring.

I somras var jag nästan på väg. Köpte ny karta, all utrustning, planerade etapper, packade ryggsäcken och blev sjuk. Den packade ryggsäcken stod länge kvar i hallen som ett monument över drömmen.

Traditionsenligt sitter jag här framför tv:n och följer alla tappra åkare. Och jag blir mer och mer övertygad om att jag verkligen ska vandra leden i år. Dags att ta fram kalendern och boka in några lediga dagar för vandringen. Packningen är ju nästan klar.

Det onåbara

HDet finns människor som alltid vill ha det som de inte kan få. Människor som aldrig är nöjda. Människor som alltid vill ha mer, de vill ha annat, de vill ha det onåbara. Själv vill jag tro att jag är en människa som försöker glädjas av det jag har. Visst kämpar jag för mina drömmar och sådant jag vill ha, men glömmer inte insikten att jag trots allt har mycket gott i mitt liv.

Det ser så fint ut när jag skriver det. Ändå vet jag att det inte är riktigt sant.

Under några veckor kommer jag att vara utan bil. Jag är bilägare men använder bilen väldigt sällan, så sällan att det är tveksamt om det är ekonomiskt rimligt att behålla den. Det skulle vara billigare med taxi och hyrbil. Men bilen betyder frihet för mig och det är viktigt att ha känslan att kunna åka vart jag vill, när jag vill. Idag finns inte denna frihet.

I morse, när jag försovit mig från morgonträningen, tänkte jag på allt kul jag kan använda denna lördag till. Jag skulle kunna ta bilen till… men det kan jag ju inte. Det är rent löjligt många platser jag vill åka till just idag. Varför just idag? Det finns ju så mycket annat att göra.

FDet tycks finnas en lockelse i att drömma om det man inte kan få, att drömma om det onåbara.

Kanske behöver vi få drömma och längta.

Blåbärssmoothie

kängor(1)Att strosa i skogen är en energigivande avkoppling för mig. Det är rent meditativt samtidigt som musklerna får jobba. Att få stanna upp, andas ut, är så skönt. Att få stanna upp, knäböja, och plocka bär är en fröjd. Jag plockar bara de bär som jag tycker ser goda ut, så det är ingen överdriven mängd som kommer med hem till mig.

Bären rensas och sköljs med stor omsorg. Jag packar ner dem varsamt och fryser in. Det är en årligen förekommande ritual. Jag sparar till vintern. Men när vintern kommer har jag glömt bären, vet inte vad jag ska ha dem till och när våren kommer är alla bären kvar i frysen. Det ska jag ändra på i år.

Blåbärsskogen7Min dröm är att jag ska bli en mästare på att göra blåbärssmoothies. Nu letar jag recept. Jag provmixar och provsmakar. Och jag ska försöka portionsförpacka bären lagom till en frukost. Det ska vara enkelt och gott. Så är min dröm. Det är härligt med drömmar.