Var vill jag bo

I somras längtade jag efter lugnet. Jag var trött, inte sömnig utan hela jag var jättetrött, och jag mådde så bra av att få vara för mig själv, vandra i skogen, sitta och fika vid vattnet och bara vara en stund. Jag längtade efter att få mer tid att få vara fri och mer tid att skriva. Och jag visste precis hur jag vill bo, nära natur och med en egen skrivlya.

Häromdagen såg jag en annons, som visade det boendet jag drömt om. Jag har lusläst annonsen, sett på bilder och räknat. Och kollat busstider. Slutsatsen är att det är det boende jag gått och tänkt på men att det inte känns rätt.

Nu är jag pigg, vill visserligen ha närheten till naturen men även till storstadslivet. Jag tror att jag skulle trivas, men det finns även en risk att jag blir mer av en eremit.

Jag tänker att jag vill ha ett boende som är betalt och klart till pension. Jo, så kan jag ordna det. Men det känns väldigt konstigt att tänka sig att jag ska bo där resten av livet. Jag vill ha frihet, jag vill inte fastna.

Jag trodde att jag sökte trygghet men nu känner jag att tryggheten binder mig.
Jag trodde att jag sökte lugnet men nu inser jag att jag även behöver fart och driv.
Jag trodde att jag visste vad jag kände, men nu inser jag att det finns många känslor och behov att balansera.

Får nog tänka ett tag till.