Att motstå en soppåse

Håller på med en skoluppgift som jag inte riktigt kommer in i. Det är egentligen inte svårt men jag får inget grepp om den och hur jag än tar mig an frågeställningen så halkar den ur mitt grepp. Bestämde mig för att fixa det idag, så att det är gjort. Skulle bara hämta en kopp kaffe.

Helt plötsligt har jag satt igång en maskin med tvätt, har en ny sats äppelchutney på spisen och jag har även planterat om en blomma!

Det är magiskt vad kan få gjort när man borde göra tråkgöra. Och kaffet har förstås kallnat. Vågar jag lämna tangentbordet igen? Eller kommer det blir en alltför stor frestelse att motstå att gå ut med soppåsen och ta hand om disken?

Söndagsgrubblerier

Söndag igen och jag är hemma efter några dagar i föräldrahemmet. Det är så skönt att vara hemma. Här är det jag som bestämmer och det passar mig ypperligt.

Men även sådana dagar har med sig sina avigsidor. Jag behöver tvätt och diska samtidigt som jag måste få klart en inlämningsuppgift. Uppgiften är inte svår, men jag får inte till den, får inte till den rätta knorren. Även om jag troligt blir godkänt med det jag har, så vill jag bli nöjd. Jag går här mellan dator och tvättmaskin och får inget gjort.

Tankarna finns även ett år tillbaka i tiden. Jag minns inte så mycket av den begravning jag var på men jag minns det tal jag höll. Det var så svårt. I vissa avseenden var mina ord helt rätt men samtidigt finns ord och meningar som jag bekymras över. Då, var jag så övertygad om att min svägerska lever kvar genom hennes barn. Det kändes som ett hopp mitt i sorgen. Och att se barnens som det viktigaste, att se till att hennes barn har det bra – är det största som jag kan göra för henne. Med facit i hand är det inte mycket jag kan göra då hennes son inte lever längre och hennes dotter fått genomlida ett år som ingen ska behöva vara med om. Det gör ont. Det som var ett hopp är inte så hoppfullt längre.

Med visst finns det hopp i livet även om tankarna grubblar just idag. Det finns mycket att vara tacksam för.

baloo