Märkligt alarm

Lördagsmorgon med morgonkaffe, lika ljuvligt som vanligt. Klockan är åtta och jag en hel helg framför mig där jag får göra vad jag vill. Jag älskar den känslan.

I natt vakande jag redan strax efter fyra. Märkliga drömmar som jag inte förstår. Jag tjuvkopplade bilar (!) men jag fattar inte varför. Försökte somna om men det ville sig inte. Låg still och vilade. Så snart alarmet på mobilen ringde för att väcka mig, fick det motsatt effekt. Jag somnade direkt. Märkligt alarm men det kanske jag kan nyttja. Tänk om det fungerar på kväll!

Trots att jag själv upplever att jag sov dåligt är det nog inte sant. Jag har helt missat nattens uppståndelse med oväsen och polisbilar i området som grannar vittnar om. Då sov jag tydligen gott.

Än så länge ligger dimman som ett grått täcke över omgivningen. Oklart om det blir sol idag. Men min största längtan är att få skriva, så då spelar vädret inte så stor roll. Och helgen är lång, den har ju bara börjat. Och nu ska jag fylla den med passion.

Effektivt i dimman

Vaknade alldeles för sent, vilket resulterade i att jag fick en väldigt fart i mitt engagemang. Jag slutförde uppgifter på löpande band och det känns fantastiskt bra varje gång jag kan tycka på sänd-knappen och kan bocka av uppgiften från min lista. Min effektivitet var så bra att jag även hann ut på en eftermiddagspromenad innan mörkret lade sig.

Det är disigt och dimmigt och kändes som att gå i en väta. Inomhus måste jag ha lampor tända. Ute är det ljusare men ändå dunkelt. Luften är i alla fall frisk och det kändes skönt att få röra på benen och rensa tankarna. Jag är helt övertygad om att motion och promenader är bra för den mentala hälsan.

Nu väntar fortsatt pluggande resten av kvällen. Jag skulle vilja baka en äppelpaj att ha till kvällskaffet men jag hittar ingen anledning att unna mig det. Livet skulle vara mycket lättare om jag inte vore så hård mot mig själv, men det är å andra sidan för mitt eget bästa.

Tackar huvudvärken

Ett av mina delmål för året, är en tvådagarsvandring. Den har jag planerat under en tid och det skulle passa bra i helgen om vädret kändes okey. Allt var packat och klart.

När jag vaknade tidigt i morse så var det med en sprängande huvudvärk. Jag kunde knappt ta mig ur sängen. Det var med mycket stort missmod som jag fick lägga mig ner igen, det kändes verkligen bedrövligt.

När jag vaknade många timmar senare, så vaknade jag upp till en grå dag med regn och dis. Huvudvärken lättade något men orken var inte på topp. Senare på kvällen, när jag insåg hur ljuset slukas av moln och dimma, så kände jag mycket stor tacksamhet att inte var ute i skogen. Det hade blivit en väldigt lång, mörk och blöt natt och kväll och det är jag tacksam för att jag lyckades undvika. Det hade verkligen inte varit roligt.

Det här har fått mig att tänka. Jag var så beslutsam, målinriktad, att genomföra detta. Om det inte varit för huvudvärken, hade jag trotsat väderprognoser och gett mig ut. Så vill jag inte ha det. Jag vill utmana mig själv men jag vill att det ska vara lusten som driver mig. Och jag vill att det ska vara klokskap som avgör när jag måste avstå.

Just nu är jag bara mycket tacksam för huvudvärken. Den har räddat min helg, den räddade mig från att mista lusten till vandring. Och nu har jag fortfarande en vandring att se fram emot, allt är planerat och ryggsäcken är packad – bara att invänta en solig helg.

 

Släppa tankarna

Näst efter promenader, är bilkörning ett mycket bra sätt för mig att få släppa loss tankarna. När jag kör får jag både vara ensam, men inte så grubblande att jag tappar fokus. Bilkörning är avkoppling. Ikväll fanns röriga tankar som behövde sorteras.

Tog en rejäl omväg hem från affären. Det var en riktigt mastig dimma som sätter fart på fantasien. Dock väldigt svårt att se alla människor och hundar som är ute i trafiken. Lite läbbigt faktiskt. Ikväll såg jag två tjejer. Däremot såg kan knapp deras pyttelilla vovve. En reflex på jycken vore bra. Jag fick verkligen koncentrera mig för att se i dimman.

Samtidigt gillar jag det mystiska och det rofyllda i dimman. Den döljer men man kan lika gärna se det som att den omsluter, mjukt och mysigt. Den ger ett inre lugn. Men ens så var tankarna glada igen och jag började sjunga med i låtarna som spelades på radion. Bara att styra hem igen, lättad och lycklig.

Bilkörning kanske borde ges på recept.