Det mest förbjudna

Det mesta förbjudna av Kerstin Thorvall är en roman som väckte uppmärksamhet när den kom ut 1976. Det handlar om en kvinna och hennes sexualitet men även mycket om undertryckta känslor, ångest och någon form av evigt tonårstrots.

Det här är en bok som ligger långt ifrån den litteratur som jag själv dras till Jag läser den som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50”. För några år sedan såg jag en pjäs på Stadsteatern i Stockholm, ”Kvällarna med Kerstin”, om Kerstin Thorvall. Jag minns i stort sett inget av pjäsen, bara att Ann Petrén var otroligt bra. Jag bestämde mig i alla fall för att någon gång läsa någon av Thorvalls böcker.

Jag kan inte säga att jag förstår allt. Min upplevelse är att det är mycket om lust och ångest. Men jag tänker att en människa består av fler sidor och jag saknar att inte få veta mer om huvudkaraktärer. Jag saknar även fler perspektiv. Berättelsen beskriver otroheter utifrån kvinnans sexuella behov, men inget om andra aspekter tex om det är ok att såra andra människor. Min uppfattning är boken generellt sett vad huvudkaraktären vill ha, men inte så mycket om vad hon kan behöva ge till andra. Den balansens saknar jag.

Nåväl, jag försökte i alla fall ta till mig berättelsen och jag gav boken en chans.

Ur rutinen

Påsken tog mig ur rutinen och nu försöker jag hinna ikapp. Jag har bland annat missat Svt serie ”Det mest förbjudna” som jag gärna vill se. Därtill har jag missat både ”Spanarna” och ”På Minuten” hos SR. Det är mycket jag måste hinna ikapp 🙂

Men inte ikväll. Min ena bokcirkel skulle träffas på torsdag men det blev flyttat till i kväll. Vi var en mindre grupp som träffades ikväll en samtalet blev lika livat som vanligt. Det är så häftigt att höra hur olika vi kan uppfatta en och samma bok. Vi ser det på olika sätt, ibland förstår vi varandra, ibland inte. Det är häftigt.