Den oändliga familjen

Den oändliga familjen av Cilla Naumann är en välskriven roman om en familj som visar sig vara i djupaste kris. Det utspelar sig främst i Stockholms innerstad med två parallella berättelser. Den ena uppfattar jag 70-tal och den andra vandrar från nutid och bakåt. Vi får även följa några olika berättar jag.

Jag hade svårt att komma in i berättelsen. Jag har lite svårt att förstå vissa delar men gillade andra. Men så händer något och jag är helt fast. Jag blir berörd, förtvivlad och kan inte lägga ifrån mig boken. Det är otäckt, kusligt och väldigt bra. Två hus i Stockholm, där karaktärer kan se i in i varandras lägenheter och jag var förstås tvungen att googla för att förstå mer exakt vilka hus det handlar om. Jag är så inne i berättelsens.

I mitt tycke är det en kompakt berättelse som får med mycket på ett elegant sätt. Rent berättarmässigt och skrivmässigt skickligt gjort, vilket jag förstås njuter av. Det är kommer upp på topplistan över de bästa böcker jag läst i år.

Jag har tidigare läst Naumanns ”Bära hem barnet”. Den gjort intryck på mig men inte alls på samma sätt som ”Den oändliga familjen”.