Politiskt spel

Det känns som intressanta tider, politiskt sett i Sverige. Det är ett nytt spel som vi ser nu med hot om misstroende mot minister som ny taktik för att ta makt. Spännande för oss som är intresserade av demokrati och politik och antagligen outhärdligt när man är mer praktiskt lagd.

Jag försöker följa med i vad som händer, lyssnar och läser både utspel och analyser. Kan konstatera att en del analyser är betydligt bättre än andra. Vissa är sakliga med andra lägger in mer känslor och personliga värderingar. Det är naturligt att det blir så, desto viktigare att vara källkritisk och göra egna analyser. Jag tror även att det gäller att vara öppen för att inse att gamla sanningar inte alltid gäller, partier ändrar taktik och det finns många dolda agendor.

Att följa med i händelseförlopp är för mig viktigt för att kunna vara uppdaterad, det är en del i att ständigt utveckla kompetensens i att göra omvärldsanalyser och andra typer av analyser. Det hjälper naturligtvis att vara intresserad, det gör det hela betydligt mer roligt.

 

Sommargarderoben

Idag var det 23 grader varmt och solen sken så vackert. Det blev kjol, blus och sandaler när jag gav mig ut en stund vid lunchstid. Häromdagen hade jag jeans på mig. Den senaste veckan har jag haft på mig de kläder som alla andra somrar har klassats som sommarkläder. Kollade nämligen på bilder härom kvällen och såg att veckans outfit är det normala för semestertider, enligt bilderna. Denna sommar har varit unik och det har även synts in min klädstil som varit helt fokuserad på tunna, lätta kläder. Funktion har gått före flärd.

När jag drack eftermiddagskaffet på balkongen, tog jag mig tid att njuta. Tänk att jag kunnat sitta på balkongen, utan filt, sedan början av maj. Det är magiskt även om jag kan oroas av orsaken.

På balkongen gick även tankarna till demokrati. Jag läser nu Elin Wägners ”Pennskaftet”. Den handlar om kampen för kvinnlig rösträtt och skrev 1910. Boken är svårläst men väcker tankar. Debatten var het och hård. Förändring tog tid. Några eldsjälar gav inte upp, vilket har en direkt påverkan på vårt samhälle och mitt eget liv idag. Har inte läst klart än, så bedömning kommer senare. Elin Wägner var medlem av Svenska Akademin under några år. Men en sådan här fin dag orkade jag inte alls tänka på De Aderton. Det får blir en annan dag.

Att medvetet vilseleda

Igår läste jag ett inlägg på facebook som var skrivet av den erfaren och aktiv debattör. Jag följer inte personen men en annan person delade. Inlägget hade om styrelsesammansättning som personen inte tyckte var tillräckligt blandad och i texten hänvisade hen till företagets ledningsgrupp. Min vän gjorde sig lustig över styrelsesammansättningen. Hm, tänkte jag varför inte redovisa styrelsen? Jo, kanske för att styrelsen är jämställd och har en mångfald av kompetenser.

Kunde inte låta bli att kommentera, men valde en mjuk variant för att konstatera deras lurigheter utan att gå djupare i frågan. Till min förvåning, svarade inte min vän utan debattören som redovisade att hen skrivit korrekt om att det var ledningen i bild och text. Jo, det är sant med det är fortfarande missvisande. Är det bättre att medvetet försöka missleda andra?

Nja, jag tycker att det här är en mycket trist utveckling. Igår iddes jag inte gå vidare. Personen har tidigare erfarenhet som ledarskribent på DN, har varit pressekreterare till en minister mm så det blir alltid en alldeles för hård debatt som jag inte alltid orka med. Och det stör mig. Det är ingen god demokrati, snarare ett effektivt sätt att vara besserwisser och tysta andra. Det får mig även att med viss fasa se fram emot kommande valdebatter.

Politisk debatt

När jag sitter hemma och pluggar, har jag ofta tv:n på som bakgrundsljud och då lyssnar jag till olika riksdagsdebatter. Ibland är det ämnen som intresserar mig, ibland lyssnar jag mer på retorik. Det märks tydligt att det är valår. Tonen är hårdare och kommer allt oftare ifrån sakfrågan.

Jag tycker att det är viktigt att föra fram sina egna åsikter, inte enbart klaga på andra. Det är anledningen till att jag blir trött av att lyssna på vad den ena eller andra regeringen har gjort och inte gjort. Ibland är det befogat men många gånger blir det bara trist.

En annan trist utveckling är när personer gör personangrepp hellre än att diskutera sakfrågan. Det tycks vara ett sätt att påvisa motpartens opålitlighet. Problemet är, som jag ser det, att man förutsätter att ingen kan ändra sig eller förändra sig utan ska stå tillsvars för allt som personen någonsin gjort. Jag tror inte att det finns några vettiga personer som aldrig uttryckt sig på ett mindre bra sätt. Om man lägger sig vinn om att hitta fel hos en annan person, så kommer man att lyckas. Ingen är perfekt. Min önskan är att fokusera på möjligheter och hur vi går framåt.

Jag har tidigare skrivit om en debatt som inte leder någonstans. Personen, som är lokalpolitiker, och hens vänner, tycks ha fastat i en politisk jargong där det är naturligt att smutskasta sina motståndare och alla andra som inte tycker lika. De är riktigt duktiga på att ge skäl som bygger upp politikerförakter. Däremot löser de inga frågor.

Problemet för mig, är att jag vet att vi är många som vill ha en god ton i debatten. Men det är även många som tycker annorlunda. Jag hittar inget bra forum där dessa frågor kan diskuteras och komma framåt. Svt har haft en serie ”Länge leve demokratin” där Jan Scherman rest runt och ställt frågor. Kanske att det åtminstone är ett sätt börja tala om frågorna.

Öppet samhälle

Jag är tacksam att jag lever i ett öppet samhälle. Jag är tacksam för att jag lever i en demokrati och i ett land med yttrandefrihet. Det här är ingen självklarhet och jag inser att jag måste göra mitt för att vårt samhälle ska fortsätta vara öppet.

Jag gillar att har tillgång och närhet till våra politiker. Att jag kan ställa frågor till dem och få svar. Ser jag ett problem och har förslag till förbättring kan jag framföra det. Konstruktiv och med ärlig avsikt.

Debatt är viktig för mig. Att kunna säga vad man tycker. Respektera att andra tycker på annat sätt Att kunna debattera med god ton. Att basera sina åsikter och sin kritik på fakta. Att inte sprida inte vilseledande information.

Jag gillar inte allt politiker gör. Det är människor, precis som alla andra. Nog kan jag förvänta mig mycket men även jag har ett ansvar. Jag behöver sätta mig in frågor innan jag dömer och när jag ser något, kan jag påtala konstruktivt. Däremot sprider jag inte galla, sprider inte rykten utan att ta reda på fakta. Det finns all anledning att ta debatter om hur våra förtroendevalda ska hantera sitt förtroende och agera. Men det finns också anledning att fundera på varför man sprider och spär på politikerföraktet.

Det här är viktigt för mig. Därför blir jag uppriktigt beklämd när jag ser bristen på respekt, bristen på vilja att förstå och respektera att det finns olika synsätt. Jag blir illa berörd när det sprids osanningar och vilseledande information. Det gäller både i riksdagen, medier, sociala medier och i samtal med andra.

Kyrkoval

Trots att jag nästan bor granne med skolan som är min vallokal i kyrkovalet, så var det lite svårt att hitta. Det var ingen ringlade kö dit, men det kom personer, en och en.

Att rösta är för mig en självklarhet. Det är en möjlighet att påverka, att göra sin röst hörd och även visa sitt engagemang. Jag ser det som en rättighet att ta vara på.

Däremot är det inte så lätt att veta vad man ska rösta på. Informationen har varit begränsad. Det har varit många fina ord men svårt att se avgörande skillnader och vad de fina orden faktiskt innebär i praktiken. Jag tycker också att det är viktigt att känna förtroende för de personer man väljer. Deras engagemang är ofta avgörande. Kandidaterna i kyrkovalet är ofta anonyma för mig. Det har knappast förts några personvalskampanjer.

Med lite klurighet, hittade jag mitt val och har nu avlagt mina röster. Det känns mycket bra och väl använd tid.

Räcker det att visa sitt missnöje?

En aspekt av alla analyser av presidentvalet i USA, är att den stora vinnaren är ”Missnöjet”. Väljarna tog chansen att visa sitt missnöje. Det är något som vi ser även i andra delar av världen.

Det är viktigt att vi säger vad vi tycker. Men räcker det? Räcker det med att rösta bort en kandidat? Eller krävs kanske något mer för att få tillstånd en förändring?

Förändring är svårt och att få fram förändringsledare i ett samhälle är inte heller enkelt. Min uppfattning är att vi alla har ett visst ansvar, eftersom samhället är gemensamt. Jag ser det som att vi som medborgare formar vårt samhälle. När man formar, menar jag, att det inte räcker med att enbart säga vad man inte vill ha. Det krävs att visa vad man vill och vara beredd att jobba för det.

Jag känner jag mig inte trygg i att enbart rösta bort det man inte tycker om. Man måste rösta fram det man vill ha. Vi måste våga ta fram starka ledare, våga lita på dem och stötta dem. Det här tror jag kommer att bli allt svårare. Vi har ett klimat där vi som medborgare är ganska bra på att kritisera men sällan ger positiv feedback. De senaste valen i Sverige har varit tydliga exempel och mediegranskningen av ministrar. Vem vill ta på sig dessa roller i ett allt hårdare klimat?

Jag tror att vi måste fokusera mer på vad vi vill ha, komma med konkreta förslag och visa att vi tar ansvar för hur vi röstar. Jag tror att vi måste bidra. Jag tycker inte ens att det är rimligt att politikerna ska vara allvetande, komma med förslag som vi sedan säger ja eller nej till. Vi behöver en levande dialog, inte enbart på valdagen. Den dialogen behöver både effektiviseras och bli mer inkluderande.

Mitt svar på frågan är nej, det räcker inte med att enbart visa sitt missnöje och sedan kräva att andra löser problemet. Jag tror att vi alla har en del av ansvaret, att bidra till att världen och samhället utvecklas till något vi vill leva i och lämna vidare till kommande generationer.

Mina plikter

Deklarationen är avklarad och därmed har jag klarat av en av de uppgifter samhället kräver av mig. Det gick ju smärtfritt.

Nu står jag inför nästa uppgift: att rösta i EU-valet. För mig är det en viktig del i demokratin. Jag kan inte tänka mig att avstå. Jag vill vara med och påverka. I skrivande stund vet jag inte vem jag ska rösta på men det kommer att klarna. Tänker ta mig tid att läsa på och tänka efter. Även det kommer att gå smärtfritt.