Fötter och reflektion

Nåja, riktigt så snål är jag inte som det förra inlägget kanske ger sken av. Måndagar är min dansdag men till dansen är man inte välkommen utan danskort. Jag fick vända i dörren.

Den fria tiden användes till något som jag uppskattar mycket i vardagen – att få sitta på ett café, skriva, läsa och dricka gott kaffe. Det är några minuters reflektion och vardagsflykt som gör gott. Och just denna måndag behövde fötterna få vila efter allt traskande genom stadsdelar och på kullersten.

I morgon blir det jympadojor.

Taktfast för vissa

Måndag igen och ikväll var det tredje tillfället på kursen ”Sommardans” som jag går på. Mälarsalen är arrangör och finns i Münchenbryggeriet på Söder i Stockholm. Vi lär oss vals och foxtrott och nu tycker jag att det börjar lossna. Många är riktigt duktiga. Det är kul.

Tyvärr blir vi färre och färre för varje gång. Jag vet inte vart alla tar vägen men det blir mer plats på dansgolvet. Kvällens överraskning var att det var fler herrar än damer. Det brukar vara tvärtom. Det finns stöddansare så man får nästan alltid dansa med någon och man byter danspartner hela tiden. Det ger bra träning.

Och det är genom att få dansa med många karaktärer som man inser hur olika stilar det finns. Många herrar är väldigt lätta att följa. Man sveper fram över golvet. Andra är det i stort sett omöjligt att förstå vilken takt som avses. Men vi är alla där för att lära oss och vi är trots allt nybörjare.

För min del tränade jag inte bara på dansen utan även att ge komplimanger. Det är så mycket trevligare att framhäva det positiva än att påtala vissa brister. Det gör dansen desto roligare och det bidrar starkt till en mycket trevlig kväll.

Måndagsdans

Det är vår och den här vårens måndagar innefattar dans. För mig är det kurs i vals och foxtrott på Mälarsalen. Ikväll var det andra tillfället av fem. Det blev en rejält svettig kväll.

Det känns riktigt bra. Det går hyfsat framåt, ett fåtal herrar trampar mig på tårna och de flesta är duktiga. Alla är glada och trevliga. Vi håller igång, vissa även under rasten. Men de allra flesta av oss behöver fylla på med vätska. Att dans är motion har vi verkligen fått uppleva. Vi har med oss vattenflaskor och flera herrar byter skjorta i pausen. Själv tänker jag att strumpbyxor, och underklänning är direkt oskönt som träningskläder. Och skorna med klack är inte definitivt ingen favorit och kommer snart att byta mot något bekvämare.

Nu väntar jag in träningsvärken. Jag anar att det är vader och axlar som kommer att värka det närmaste dygnet. Men det tar jag så gärna!