Ny motivation till träning

En av alla de aspekter jag uppskattar med Masesgården, är att jag kan träna mycket och testa några olika former av träning. Den senaste veckans besök har gjort mig mer träningssugen ingen, och det behövde jag.

Det var en del yoga och yogaliknande pass under veckan. Det passar inte mig just nu. Jag trodde att yogan skulle passa mig bättre men jag inser att jag blir gladare när jag får ta i lite mer. Jag testade bland ett step up pass och ett danspass och det var kul, tycker jag. En annan insikt var dock att jag behöver rehabilitera mina axlar innan jag kan göra mer rörlig träning. Det gör för ont. Även om jag försöker hålla armen stilla så rycker den till i takt med musiken. Jag har svårt att förutse vilka rörelser som gör ont. Simning och promenader är det som passar bäst, samt gym. Jag testade även vattenjympa vilket kändes okej. Har nog inget annat val än att lyssna till kroppen.

Min slutsats är att jag behöver fortsätta med promenader och simningen under våren och helst komplettera med gym, kanske även vattenjympa. Men tuffare pass som jympa eller dans får vänta till axeln mår bättre. Det känns okej, även om jag tänkt mig något annat. Det viktigare är att motivationen är tillbaka.

Fötter och reflektion

Nåja, riktigt så snål är jag inte som det förra inlägget kanske ger sken av. Måndagar är min dansdag men till dansen är man inte välkommen utan danskort. Jag fick vända i dörren.

Den fria tiden användes till något som jag uppskattar mycket i vardagen – att få sitta på ett café, skriva, läsa och dricka gott kaffe. Det är några minuters reflektion och vardagsflykt som gör gott. Och just denna måndag behövde fötterna få vila efter allt traskande genom stadsdelar och på kullersten.

I morgon blir det jympadojor.

Helt fel

Ibland är man helt fel. Verkligen på fel plats. Man känner det i hela kroppen. Så där så att man helst bara vill försvinna. Det hände mig går.

Min längtan efter ett Dans Fusion-pass var mycket stor och jag hade lyckan att få plats på ett pass hos en mycket populär ledare. Salen var trång och fylld med hoppiga människor och mycket hög musik. Värden instruerade att vi kunde gå in tidigare, det vara bara att hänga på, ledaren brukade bjuda på extratid inför passet. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Stegen var snabba, musiken intensiv och koreografin kändes avancerad samtidigt som alla andra hängde med på ett otroligt snyggt sätt. Det fanns inga pelare att gömma sig bakom och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Detta var knappast min nivå på dans-jympa. Jag höll hårt fast vid hoppet att allt skulle bli bättre när det riktiga passet började.

Det blev inte bättre. Inför passet behövde ledaren byta tröja och dessutom lämna lokalen för en stund. Då han satte igång musiken, började hela salen röra sig och de allra flesta dansade till samma koreografi. Dock inte jag. Jag stod där i min förvåning. Jag stod där och kände mig mest i vägen när ett helt folkhav rörde sig i takt till musiken. När ledare väl startade passet var förståss alla redan uppvärmda och igång (utom jag förståss). Situationen blev bara mer och mer hopplös för min del. Det kändes som jag var på dansträning bland proffs snarare än på ett Friskis & Svettis pass. Jag var verkligen helt fel.

Det tråkiga i situationen är inte bara att jag lämnade passet, utan att jag är avskräckt för all framtid. Självklart är det inte ledares fel. Han är populär och har lockat dansintresserade, danskungar, och de går regelbundet på hans pass. Han bedyrade att det bara var att hänga på men det krävdes betydligt mer av självförtroende och mod än vad jag har. Visserligen vet jag att jag också kan lära mig, men jag behöver tid, jag behöver på värma upp på ett enklare sätt och jag behöver slippa prestige. Jag vet det, med det kändes ändå helt uselt att stå där. Jag kände mig otroligt dum. Det är en känsla jag inte vill vara med om igen.

Visserligen kan gå för någon annan ledare. Jag ska även överväga att föreslå nivåindelning på Friskis danspass. Det finns inte idag. Med två nivåer skulle kanske både glada amatörer och sprudlande dansstjärnor få sina behov tillgodosedda. Men just nu kommer jag att lägga Friskis-dansen åt sidan. Det finns så mycket annan motion som är mycket bättre för mig. Det ska ju kännas rätt.

Sommardans

En helt vanlig lördagskväll med sedvanlig usel tv-tablå, kändes sommardans som en perfekt kombination av motion och underhållning. Jag är ingen dansant person men jag finner någon form av glädje i att röra mig till musik. Genom åren har jag gått några buggkurser men eftersom jag så sällan tränar, har tekniken ingen chans att fastan ordentligt. Jag känner mig som en ständig nybörjare. Hursomhelst, när lusten föll in, letade jag på nätet och fann snabbt en kurs i sommardans. Mälarsalen står som arrangör och eftersom jag har goda erfarenheter av dem sedan tidigare, anmälde jag mig direkt.

Kursen började redan följande måndag och när det var dags att ta sig till Söder var lusten inte lika stor. Men kursen var betald och jag är för snål för att avstå. Med viss tveksamhet i fötterna begav jag mig till Münchenbryggeriet och ställde upp mig på led.

Sommardans visade sig vara en kurs i foxtrott och vals, varvid den sistnämnda dansen blev lite av en överraskning för mig. Jag hade tydligt slarvat när jag läst informationen. På dansgolvet blev det dock inget slarv utan jag följde nogsamt med i alla instruktioner samtidigt som jag försökte se glad ut. Det fungerade alldeles utmärkt. 1,5h senare var jag både nöjd och mycket svettig. Och nu har jag något att se fram emot några kommande måndagskvällar.

Det är sällan som jag är riktigt impulsiv men ibland blir det riktigt bra att när man följer sin lust, även om det inte riktigt blir som man tänkt sig.