Slukande gråväder

Denna gråa november är slukande. Den slukar min energi. Under de senaste dagarnas bilkörning inser jag även att det gråa vädret slukar allt ljust.

I fredags startade jag i vad som brukar kallas dagsljus. Duggregn och ständig fart på vindrutetorkarna satte ner sikten rejält. Snart föll mörkret och vägarna blev svarta, liksom omgivningen. Det var svårt att se vägmarkeringar. När jag kom fram till Örebro, som var mitt mål för resan, var det minst sagt knepigt att klara av att läsa skyltar för att hitta rätt. De få skyltar som fanns. Hade behövt ett ressällskap för att speja efter information. Kom fram i säkert behåll och det är jag glad för. Tacksam för att novemberljuset inte slukar fler trafikoffer.

Under lördagen lyckades solen aldrig nå ner till marken. Jag fick visserligen mycket gjort men jag kände mig trött och hängig. Jag behöver mer ljus. Inte minst vid bilkörningen. Jag börjar bli riktigt irriterad på alla människor som springer ut framför bilen utan reflex. Fler borde vara mer rädd om sig. Jag kan inte förstå att så många går klädda i svart och grått utan inse att de inte alls syns i trafiken. Jag sitter både spänd och koncentrerad bakom ratten. Ingen avkoppling i detta väder.

Bilkörningen hem ikväll var lika mörk och dyster som övriga helgen. Tur att djuren håller sig borta från vägarna, känns inte alls rimligt att hinna upptäcka dem i tid.

Överväger nu att kolla synen och beställa ett par glasögon som ger bättre syn på långt håll. Allt för att få bilkörningen så behaglig och säker som möjligt. Säkerheten vill jag inte snåla med.