Korta dagar

Mitt första besök vid Masesgården måste har varit för uppemot 15 år sen. Sedan dess har det blivit en hel del besök, ganska oregelbundet. Under en vecka ingår ett omfattande aktivitetsprogram med föredrag och träning. En hel del av föredragen är återkommande, så jag har hört det mesta. Däremot kommer jag inte ihåg allt jag lär mig. Med åren har jag lärt mig att jag inte är så intresserade av kost och det känns som att all fakta har svårt att fastna. Däremot tycker jag om föredragen om träning och motivation. Eftersom det är ett digert program, orkar jag numera inte vara med på allt och jag väljer med omsorg. Jag behöver lite egen tid, tex för promenader i skogen eller att läsa. Dessutom behövde jag plugga denna gång.

Det här var första gången som jag var på Masesgården i december. Det var mysigt med det har sina nackdelar. Det är en mörk tid med få ljusa timmar, vilket ger få timmar för uteaktiviteter. Klockan tre var det mörk så då behövde jag vara inne igen efter en promenad. En eftermiddag var jag i granskogen när skymningen föll och det blev snabbt mörk. Av den anledningen föredrar jag besök vid ljusare årstider. Å andra sidan, det var väldigt vackert med snö och levande ljus.

 

Var det dagsljuset jag såg?

Dagens högsta önskan vara att få promenera i dagsljus. Helst solsken men åtminstone i ljuset tänkte jag. Och visst har det varit härligt att få vara ute, få frisk luft men det där med ljuset levde inte riktigt upp till mina förväntningar.

Det var inte mörkt, mer som ljusgrått, några timmar mitt på dagen. Fick skynda mig för att hinna med innan det började skymma igen. Men riktigt ljust är det ju inte. Jag saknar ljuset och solen. Det här grå och mörka ger mig inte den energi jag behöver. Tvärtom, efter en promenad i det grå behöver jag slumra en stund på soffan.

Hoppas att solen kommer fram i morgon. Jag kan inte vänta ända till våren. Jag längtar och längtar.