Dagbok

När jag var liten hade jag en dagbok. Eller kanske flera. Som jag minns det var det en vanlig present som man fick vid födelsedagar av någon kompis. Det betydde att jag skrev mest under perioden närmast födelsedagen dvs vintertid. Jag minns en vinter, där det stod ungefär samma sak varje dag. ”Efter skolan gick jag till Lena. Vi gick till stora lekparken och åkte pulka”. Det var alldeles sant. Jag gick till min kompis, ringde på och fråga om hon ville gå till pulkabacken. Och det ville hon. Varje dag. Jag brukar le lite när jag tänker på dessa dagboksanteckningar.

Ibland känns det som att jag skriver ungefär likadant i denna blogg. ”Jag jobbade alldeles för mycket. Sedan tog jag en promenad. För trött för att göra någon nytta”. Har mitt liv blivit så likformigt?  Jag brukar ju vara bra på att göra olika saker.

Å andra sidan jag minns den där pulka-vintern som väldigt roligt. Vi hade roligt varje eftermiddag och långt in på kvällen. Vi kom hem trötta, blöta och väldigt glada. Likformigt behöver kanske inte vara så illa.

 

 

Reflektera för att lära

Igår lyssnade jag till ett föredrag som hade temat produktivitet och arbetsglädje. Min arbetsgivare är generös och det var inom ramen för mitt arbete som jag lyssnade. Föreläsare heter Christer Olsson. Temat handlar om människor och berör mig således även privat, där av denna privata återspegling.

En del av föreläsningen handlade om vikten att reflektera. ”En oreflekterad erfarenheten är ingen erfarenhet” enligt föreläsaren Christer Olsson. Vi behöver agera, reflektera och lära. En gång i tiden fick han själv rådet att skriva dagbok. Ett sätt att få tid för reflektion.

Det är ju precis det som jag, och många med mig, gör i bloggen. Vi skriver och reflekterar. Vi lär oss av livet, dagar vi går igenom, människor vi möter och händelser vi upplever. Vi är kloka som ger oss denna tid för oss själva och vi är generösa och modiga som vågar dela med andra. Det är stort!

Den osynliga vardagsträningen

En träningsdagbok är ett bra hjälpmedel. Det ger en bra överblick över träningen, viktig för utvärdering och fungerar även bra som motivation. Jag använder en nätbaserad dagbok och har koll på min träning sedan flera år tillbaka.

För mig är enkelheten viktigt och jag har satt upp enkla regler för vad jag registrerar. Jag registrerar antal pass, tid för träning, rejäl träning och promenader som överstiger 25 minuter. Ibland skriver jag noteringar men än så länge inga avancerade noteringar om tider och vikter. Att träningen blir av, är det viktigaste för mig.

Trots att jag själv upplever att jag lyckats öka på träningen den senaste tiden, så säger statistiken något annat. Vid en närmare granskning inser jag att det är min egen rapportering som felar. Numera är promenader på 20-30 minuter ett så vanligt inslag i min vardag att jag inte ens tänker på dem som träning. De känns så naturliga att jag inte tänker på dem.

Det ser inte bra ut för mina mål statistiskt sett men det känns ändå som att ett av målen är överträffat. Jag har fått in motion i vardagen, nya goda vanor som inte gör väsen av sig och som känns bra. Det ska jag fira!