Välkommen vardag!

För mig som universitetsstuderande slutade höstterminen igår och vårterminen börjar idag. I praktiken är det en överlappning eftersom hösten inte är över förrän alla uppgifter är rättade och betygen satta. Än kan det komma behov av kompletteringar. Terminstart är ofta lite av en mjukstart där det tar tid att sätta sig in i ett nytt system och beställa böcker. Ny termin, nya kurser och nya lärare känns lite som en nystart.

Att jag är hemma igen efter min Malmö-vistelse, känns som att vardagen är tillbaka. Allt är som vanligt. I morse fanns ingen hotellfrukost, inte ens mjölk till kaffet.

En annan del av vardagen är träning. Eftersom jag bytt träningsställe, känns även det som en nystart. Idag testade jag ett gruppträningspass som de kallar Core dvs träning muskler i mage och rygg. Det var ett kort pass som jag tror bör kompletteras med annan träning. Passet var uppbyggt som Tabata med korta intervaller med olika övningar. Kan tänka att det är effektivt men jädrans så trist det var. Lite för avancerat för mig som nybörjare men jag tänker inte vara nybörjade för evigt, så jag lär mig nog.

Jag gillar att vara tillbaka strukturen igen. Vardagen får inte blir för detaljplanerar, men viss struktur gillar jag. Jag mår bra att fasta sov- och mat-tider. Därför hälsar jag vardagen välkommen!

 

 

Core

Ikväll var det dags att testa något nytt. Friskis&Svettis har en träningsform de kallar Core och är bra träning för bålen. Det kan jag behöva. Det kändes visserligen lite visset att lämna sommarvärmen och träna inomhus, men så får det bli ibland. Och varmt var det verkligen, både i omklädningsrum och i jympasal. Svettigt av flera skäl.

Coreträningen är inte helt enkel, jag gissar att det tar ett tag innan man kommer in i den och lär sig alla övningar. På sätt och vis gick de oväntat bra, jag klarade det mesta, men några övningar var för svåra för mig och jag vet inte om det finns några alternativ. Största utmaningen blev för mina vrister. Jag hade inte fattat att en så stor del av passet var balansövningar och utfall, vilket min ena vrist inte alls tyckte om. Aj, så ont det gjorde. Kändes inte alls bra.

Efteråt funderar jag lite på passet, om det var för svårt eller om jag ska testa några gånger och lära mig. Men det finns ett stort problem. Det var så trist. Det fanns ingen glädje i passet, inget medryckande, inget att längta till. Men nu har jag i alla fall testat.