Nya stationer för pendeltåget

Pendeltågstrafiken i Stockholmsområdet är ett stort diskussionsämne och ett område med stor förbättringspotential. I helgen har något stort skett, tack vare invigning av citybanan med två nya stationer. Självklart ville jag besöka dessa platser idag.

Det kändes modern och överraskade ljust trots att stationerna ligger ganska långt ner under marken. För mig är det en stor fördel att hamna vid Odenplan istället för Karlberg och det tillhör plussidan.

På minussidan hör djupet. Att stå där nere och vänta en kort stund är inga problem. Men redan idag, första dagen, blev väntan lång och då vill jag nog hellre vara ovan mark. Det där måste jag fundera på. Ett annat minus var bristen på informationstavlor men det gissar jag kommer att bli bättre med tiden.

Jag är positiv till de nya stationer och hoppas att det kommer att fungera bra. Mest av allt hoppas jag att det finns bra avtal med rulltrappsreparatörer. Att rulltrapporna fungerar är ett måste.

Folkflöde

I går morse skulle jag träffa en kollega vid T-centralen. Vi skulle träffas 08.20 men jag var där tidigt och fick stå och vänta. Jag stod och studerade flödet av folk som var på väg från centralen och ner i tunnelbanan och ett lika stort flöde av människor som kom upp från tunnelbanan. Alla stressade.

Såg en kvinna med kryckor och det så verkligen svårt ut. Och när jag såg en man med blindkäpp, så undrade jag hur han vågade. Många bar sina små hundar och det kändes klok.

Tänkte en hel del på säkerheten. Insåg att utrymmet är för trångt om något skulle hända. Tänkte att vi får hoppas att inget händer.

Tänkte att när jag själv får välja mötesplats, så väljer jag en annan.

Packning

Lyckades hitta många fina julklappar när jag gick hem från jobbet idag. Med väskor och dignande påsar, närmade jag mig centralen. Mötte några hjälparbetare som tog hand om flyktingar. Konstaterade snabbt att jag hade betydligt mer packning än killen på flykt. Hans lilla ryggsäck var mindre än min jobbväska.

Nej, livet är inte rättvist. Verkligen inte.

Omvärlden känns nära

Den här veckan har omvärlden känts väldigt när och jag har känt mig väldigt okunnig om den.

Då jag passerar Centralen i Stockholm åtminstone två gånger per dag, så ser man en hel del. De senaste dagarna jag sett nya aktiviteter, en ny typ av resenärer, nya insamlingsboxar och en hel del poliser. Det väcker tankar och massvis av frågor.

  • Vad har egentligen hänt i flyktingarnas hemländer? Hur ser egentligen framtiden ut?
  • Vad händer med alla som kliver av tåget? Ger vi bra hjälp och stöd?
  • Vad kan jag göra för dem? För att förändra situationen i deras hemländer? För att hjälpa dem nu?

Jo, jag ser på nyheter och jag läser tidningar. Men jag tycker ändå att det är svårt att förstå. Jag tycker att det är svårt att hur jag kan göra nytta. Jag vill inte bara se på. Jag vill göra skillnad.