Dagen som aldrig tog sig

Igår när jag skrivit webbskrivningen och tagit en Power walk fick jag lydigt fortsätta att plugga. Jag hade ytterligare två deadlines, en räkneövning och en dugga. Jag kände mig inte helt förberedd så det blev en lång kväll. När osäkerheten sätter in, blir det svårt. Och just nu sätter jag upp mentala hinder för mig själv som jag inte vet hur jag ska riva.

Den håglöshet och energibrist jag känt den senaste tiden är svår att ruska bort. Vaknade med kraftig huvudvärk i morse, så jag missade förmiddagens seminarium. Tog mig in till stan för att äta lunch men mitt sällskap tog fel på tid så det blev fika istället efter viss omplanering. Trevligt att träffas och prata en stund. Gick vidare till ett bibliotek för att lämna tillbaka en bok. Lyckligtvis hade avspärrningarna hävds då de tidigare misstänkt ett bombliknade föremål i området. Märkligt att polispådrag av denna sort blivit vardag i vårt samhälle, en otäck utveckling.

Traskade vidare till en annan stadsdel för att på massage. Massören var oerhört vänlig och mjuk. Det var verkligt avkopplande och skönt. Massören tog i mig med en varsamhet som om jag vore både ömtålig och dyrbar. Det var således inte någon mer djupgående massage men ack så behaglig.

Efter massage behövde jag fika. Borde förstås ha satsat på lunch eftersom den uteblev tidigare, men jag valde att köpa med mig godsaker hem från Cajsa Warg, som är en mysig, butik med fina råvaror och olika delikatesser. Köpte bland annat en ost som jag skulle njuta av nu ikväll.

Osten var antagligen god med den luktade ladugård, eller snarare som den avföring som kommer från kossorna. Jag kunde inte äta den. Det gick inte att ha den så nära näsan. Nej, det blev ingen toppendag idag. Håglösen måste botas på annat sätt. Jag vet dock inte hur.