Däckbyte

I söndags bytte jag till vinterdäck på bilen. Jag har dubbfria däck så det blir åtminstone inget slitage av dubbar att åka på den bara asfalten. Det har varit lite frost här i mina trakter men ingen halka att tala om, då det är torra, fina vägar.

Den här gången fick jag hjälp av en av bekant. Jag ville lämna in för byte. Jag brukar göra det själv men tycker att det är värt pengarna att få hjälp. Jag är ingen stjärna på att byta även om jag fixar det. Dock, denna gång fick jag hjälp men jag delar i form av assistent dvs servar med verktyg, hylsor, rullar fram däcken, instruktioner och glada tillrop.

Känns bra att det är gjort, så nu är jag förberedd inför vintern.

Förnekelse och tillit

Ibland är förnekelsens makt stor. Det blev tydligt idag då jag kämpade med min krånglande skrivare. Jag tog bort ett papper som fastnat men min enkla skrivare fortsatte att blinka rött. Jag hade svårt att tolka vad blinket betydde. Jag öppnade apparaten, letade, startade om – hur många gånger som helst utan resultat. Kom på idén att installera en felsökare på datorn. Den gav besked: tonern är slut. Det borde jag ju ha förstått men ville inte inse det. Att köpa toner är kostsamt, en trist utgift och jag tänkte att den borde räcka länge. Ren förnekelse som hindrade mig från att inse faktum. Utskrifterna som faktiskt kom ut är fortfarande fina men tyvärr går det inte att fortsätta utan att byta toner. Konstruktören har bestämt hur det ska vara och det tjänar de säkert bra pengar på.

Eftersom jag ville ha en ny toner direkt, fanns ingen tid att beställa via nätet. Istället begav jag mig till min hovleverantör Kjell & Co. Jag känner den största tillit till dem och är en trogen kund. De har de flesta produkterna bakom disk, vilket gör att jag kan gå fram till disken, förklara mitt problem och sedan får den bästa service. De tar fram vad jag behöver, ger goda råd som gör att jag kommer hem nöjd och glad med rätt saker. Det är nästan alltid unga, teknikintresserade killar bakom disken vars genuina intresse ger mig perfekt service. Jag är så tacksam.

Nu är det fredagskväll, jag är lite fattigare men har en fungerande skrivare. Så kan livet också vara.

Rensa bland kläder

Så var det dags igen. Två gånger om året går jag igenom samma dilemma. Att rensa i garderoben och avgöra vilka kläder som ska få bo kvar till nästa säsong och vilka som ska kastas.

Jag byter garderob vår och höst. Packa ner den gångna säsongens kläder och bär ut dem på vinden. Packar upp och fyller på garderoben med kläder för den kommande säsongen. Och eftersom jag köper kläder under året, behöver jag även kasta ut. Gammalt, nopprigt, sådant som tappat form eller färg, är sådant jag inte behöver spara till kommande säsong. Men att hitta dessa plagg, det är svårt. Och det är lika svårt varje gång jag går igenom denna process.

Det är med stora kval jag tar mig igenom denna söndagseftermiddag. Jag har köpt sopsäckar men behöver egentligen bara en liten kasse. Jag är tydligen inte kvinnan som klarar av denna sorteringsprocess. Men det måste gå. Efter denna kaffe paus tar jag nya tag. Jag ska sortera och packar för återvinning och återbruk. Det känns angeläget.