Pulsa fram i snön

Den senaste tiden har jag beställt en del varor via nätet. Det är dels en del saker som inte funnits i mina fysiska butiker. Jag har även beställt en hel del garn. Det finns ganska få garnbutiker och på så sätt är det enklare att beställa via näthandel. Dessutom är jag dålig på att beräkna garnåtgång och behöver kompletteringshandla när garnet tar slut.

De allra flesta butiker har väldigt fina erbjudande i att få hem paketen. De är generellt sett stor valfrihet och bra service. Visserligen är det olika utlämningsställen men det kan jag hantera. Nästan.

Min favorit-sko-butik erbjuder tyvärr inte samma valmöjligheter. Av någon anledning ligger utlämningsstället väldigt dåligt till. Hyfsat nära fågelvägen men jag kan inte flyga. De stora problemet är att man bör ha bil för att ta sig dit. Att gå dit är krångligt och farligt då man måste ut i trafiken. Dit skulle jag idag.

Bitvis pulsande i snö, bitvis halkande på hala gator tog jag mig fram. Det tog nästan en och hen halv timme att gå fram och tillbaka. Jag är glad att jag kom fram utan att halka eller bli påkörd.

Nu hoppas jag innerligt att skorna är vad jag tänkt så att det var värt promenaden.

Cykeln får nog stå kvar idag.

Annons

Var är vaniljsåsen?

Igår tog jag en kvällspromenad och avslutade med att kompletteringshandla i en butik där jag bara handlar lite då och då. Den är inte okänd men jag kan den inte, och hittar inte allt på en gång. Igår slog jag dock någon form av rekord i antal varv runt i butiken.

Jag hade hittat några äppelpajer i frysen och ville därför köpa vanilsås, sådan som är färdigblandad. Men var fanns denna vara i butiken? Alla försök till logiskt tänkande misslyckades, sedan vara det bara att nöta, gång efter gång, hylla efter håll.

Svaret är att vaniljsåsen står mellan ägg och majonnäs!
Nej, det var inte den kombinationen jag tänkt mig. Man lär sig något nytt varje dag.

Tacksamhet

Måndagskvällen tillbringades som vanligt framför teven och ”Vem bor här”. Jag som är från Örebro blev ju nyfiken eftersom reklamen sa att programmet var inspelat där. Jag känner inte någon av deltagarna och jag kände inte igen husen. Men det gick bra att gissa rätt ändå. I detta avsnitt var det dock hem som inte skulle vilja bo i. Verkligen inga hem för mig som inte gillar att damma.

Under kvällen läste jag på facebook att en butik här i närheten behöver lägga ner. Jag var där så sent som i fredags för att stödhandla men det räckte förstås inte. En personlig tragedi för ägaren, en sprudlande kvinna som ordat massor av aktiviteter och livat upp lokallivet. Det högg i hjärtat att läsa hur hon startat verksamheten för tre år sedan och det första året var jättetufft. När det började gå bättre fick hon samtidigt gå igenom en tuff cancerbehandling och nu när hon är tillbaka så händer det här. När jag var där i fredags var kvinnan så orolig för sin sjuka mamma. Jag inser återigen att jag tillhör de skonade som har en anställning i en bransch som är mindre utsatt än många andra branscher.

Jag har mycket att vara tacksam över och det ska jag tänka på resten av kvällen.

En annons, ett klick, ett meddelande

Under eftermiddagen satt jag ner en stund och läste i tidningen Vi. Läste några artiklar, tittade på bilder och så fastnade min blick för några annonser; dels för en utställning som jag vill se, dels för en butik som väckte en tanke. Bilden fick mig att tänka på en butik i Malmö som jag gärna besöker när jag är där och det visade sig vara just den butiken!. Det fanns en hemsida som visade deras kläder. Som jag minns det har butiken även en hel del accessoarer och en del inredning. De har kläder i eget märke men säljer även andra varumärken. Klickade runt och insåg helt plötsligt att jag känner igen en av fotomodellerna, som inte alls jobbar som fotomodell. Efter viss efterforskning fick jag fram att modellerna är tjejer som hjälper till i butiken ibland. Det hade jag ju ingen aning om.

Tänk vilken liten spännande värld vi lever i. Den unga kvinnan har jag träffat under en kvällskurs någon gång i tiden. Vi har egentligen ingen kontakt med är vänner i Facebook och kommenterar ibland varandras inlägg. Nu fick jag anledning att skicka iväg ett meddelande. Jag måste ju få veta mer. Butiken är dessutom ganska liten, det finns bara den så jag vet inte hur jag lyckats hitta den men den måste ha fångat min uppmärksamhet med sin unika känsla. Och den måste ju ha signalerat något unikt i sin annons eftersom jag inte alls kommer ihåg butikens namn.

För mig är detta ingen stor händelse men ändå en påminnelse om att osannolika saker faktiskt kan hända, särskilt om man är lite uppmärksam och vågar gå lite nya vägar. Kul, tycker jag.

Stökigt

Kanske att det beror på det fina vädret, löningshelg eller liknande, men det har i alla fall känns stökigt i dag.

Redan på förmiddagen begav jag mig till en favoritbutik för att fynda några sommarklänningar. Det var mycket folk som var ute i samma ärende, inga lediga provrum, massor av kläder utanför provrummet och långa köer. Lyckades i alla fall hitta vad jag skulle och kunde lämna oredan bakom mig. På vägen genom stan blev jag lite osäker på var jag skulle byta fil för att komma rätt men ville inte byta i onödan då den andra filen kändes ryckig och oroligt. Känslan var helt rätt för jag hann knapp tänka tanken innan jag såg tre bilar i en krock. Hade två bilar framför mig så jag klarade mig fint.

Var inne i ett köpcentrum och i en HM-butik. När jag letade mig fram till provrummet, låg det två kamphundar vid ingången. Jag har viss respekt för hundar och kollade noga om de såg pålitliga ut innan jag vågade passera. En annan kund blev betydligt argare och sa sin mening utan att tänka igenom ordval. Hon var, till en början, inte arg utan mest irriterad på mannen med hundarna och undrade om han verkligen tyckte att det var lämpligt med två kamphundar som blockerade ingången. Mannen blev sur, menade att hon bara kunnat honom flytta på sig utan att vara otrevlig. Mannen gick och kvinnan fortsatte, allt mer upprörd, att framföra sina synpunkter till biträdet vid disken. Kvinnan tyckte att butikspersonalen måste värna sina kunder och säga ifrån när opålitliga kamphundar ligger i vägen i butiken. Expediten förklarade att köpcentrum som helhet tillåter hundar och att de inte kan förbjuda det, speciellt inte enbart vissa hundar.

I en annan del av butiken fanns två skrikande barn. Här pratar vi inte vanligt skrik utan gallskrik på en nivå jag aldrig varit med om tidigare. Det lät riktigt läskigt. Det var två barn som skrek i takt. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att inget hände. Var fanns föräldrar/vårdnadshavare/vuxen? Jag tänkte på kvinnan och kamphundarna. Kan man vara så modig och gå fram och be den vuxna lämna butiken med barnet eftersom det skrämmer andra kunder. Eller kanske be den vuxne ta hand om sitt barn? Jag gjorde ingetdera utan lämnade butiken utan att köpa det jag skulle.

Fick lugna mig själv med en fika. Jag hade ju sparat veckas osunda och sett fram emot något riktigt smaskigt. När jag kom fram till caféet var jag så hungrig att det fick bli en leverpastejsmacka. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Faktum är att det kändes som en ovanligt stökig dag, både i trafik och butik.