En dag som tarvar mutor

Redan lunchtid och jag tycker att jag fått mycket gjort. Ägnade en del av förmiddagen åt att skriva följebrev och skicka en novellsamling till några olika förlag. Tyvärr är chansen att bli utgiven minimal men den blir i alla fall otroligt mycket större för varje förlag som jag skickar mina texter till. Min förväntan på svar är låg men det finns alltid ett hopp som glöder inom mig.

Har även hunnit med en tur in till stan. För att spara tid och pengar, bestämde jag mig för att klara av alla ärenden på en enda tågbiljett dvs 75 minuter. På dessa minuterar hann jag åka pendeltåg, ner till Stadsbiblioteket för att lämna böcker, upp till bibliotekets annex för att skänka böcker, in på Konsum för att handla mat, fram till ett café för att köpa en god latte och sedan ta tåget hem igen.

Nu väntar pluggande resten av dagen. Mitt mål är att kunna vara i säng till midnatt. Ett delmål är att om jag blir klar med en uppgift före kl 17.30, får jag en bulle till kaffet. Ibland måste man muta sig själv och idag är en sådan dag.

Högmod går före fall

Idag skrev jag ännu en skrivning. Den var kort i det avseendet att jag hade max 30 minuter till mitt förfogande, men den täcker ett brett område. Den här gången var jag inte alls nervös. Jag har pluggat jättemycket och behärskar ämnet väl. Trodde jag. Nu tror jag att det kallas högmod.

Skrivningen var supersvår. Jag var inte ens i närheten av att hinna med alla frågorna på utsatt tid. Jag fattade inte ens vad de frågade om, rent språkligt. Det flesta av frågorna var specifika för just de ord som stod i boken. Jag som läst väldigt många böcker i ämnet blev helt förvirrad. Man var helt enkelt tvungen att bläddra fram de exakta formuleringarna i boken. Flera frågor var tvetydliga. En fråga kunde jag inte svar på då tekniken strulade. På något sätt skulle man flytta boxar med ord som skulle matcha olika beskrivningar, men boxarna ville inte flytta på sig och hamnade lite här och var, ibland på varandra.

Just nu är jag glad att jag har en trygghet i mig själv, jag vet att jag kan ämnet, oavsett vad detta märkliga test visar. Nu när jag skrivit av mig min frustration, ska jag ta mig en bulle till kaffe innan jag kastar mig över nästa ämne. Högmod går före fall, bulle går före resning.

Söndag och tillfreds

Sitter på jobbet med kaffe och bulle och högar av arbete att ta mig igenom. Det är lugnt och skönt, jag hinner tänka och göra saker ordentligt. Jag trivs även om det går åt bullar för att hålla energin uppe. Jag tar mig igenom uppgift för uppgift och gläds åt mångfalden av ämnen jag har att hantera.

Ibland tar jag en paus. Jag håller på att slutföra en novell. När jag kommer på en lösning på något av novellen problem, så slänger jag mig över den. Det är så enkelt, dokumentet ligger ju i datorn, bara en knapptryckning bort. Samtidigt är det så långt ifrån jobbtänk jag kan komma.

Därtill har jag lagat en kaffemaskin och nu bloggar jag. Det är variationen jag älskar och jag känner stor tacksamhet för förmågan att växla mellan uppgifter, byta fokus och hålla många bollar i luften samtidigt. Det här är jag. En regnig söndag och jag känner mig tillfreds. Bara lite ont i magen som man kan få av en bulle för mycket.