Smekmånaden är över

Efter en lugn inledning på jobbet så är det redan full fart. Kan nog säga att smekmånaden är över. Känner inte att jag kan alla rutiner än men kan i alla fall göra nytta. Det känns bra. Och roligt. Men jag kan inte påstå att jag har full kontroll.

Känner mig helt slut när jag kommer hem. Så får det vara. Skönt att få ta igen sig, kolla lite på tv och slappa på soffan med en tidning.

Blev uppiggad av ett meddelande från min brorsdotter. Hon skickade en bild på lille pojken, som nu är en månad. På bilden ligger han i en alldeles för stor babydräkt (jag vet inte vad det heter). Jag hade köpt stl 44 och det var ju på tok för stort. Jag trodde att de växte snabbt, de små, men den här tar tid på sig. Jag blev i alla fall alldeles varm i hjärtat av bilden.

Nu kan jag sova gott.

 

 

Gravar och kalas

Vaknade till första dagen i maj i gråväder. Efter en skön sovmorgon tog jag bilen och körde mot Eskilstuna men gjorde ett första stopp i Södertälje. Jag hade fått för mig att leta efter min farmors föräldrars grav. Jag vet att jag varit där med farmor, då var jag i 7 års åldern, så mina minnen är vaga. Men efter granska mycket googlande och olika eftersökningar i filer och foton så hade jag lite koll. Åtminstone tillräckligt för ett liten upptäcksfärd. Och jo, jag hittade familjegraven, fann att flera av min farmors syskon också ligger där. Farmors syskon har jag träffat men inte hennes föräldrar då de dog redan tjugo år innan jag föddes. Jag blev faktiskt lite berörd när jag stod vid graven, det blev så konkret att de funnits och levat före mig.

I Eskilstuna väntade födelsedagsfika för en 28-åring. Det är min brorsdotter som blev firad. Hon har fått uppleva alldeles för många jobbiga år så jag blir så glad att hon börjar må bättre och börjar skapa ett vanligt liv igen där hon orkar ta emot oss för firande. Det betyder väldigt mycket för mig. Tycker nog att även min bror ser ut att må bättre vilket gläder mig mycket. Jag gick även hälsa på tre olika hundar. Min brorsdotter har en labrador, hennes morbror har en liten jycke och hennes moster en stor lufs. Jag är inte så bra på hundar men jag kan i alla fall njuta av deras sällskap, det räcker långt.

På vägen hem stannade jag vid en annan kyrkogård och besökte graven där min brorson och hans mamma vilar. Det gör fortfarande ont i mig när jag är där men känns viktigt och fint. De är båda väldigt saknade, inte bara vid dagens kalas utan hela tiden.

Det blev en fin dag med många olika känslor. Känner att jag behöver vila för att samla kraft till resten av veckan.

Likt en milstolpe i livet

Det har varit uselt väder idag. Jag har kört bil i Mälardalsområdet och bitvis såg jag knappt vägen pga dis och dimma på vägen dit och på hemvägen har regnet varit ihållande. När man är bjuden på julfika hos sin brorsdotter, måste man ju trotsa vädret.

De senaste veckorna har jag försökt få någon form av besked från min bror om när han vill ses i kring juletid. Det har inte varit lätt, men till slut bestämde vi att torsdag efter jul passade bäst. Igår fick jag meddelande från min brorsdotter att jag var välkommen till henne på fika. Min brorsdotter har hunnit bli 26 år. För två år sedan flyttade hon hemifrån till en liten etta, när hennes mamma dog var hon ofta tillbaka i föräldrahemmet till dess att en pojkvän drog henne tillbaka till den egna lyan igen. I höstas köpte de en gemensam lägenhet och flyttade in i en liten tvåa. Och idag fick jag ta med julklappar och komma på besök.

För mig känns det som betydligt mer än en julfika. Det känns så otroligt tryggt och glädjefullt att se att hon mår bra. Tjejen var 4 år när jag fick lära känna henne men det dröjde några år innan hon började kalla mig faster (eftersom hon har en annan biologisk faster). Hennes liv har varit påverkat av sin lillebror handikapp och under några år även av sin mammas sjukdom. Hon stod sin mamma mycket nära och självklart blev saknaden stor när mamman dog. Livet blev inte lättare när hennes lillebror dog. Det har varit många tuffa år.

Därför blev jag så lättad när jag ser att hon har det bra. Den svåraste tiden är över, hon ser en framtid och hon har det fint i sitt lilla hem med sambo och vovven. Jag hade med mig flera paket med IKEA-presentkort eftersom brorsdottern och hennes sambo sett några bokhyllor där som de önskat sig. Jag tror att de blev glada. Jag fick också julklappar: kaffe, bok; skumtomtar och ullsockor, vilket var precis vad jag önskade mig. Men mest av allt är jag glad över att hon har det så bra.

Det kändes som att vi passerat en ny milstolpe i livet. När jag åkte hem, stannade jag vid graven där min svägerska och brorsson ligger. Det var inte planerat. På något sätt vill jag så gärna förmedla till min svägerska – att hennes dotter har det bra. Att tända ett ljus på hennes grav, fick bli mitt sätt att skicka en hälsning.