Ge mig helg

Vaknade väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om. Vred mig varv på varv tills jag fick ge upp, vilket innebar att jag började jobba före halv sju. Det är extremt tidigt för mig som är morgontrött.  Fick några lugna timmar innan en kavalkad av jobbiga möten och samtal tog vid. Jag ids inte ens skriva om det.

Till dagens fina nyheter hör att min pappa fått den behandling som han så länge behövt vilket innebär att han mår lite bättre. Förhoppningsvis sker en vändning i sjukdomsförlopp, jag tror på det. Men det är inte lätt att vara på sjukhus i dessa dagar. Mamma fick inte följa med in på behandling utan fick sitta ute och vänta på honom i drygt tre timmar. Där blev hon tillsagd av passeraden läkare att hon inte borde vara där utan munskydd, vilket förstås skrämde henne aning. Jag är i alla fall glad att båda mina föräldrar är så friska att de kan vara hemma.

Dagens chock kom då de ringde en kvinna från verkstaden som lagar min bil. De hade stött på problem och det som jag tyckte var ett kostsamt besök blev genast dubbelt så dyrt. Jag tappade nästan andan av chocken men det är inte så mycket att göra mer än att acceptera. Nu har jag hämtat bilen, betalat och vill inte tänka mer på det. Jag blickar framåt.

En snabbvisit på biblioteket har jag också hunnit med och nu är energin slut. Nu vill jag bara ha en sak och det är ledigt. Ge mig helg.

Mitt eget fel

Idag var det dags för bilen att få åka till verkstaden för att få bromsarna fixade. Så var det tänkt. Jag skulle vara där vid sjutiden på morgonen och var uppe i god tid. Skulle vara en duktig kund och lägga fram hylsan till låsmuttern till hjulen. Då inser jag att hylsan inte ligger på sin plats. Letar febrilt både i bilen och i minnet. Minnet påminde mig om att jag inte var med och övervakade förra däckbytet och att personen som utförde uppdraget lagt hylsan i en påse. Jag tog för givet att påsen lades i bilen men nu inser jag att påsen med hylsan är 20 mil bort. Suck. Bara att ringa och avboka tiden och be om ursäkt.

Nästa bekymmer är ju att jag måste ta bilen till Örebro för att få hjälp där. Och jag behöver göra det innan det är körförbud på bilen. Eftersom broms-fixandet kan ta tid kan jag behöva ta mig tillbaka på något sätt. Vågar jag ta tåget? Eller är det bättre att hyra en bil? Jag ser att man få eget säte utan någon bredvid sig på tåget, så det känns ju tryggt, men vad vet jag? Vet inte hur många som egentligen åker tåg nu för tiden. Det kanske är så få att man är trygg, ändå.

Nu får jag i alla fall tid att ta hand om alla gravar som behöver vårplantering, när jag ändå är i Örebrotrakten. Jag kan även storhandla till mina föräldrar. I övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera besöket. Klurigt, klurigt, klurigt. Jättetrist att jag inte har något att skylla på heller. Det är jag som inte kontrollerat att hylsan låg i bilen. Jag får stå för konsekvenserna av min egen dumhet.